Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Paris illustré» (1883) och »Figaro illustre»
(s. å.). För landsortspressen utgör »Correspondance
Havas» grundstommen; den bjuder på öfverblick af
Paristidningarnas innehåll, korrespondenser från
utlandet och regeringsunderrättelser. Landsortens
mest betydande tidning är »Gironde» i Bordeaux. – En
fläck på den franska nutidspressen är att den söker
en hufvudsaklig inkomstkälla i betalta reklamer i
st. f. annonser. Jfr »Annuaire de la presse française»
och E. Hatin: »Histoire politique et littéraire de
la presse en France» (8 bd, 1859–61).
Den engelska tidningspressen utmärker sig framför
alla genom sin gedigenhet och det stora inflytande
den utöfvar äfven i utlandet, såsom varande ett troget
uttryck af folkstämningen. En mängd på lärdomens och
statslifvets fält bepröfvade förmågor arbeta anonymt
i Englands tidningar. Förelöpare till en verklig
press voro dels de s. k. »news-letters», som höge
herrars underlydande skrefvo för att hålla dem väl
underrättade om hvad som hände och sades vid hofvet,
dels de i början af 1600-talet synnerligen talrika
flygbladen (»News from Spaine» o. dyl.). Den första
verkliga tidning var bokhandlaren Nath. Butters
»Weekly news» (1622). (Den föregifria »English
Mercurie» från Armadans år, 1588, har bevisats vara en
literär förfalskning.) Under inbördeskriget framträdde
många tidningar, hållna i en egendomligt grof och
bitter ton. »Diurnal occurrences» (1641) meddelade de
första parlamentsreferaten. Nedham stred i »Mercurius
britannicus» (1643–47) för parlamentet, derefter
i »Mercurius pragmaticus» för kungligheten och i
»Meicurius politicus» för independenterna. Sistnämnda
tidning och »The public intelligencer» voro de
förnämsta under Cromwell; de sammanslogos 1665
till »London gazette», som vardt officiel och ännu
är det. Den af Långa parlamentet införda censuren
skärptes under stuartska restaurationen, och
pressförföljelser blefvo vanliga. »Daily courant»
(1703) var det första framgångsrika dagbladet. I
början af 1700-talet trotsade särskildt D. Defoe
fängelse, böter och skampåle för det fria ordets
skull. I hans äfvensom Swifts, Bolingbrokes och
Pulteneys många tidningar, utg. mellan 1704 och 1740,
förekomma de första ledande artiklarna, och dermed
var ett mäktigt verktyg gifvet till skapandet af
den allmänna opinionen (den franska pressen viste
ej af några »ledare» före 1789, den tyska ej före
1798). De första försöken att meddela fullständiga
parlamentsreferat i pressen (1771) möttes med åtal
för brott mot underhusets privilegier, men saken
slutade med ett tyst medgifvande åt offentlighetens
kraf. Under Georg III:s hela regering (1760–1820)
förekommo gång på gång förföljelser mot pressen; men
dennas styrka växte dock, ty ett fritt folk måste
ega en fri press. Redan 1776 utgåfvos i London 53
tidningar. Främst stodo »Public advertiser» (1726–98;
deri lästes 1769–72 de ryktbara Junius-brefven, hvilka
i hög grad bidrogo att öka pressens inflytande),
»Morning chronicle» (1769–1862), i hvilken Fox och
Sheridan skrefvo, »Morning post» (1772), som började
meddela teaterkritiker 1780 och mottog bidrag af Coleridge, Mackintosh,
Th. Moore, Southey och Lamb, men numera är ett
aristokratiskt fashion-blad, samt »Times», som
tillkämpat sig rang af den förnämsta tidning på jorden
(se Times). Dernäst märkas den frisinnade »Morning
advertiser» (1794, uppsatt af värdshusidkarna), den
strängt konservativa och högkyrkliga »Morning herald»
(1781–omkr. 1873), »Courier» (1792, en af de första
dagliga aftontidningar; gick en tid i spetsen för
Londonpressen) och handelsbladet »Public ledger»
(1759). På 1800-talet blef annonseringsväsendet
en ypperlig inkomstkälla. I tidningarnas antal
och prisbillighet har en stor förkofran egt rum,
sedan den 1712 införda, förhatliga tidningsskatten
slutligen 1855 afskaffades. Tre morgontidningar,
som haft en lysande framgång, äro den pigga »Daily
telegraph» (det första pennybladet, 1855; utgår
nu i öfver 310,000 exemplar), den af Dickens och
Dilke uppsatta, för Manchesterskolans principer käckt
uppträdande »Daily news» (1846), som blef »pennypaper»
1868 och på 1880-talet Gladstones språkrör, samt den
konservativa »Standard» (1827, pennyblad sedan 1857;
utkommer äfven i en aftonupplaga). Bland dagliga
aftontidningar framstå, utom några ofvan nämnda,
den högtoryistiska »St. James’s gazette» (1880), den
liberal-sensationella »Pall Mall gazette» (se d. o.),
som är illustrerad, »Echo» (1868, halfpennyblad,
venstersinnadt) och »Star», ett radikalt
irländskt organ. De engelska dagliga tidningarnas
lösnummerförsäljning öfverväger i ofantligt hög
grad prenumerationssiffran. Veckotidningar med
stor spridning äro de radikala »Spectator» (1828)
och Laboucheres »Truth» (1877), den oberoende,
konservativa och till innehållet omvexlande
»Saturday review» (1855), »World» (1874), »Vanity
fair», »Lloyd’s weekly news paper» (1842). »Weekly
Times» (1847), »News of the world» och »Reynolds’s
newspaper» (1850), literatur- och konstjournalerna
»Athenaeum» (1828) och »Academy» (1869) samt,
på ett specialområde, den gedigna »Economist»
(1834). »Examiner» (1808–81, red. af Leigh Hunt,
J. Forster, A. Foublanque, H. Morley m. fl.) var
ett ledande liberalt organ. Moraliserande eller
religiösa penny- och halfpenny-veckoblad utkomma
i stor mängd. På det illustrerade området märkas
»Illustrated London news» (1842), »Graphic» (1869)
och »Pictorial world» (1874) samt skämttidningarna
»Punch» (1841, mönstergill i sin art), »Titbits»,
»Fun» och »Judy». De enda på söndagen utkommande
pressalster äro »Observer» och »Referee» (för
teateranmälningar). Bland landsortstidningar framstå
»Manchester guardian» och »Leeds Mercury» (1718,
lika stor som »Times»). 1883 utgåfvos i London 386
tidningar, hvaraf 18 dagliga; i den öfriga delen af
England (med Skotland och Irland) 1,576, deribland
162 dagliga. – En verkligt hög rang intager den
skotska pressen, bland hvars representanter märkas
»Edinburgh gazette» (äldst, 1699), de liberales
organ »Scotsman» (1817), den konservativa »Edinburgh
courant» (1705) och »Glasgow herald» (1782). – Af de
irländska tidningarna är »Dublin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
