- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
289-290

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidning i blandade ämnen - Tidningsmannaföreningen - Tidningsmannamöten. Se Publicistmöten - Tidningsstämpel. Se Korsbandsförsändelse och Tryckfrihet - Tidor l. Tidore - Tidräkning. Se Kronologi - Tidrör. Se Brandrör - Tidsbestämning - Tidseqvation

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

redaktör, och deltog i striden mot »Nya skolans» män,
hvilka af rätt personliga motiv anföllo densamma i
»Polyfem» och »Phosphoros».

Tidningsmannaföreningen stiftades i Stockholm i
Okt. 1887 i syfte att åvägabringa en sammanslutning
mellan tidningsmän, som hafva arbetet i pressen till
lefnadsyrke. Föreningens sammansättning är alltså
i viss mån skiljaktig från den förut befintliga
Publicistklubbens (se d. o.), hvilken genom upptagande
äfven af pressens »frivillige» kommit att inrymma
personer, som icke i egentlig mening tillhöra
pressen. Tidningsmannaföreningens medlemsantal,
som i början utgjorde 25, har f. n. stigit till vid
pass ett hundratal. Föreningen har hufvudsakligen
egnat sig åt sällskapligt samlif, men derjämte
öfverlagt och beslutit om yrkesangelägenheter,
i synnerhet sådana frågor, som åsyfta höjande
af pressens anseende och åstadkommande af större
tillmötesgående från myndigheternas sida gent emot
pressens män. Sammanträdena hållas en gång hvar tredje
eller fjerde vecka under månaderna Okt. —April.

Tidningsmannamöten. Se Publicistmöten.

Tidningsstämpel. Se Korsbandsförsändelse och
Tryckfrihet.

Tidor l. Tidore, ö bland Molukkerna i Indiska
arkipelagen utanför vestra kusten af Djilolo,
s. om Ternate. Den är omkr. 78 qvkm., nästan
cirkelrund och består till större delen af en nu
overksam vulkan (1,800 m.), hvars sidor äro tätt
skogbevuxna. Vigtigaste produkterna äro sago, ris,
kokosnötter och bananer. Befolkningen beräknas till
7,500. Hufvudstaden Tidor på östra kusten är säte för
den till Nederländerna tributpligtige sultanen. Ön
tillhör residentskapet Temate.

Tidrakning. Se Kronologi.

Tidror. Se Brandrör.

Tidsbestämning kallas en bestämning (vanligen på
astronomisk väg) af tiden i ett visst ögonblick eller,
såsom saken efter införandet af ur praktiskt gestaltat
sig, af ett urs missvisning (s. k. stånd). Den
allmännaste metoden för tidsbestämning är
uppmätning af en himmelskropps timvinkel vid ett
bestämdt, af uret angifvet klockslag. Går uret
t. ex. stjerntid, och är urtiden för observationen
T0 och urets »stånd» = m, så är T0 + m = T,
den sanna stjerntiden. Betecknas vidare med t
stjernans timvinkel och med α dess rektascension,
så är t = T - α, hvaraf m = α + t = T0. Värdet af
m erhålles sålunda, om α är bekant och t blifvit
observerad. Ett specialfall af ofvannämnda bestämning
af tiden utgör den vanligaste arten af tidsbestämning,
som består deruti att man observerar den urtid T0,
då en stjernås timvinkel är noll, d. v. s. att man
(medelst ett passageinstrument, som är inriktadt
i meridianen) iakttager urtiden T0 för stjernans
meridianpassage. Man har då helt enkelt 0 = T - α och
häraf urets stånd m = α - T0.

Ofta är det emellertid, i synnerhet till sjös,
omöjligt att observera en stjernas meridianpassage,
emedan passageinstrumentet måste hafva en fast
uppställning, som på ett fartyg naturligtvis icke
kan åstadkommas. De metoder, som då brukas
för tidsbestämning, eller för att, såsom sjömannen
säger, »taga tiden», hvila på följande samband,
som i hvarje ögonblick eger rum mellan en stjernas
höjd, h, deklination, δ rektascension, α, samt
ställets latitud (bredd), φ, och stjerntiden, T,
i observationsögonblicket:

sin h = sin φ sin δ + cos φ cos δ cos (T -α). Man uppmäter (t. ex. med
sextanten) stjernans (solens) höjd, h, och erhåller
derefter enligt ofvanstående formel T,φ, δ, α
kunna förutsättas bekanta. Är ställets latitud
okänd, kan man bestämma såväl T som φ, om man vid
en annan tid, T’, observerar en annan stjernas höjd,
h’. Ofvanstående formel tillsammans med den liknande

sin h’ = sin φ sin δ’ + cos φ cos δ’ cos (T’ - α’)
leder då till den afsedda bestämningen, emedan, enär
T’ - T är bekant från uret, dessa båda eqvationer i
sjelfva verket endast innehålla de två obekanta T och
φ, då α, δ, α’, δ’ kunna anses såsom bekanta från
stjernkataloger eller efemerider.

En mycket använd och enkel metod för tidsbestämning
består i observation af »korresponderande höjder»,
d. v. s. deruti att man en stund före himmelskroppens
kulmination observerar urtiden t1, då himmelskroppen
i sin vertikala rörelse uppåt eller nedåt når en viss
höjd eller, såsom observationen utföres, passerar den
horisontella tråden i en teodolits synfält. Teodoliten
är då, om kulminationen t. ex. är en öfre, riktad åt
venster om meridianen. Sedan man vridit instrumentet
kring dess vertikala axel, så att det nu är riktadt
lika mycket åt höger om meridianen och med tubens
höjdriktning oförändrad, afvaktar man och iakttager
det ögonblick, t2, då himmelskroppen, som nu sänker
sig, å nyo passerar den horisontella tråden. Har
himmelskroppen, såsom fallet är med fixstjernorna,
ingen märkbar
egen rörelse på himmelen, så är
t1 + t2

––––-

2

urtiden för dess meridianpassage, hvars rätta tid, som ofvan
nämndes, kan anses bekant. Man erhåller sålunda
urets stånd. Endast om man på detta sätt observerar
en himmelskropp, hvilken, såsom solen, har en egen
rörelse (i deklination), blir urståndet på detta sätt
icke fullt riktigt,
utan man måste för denna händelse till
t1 + t2

––––-

2

anbringa en korrektion för den egna
rörelsen, hvilken, då det t. ex. gäller
solen, kallas middagsförbättring, och för
hvars bestämmande hjelptabeller finnas
i astronomiska och nautiska tabellverk.
K. B.

Tidseqvation, astron., skilnaden mellan medeltid
och soltid, eller det antal minuter och sekunder,
som skall läggas till en rättvisande solvisares
tidsangifvelse, för att man skall erhålla
medeltiden. Då tidseqvationen är noll, sammanfalla
sålunda medeltid och sann soltid. Tidseqvationen
betingas deraf att solens årliga rörelse på himmelen
dels är olikfomig, dels försiggår i ekliptikan snedt
mot eqvatorn (se Tid 3). Tidseqvationen beror derför
dels af solens s. k. medelpunktseqvation, dels af ekliptikans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:25:55 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfap/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free