Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidskrift i sjöväsendet - Tidsvilde - Tidsåldrar. Se Guldåldern - Tidvatten - Tidö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidskriften, men utgafs fr. o. m. 1845 i ny följd,
1850–57 med 12 häften (om 1 1/2–2 ark) årligen
och sedan 1858 med 6 häften (om 2 ark). 1870
öfvertogs utgifvandet af Örlogsmannasällskapet i
Karlskrona. Tidskriften har gjort till sin uppgift att
sprida upplysningar rörande örlogs- och handelssjöfart
samt offentliggöra hvad som i ett eller annat
hänseende kan vara marinen till nytta. Bl. a. meddelas
deri utdrag ur Örlogsmannasallskapets handlingar,
sammandrag af k. bref, förordningar och generalordres
rörande flottan, förändringar i sjöförsvarets
kårer och stater, redogörelser för nya uppfinningar
inom sjövapnet, förändringar med fyrar, bakar och
känningsmärken, nautiska rön, biografier, märkliga
färder och äfventyr till sjös, bokanmälningar
m. m. Tidskriften har hufvudsakligen vändt sin
uppmärksamhet till örlogsflottan, men alltmera
sträfvat efter att utgöra ett organ äfven för
handelsmarinen.
Tidsvilde [-ville], danskt fiskeläge vid Kattegatt,
hör till Tibirke socken på norra Själland. T. hegn
är en plantering i närheten, som anlagts mot
den förhärjande flygsanden. Icke långt från
T. ligger Helenes kilde, hvilken såsom förment
helsokälla ännu besökes midsommaraftonen och lemnat
motiv för åtskilliga taflor af danska målare.
E. Ebg.
Tidsåldrar. Se Guldåldern.
Tidvatten, den gemensamma benämningen för hafsytans
af månens och solens förenade dragningskraft
framkallade periodiska rörelse. Se derom Ebb och
flod. Uttrycken ebb och flod, som beteckna vattnets
fallande och stigande på en gifven ort, användas
äfven för att angifva tidvattensströmmens riktning,
ehuru denna rätteligen borde benämnas »ebbström»
och »flodström». Hvarje gång under dygnets lopp
vattenytan står på sitt högsta eller lägsta stånd,
säges det vara högt eller lågt vatten. Öfvergången
från ebb- till flodström kallas stillvatten eller
tidkantring (fordom »spakvatten»). Tidkantring
inträffar i allmänhet samtidigt med högt och lågt
vatten, dock ej öfver allt, liksom icke häller ebb-
eller flodströmmen alltid betingar vattnets fallande
eller stigande; sådant inträffar nämligen endast
tätt under kusten, i smärre vikar och hamnar,
då deremot längre ut från land tidkantringen på
vissa ställen försiggår ända till tre timmar efter
sedan högt eller lågt vatten egt rum. Då månen
och solen ligga på samma (konjunktion) eller på
motsatt sida (opposition) om jorden, d. v. s. vid
ny eller fullmåne (strängt taget någon dag senare),
inträffar springtid (Eng. springtide l. springflod,
hvarvid förändringen i vattenhöjden är störst och
strömmen löper med sin starkaste fart. (Om vid sol-
och månförmörkelser, eller då jorden befinner sig
ungefär i rät linie med nyssnämnda himmelskroppar,
jorden samtidigt är på sitt kortaste afstånd från
dem, infaller s. k. extraordinär springtid.) Ligger
månen deremot på omkr. 90 graders vinkelafstånd från
solen, hvilket inträffar en vecka efter springtid,
sträfvar han att sänka vattnet på samma ställe,
der solen samtidigt söker höja det. Död tid l. niptid
(Eng. neap-tide) säges då vara inne, och
höjdförändringen såväl som strömfarten äro nu i
sitt minimum, eller ungefär 2/3 af dess värde
vid springtid. Springtiden och niptiden inträffa
två gånger i månaden, och denna periodicitet
i tidvattensfenomenet kallas den halfmånatliga
ineqvaliteten (ojämnheten). Tiden, då högt vatten
första gången efter månens kulmination inträffar
på en nymåne- och fullmånedag (då solen och månen
kulminera kl. 12), benämnes hamntid (Eng. high
water at full and change, port establishment;
Fr. établissement du port, T. hafenzeit), och
medeltalet af alla dessa under en månad iakttagna
fördröjningar, till största delen förorsakade
af vattnets egen tröghetskraft, kusternas och
hafsbottnens motstånd samt solens läge till höger
eller venster om månen, kallas korrekt hamntid. Tiden
för högt vatten erhålles alltså, om man till månens
kulminationstid fogar hamntiden och halfmånatliga
ineqvaliteten. Vid reduktion af vattendjup, hvilka i
de allra flesta sjökort motsvara lågvattensståndet
vid springtid, fordras att känna en del qvantiteter,
som finnas uppgifna under följande engelska namn. Rise
l. height för en viss dag är skilnaden emellan
högvattenståndet för dagen och lågvattenståndet
vid springtid. Range för en viss dag är skilnaden
emellan det höga och det låga vattenståndet samma
dag. »Rise» och »range» äro alltså vid springtid
lika stora. »Spring rise» kallas på svenska ofta
»stigning». I tidvattenstabeller (tide tables) finnes
för vissa hamnar angifvet »tiden för högt vatten»
och »height» för hvarje dag af året samt dessutom
»hamntid», »spring rise» och »neap rise» m. m. för
de flesta hamnar och kustorter inom och utom Europa.
R. N.
Tidö, ett Axel Oxenstierna fordom tillhörigt gods i
Rytterns socken, Snefringe härad, Vestmanland, ligger
på en i Mälaren utskjutande halfö omkr. 17 km. från
Vesterås och utgör 2 mtl säteri, taxeradt till 138,600
kr.; men med underlydande 12 1/2 mtl frälse, 2 mtl
ladugård och 3/4 mtl rå och rör är det uppskattadt
till 460,400 kr. taxeringsvärde. Hufvudbyggnaden
uppfördes af A. Oxenstierna från midten af
1620-talet till in på 1640-talet och är ett af
Sveriges ståtligaste herresäten. Slottet är bygdt
af tegel och gråsten samt omgifver på fyra sidor en
qvadratisk, stenlagd gård. Hufvudpartiet, norra sidan,
är 41,5 m. långt, i två våningar, med taket deladt
i två afsatser. Till den der varande hufvudingången,
som prydes af en sandstensportal i renaissance-stil,
leder en ståtlig dubbeltrappa af granit, prydd med
smärre kolonner och 4 obelisker af sandsten. Norra
och södra fasaderna smyckas af frontispiser med
pelare och sandstensornament samt oxenstiernska och
bååtska vapnen. Hufvudpartiets öfre våning, der den
ursprungliga rutindelningen bibehållits (150 rutor
i hvarje fönsterluft!), inrymmer en mycket stor sal
(7,7 m. hög, 18,4 m. lång och 13,6 m. bred). Slottets
öfriga sidor, likaledes i två våningar, hafva ungefär
samma längd som den norra, men äro betydligt lägre
än denna och hafva ej afdelade tak. Från södra
sidan leder till borggården ett hvalf af storartade
dimensioner, försedt med sandstensornament. Bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
