Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tien-tsin - Tiepolo, Giovanni Battista (Giambattista) - Tierp - Tierra de Jurdes. Se Battuecas - Tierra del Fuego. Se Eldslandet - Tiersch, Otto - Tiers état. Se Tredje ståndet - Tiers parti, Fr. (»tredje partiet»). 1. Ett parti bland rojalisterna under hugenottkrigens sista år - Tiers parti. 2. Ett parti, som under ledning af A. M. J. J. Dupin bildades i franska deputerandekammaren under sessionen 1832-33 - Tietgen, Karl Frederik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Importen från utlandet 1888 hade ett värde af 8,36
mill. kr., exporten till utlandet något öfver
20 mill. – I T. slötos freds- och handelsfördrag
mellan Kina och flere utländska makter 1858 och
1860 (se Kina, sp. 703, 704), då äfven T. öppnades
för främlingar. Befolkningens hat till européerna
och särskildt till den katolska missionsanstalten,
som upprättats i staden, gaf sig luft i Juni 1870,
då franske konsuln jämte 15 andra fransmän, 10
barmhertighetssystrar, 3 ryssar och 40 kinesiska
katoliker mördades. Kinesiska regeringen undertryckte
genast upproret och sände en representant till Europa
att ursäkta detsamma. I T. undertecknades äfven,
d. 9 Juni 1885, freden med Frankrike, då Tongking
tillerkändes den senare makten.
Tiepolo, Giovanni Battista (Giambattista), italiensk
målare af venezianska skolan, Italiens förnämste
målare under 1700-talet, föddes i Venezia 1692 (93)
och fick till lärare Gregorio Lazzarini. Men han
utvecklade egentligen först sin egendomlighet under
inflytande af sin samtida Piazzetta och genom studium
af Paolo Veronese. Af den förre tillegnade han sig
en viss frisk naturåskådning; den senare följde
han i den praktfulla dekorativa anordningen, dock
omsatt i 1700-talets uppfattning, med en ljus och
varm kolorit, vanligen med få figurer spridda på en
väldig yta, och ibland äfven med ett alltför flyktigt
utförande, beroende på mängden af beställningar hemma
och utomlands, i hvilkas fullbordande han biträddes
af sina söner. – T. utförde en mängd stora tak-
och väggmålningar, de senare af mera monumental
art än de förra, samt derjämte goda stafflibilder,
hvilka utmärka sig för själfulla motiv i förening
med glänsande färgsammanställning. Af hans dekorativa
arbeten märkas en stor takmålning i kyrkan Scalzi i
Venezia: Jungfru Marias hus flyttas af änglar till
Loreto (en tilldragelse, framställd såsom gående
för sig under öppen himmel ofvanför åskådaren),
samt Madonnans uppenbarelse för S. Dominicus,
Dominicus’ apoteos och Rosenkransfestens instiftande
(tre takmålningar i kyrkan S. Maria del Rosario i
Venezia) och fem takmålningar i Scuola del Carmine i
Venezia. Af hans fresker i venezianska palats finnas
de yppersta i Pal. Labias stora sal, ansedda för hans
mognaste verk och »bland de vackraste väggmålningar
i verlden». De framställa Scener ur Antonius’
och Kleopatras historia. Dessutom utförde han i
ärkebiskopspalatset i Udine takmålningarna Salomos
dom, Änglarnas fall och Abrahams offer m. m., i Villa
Valmarana vid Vicenza bilder ur Iliaden, Odyssén,
Aeneiden, Tassos »Gerusalemme liberata» och ur
Ariostos »Orlando furioso», bland hvilka Ifigenias
offrande anses bäst. – T. arbetade i Venezia och i
det venezianska fastlandets städer 1712–40. Utanför
Italien märkes först hans verksamhet i Würzburg,
dit han kallades 1750, och der han under tre år
utförde stora arbeten i ärkebiskopspalatset. Hit
höra takmålningar i trapphuset, Olympen och De fyra
verldsdelarna, samt i kejsaresalen fresker ur Fredrik
Barbarossas lif,
såsom Barbarossas vigsel, räknad bland hans vackraste
målningar. År 1761 kallades han af Karl III till
Madrid, och der afled han 1769 (70). Under sin
vistelse derstädes utförde han i k. slottet flere
fresker, Vulcanus’ smedja, Hispanias apoteos samt
Spanien och dess provinser (i tronsalen), hvilka anses
höra till hans mest karakteristiska verk. Slutligen
må nämnas, att föga fattades, att äfven Stockholms
slott hade kommit att prydas med plafondmålningar
af T:s hand. 1736 öppnades nämligen i detta syfte
underhandlingar med den store freskomålaren, hvars
bekantskap Tessin hade gjort under sin italienska
resa s. å., och kontraktet skulle just undertecknas,
då en tillfällighet gjorde saken om intet. –
Bland T:s oljemålningar märkas flere altartaflor i
Venezia samt Neptunus och Venezia i Dogepalatset,
Marias himmelsfärd och Änglarnas fall i Würzburgs
slottskyrka, S. Agatas martyrium, ett af hans
mera framstående verk, jämte tre andra i Berlin
samt flere bilder i München, Wien, Petersburg och
Madrid. I Sveriges Nationalmuseum finnas 4 skisser af
honom. Slutligen må tilläggas, att han efterlemnat
spirituella raderingar, dels efter några historiska
bilder, dels i synnerhet »Scherzi di fantasia» och
»Capricci». – T. hade tvänne söner, Giovanni Domenico
T. (f. 1726, d. 1795) och Lorenzo T., hvilka bägge
i Würzburg och Madrid voro hans medhjelpare, men
äro mest kända genom raderingar efter faderns verk.
C. R. N.
Tierp, socken i Upsala län, Örbyhus härad. Areal
37,451 har. 6,641 innev. (1890). T. utgör ett regalt
pastorat i Upsala stift, Örbyhus kontrakt.
Tierra de Jurdes [chourdes]. Se Battuecas.
Tierra del Fuego. Se Eldslandet.
Tiersch [tirsj], Otto, tysk musikteoretiker, f. 1838,
har i sina skrifter sökt göra Helmholtz’ upptäckter
angående hörselförnimmelserna fruktbringande för
harmoniläran och uppställt ett eget harmonisystem,
som dock ej innebär något synnerligt framsteg utöfver
Mor. Hauptmanns ståndpunkt. Bland T:s arbeten må
framhållas System und methode der harmonielehre
(1868), Allgemeine musiklehre (1885; med L. Erk)
och Rhytmik, dynamik und phrasierungslehre (1886).
A. L.
Tiers état [tiärseta’]. Se Tredje ståndet.
Tiers parti [tiär], Fr. (»tredje partiet»). 1. Ett
parti bland rojalisterna under hugenottkrigens
sista år (sedan 1591) med uppgift att förmå Henrik
IV att öfvergå till katolicismen. – 2. Ett parti,
som under ledning af A. M. J. J. Dupin bildades i
franska deputeradekammaren under sessionen 1832–33 och
tog plats emellan de doktrinäre och radikalerna. Det
arbetade i medelklassens intresse. Sedermera har
uttrycket »tiers parti» ofta användts liktydigt med
ett mellanparti, ett parti, som håller medelvägen.
Tietgen [ti’tgen], Karl Frederik, dansk affärsman,
född d. 19 Mars 1829 i Odense, hade 1849–55
anställning hos ett handelshus i Manchester och
blef sedan köpman i Köpenhamn. År 1857 anställdes
T. såsom direktör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
