Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tietgen, Karl Frederik - Tietjens, Therese Caroline Johanna - Tifernum. Se Città di Castello - Tiffin - Tifinar. Se I-mosjar - Tiflis. 1. Guvernement i Kaukasus - Tiflis. 2. (Georg. Tpilisi l. Tpilis tzkli Khalakhi, »de varma källornas stad») Hufvudstad i nämnda guvernement - Tigellinus, Sophonius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för den nyinrättade privatbanken, hvilken han snart
höjde till stor betydelse; men det var likväl först
efter 1864 han fick tillfälle att utveckla hela
sin förmåga. Danmarks nyss lidna förlust af Slesvig
sökte T. i sin mån ersätta genom att väcka till lif
den danska handelsverldens företagsamhet. I sådant
syfte stiftade han en hel rad af stora aktieföretag,
såsom Det forenede dampskibsselskab (1860), Det store
nordiske telegrafselskab (1868–70), hvilket gjort
Köpenhamn till medelpunkt för telegrafförbindelsen
emellan vestra Europa samt Japan och Kina, Burmeister
og Wains maskin- og skibsbyggeri (1871), De danske
sukkerfabriker (1872), De danske spritfabriker
(1881) och Laaland–Falsters jernväg (1874). För de
flesta af dessa bolag har T. varit icke blott den
egentlige stiftaren, utan äfven ledaren. Men T. har
räckt till för ännu mera. År 1872 öfvertog han det
af staten nedlagda stamstuteriet på Frederiksborg;
1874 köpte han den i ruiner liggande Marmorkyrkan
med tillhörande tomt för att fullborda den förra och
bebygga den senare, och 1884–86 byggde han jernvägen
från Nykjöbing på Falster till Gjedser med anslutning
till den tyska Berlin–Warnemünde-banan. Utan att
sjelf hafva samlat någon större förmögenhet har T. på
det danska affärslifvet utöfvat större inflytande
än någon sin föregångare eller samtida. Såsom ett
uttryck af erkänsla för hans verksamhet gjordes inom
handelsverlden 1882 en insamling af 200,000 kr. till
Marmorkyrkans ornering. T. fick 1867 etatsråds och
1888 geheimeetatsråds titel. Äfven är T. sedan
1885 ordförande i den köpenhamnska handelskårens
(Grosserer-societetets) ledande komité. E. Ebg.
Tietjens [tit-], Therese Caroline Johanna,
sångerska, f. i Hamburg af ungerska föräldrar
1831, d. i London 1877, debuterade 1849 i sin
födelsestad med afgjord framgång såsom Lucrezia,
väckte 1856 i Wien uppsesnde genom sin Valentine i
»Hugenotterna» och fästes slutligen 1858 vid London,
som hon sedermera aldrig lemnade, utom för tillfälliga
utflykter till Paris och Amerika. Hon beundrades lika
mycket i oratoriet som i operan, hade en ovanligt
jämn och sammetslen mezzosopran samt utmärkte
sig för outtröttligt allvar och samvetsgranhet.
A. L.
Tifernum. Se Città di Castello.
Tiffin, stad i nord-amerikanska statea Ohio,
vid floden Sandusky och 3 jernvägslinier. 7,879
innev. (1880). Staden ligger i ett rikt
jordbruksdistrikt, för hvilket den är afsättningsort.
Tifinar. Se I-mosjar.
Tiflis. 1. Guvernement i Kaukasus, omfattande
östra och större delen af det forna konungariket
Georgien. Areal 44,607 qvkm. Omkr. 860,000 innev. –
2. (Georg. Tpilisi l. Tpilis tzkli K’halakhi,
»de varma källornas stad») Hufvudstad i nämnda
guverneinent och i hela ryska Kaukasus, ligger vid
foten af höga berg på ömse sidor om den vilda,
der ofarbara floden Kura, på omkr. 450 m. höjd,
och är på grund af sitt halft asiatiska, halft
europeiska utseende en af de intressantaste städer
i Östern. Sommarvärmen är odräglig till följd af
det instängda läget, men de omgifvande bergen skydda staden
för de kalla vindarna under de vanligen stränga
vintrarna. Ett öfvervägande europeiskt utseende har
den af ryssarna anlagda norra stadsdelen på högra
flodstranden utanför den gamla stadsmuren, med
raka, breda gator, stora öppna platser, eleganta
butiker och kaféer samt vackra statsbyggnader
och privathus. Äfven den på venstra flodsidan
belägna stadsdelen Kuki, som uppstått kring en
schwabisk koloni (sedan 1818), har på de senare
åren fått ett modernt europeiskt utseende. De
öfriga stadsdelarna hafva österländsk prägel,
med basarer, karavanserajer, smutsiga gator och en
brokig österländsk befolkning. Der upprinna äfven
flere varma mineralkällor, hvilkas vatten innehåller
svafvelsyradt och kolsyradt natron samt koksalt,
och naftakällor. – T. är säte för generalguvernören
öfver Kaukasus, guvernören i guvern. T., georgiske
patriarken och metropoliten, en armenisk ärkebiskop
och en rysk biskop. Af dess mer än 50 kyrkor äro
26 armeniska, 2 lutherska och 2 katolska. Staden
har två gymnasier för gossar och två för flickor,
två seminarier (ryskt och armeniskt), astronomiskt
och magnetiskt observatorium, flere vetenskapliga
samfund, bl. a. den kaukasiska grenen af kejs. ryska
geografiska sällskapet. Folkmängden beräknades 1885
till omkr. 90,000 pers., af hvilka ryssar, armenier
och georgier utgöra mer än två tredjedelar; i mindre
antal finnas tyskar, polacker, perser, tatarer,
judar och greker m. fl. Det uppgifves, att omkr. 70
språk talas i T. Stadens fabriksindustri är inskränkt
till några bomulls- och sidenväfverier, garfverier,
tvålfabriker och tegelslagerier. Men den lilla
industrien är mycket mångsidig, och särskildt utmärka
sig silfverarbetare, gevärssmeder och svärdfejare
för sina utmärkta arbeten. Sedan 1883 har staden
haft jernvägs-förbindelse med Poti och Batum vid
Svarta hafvet och med Baku vid Kaspiska hafvet, men
jernvägslinien till Vladikavkas har ännu icke dragits
fram genom Kaukasus’ hufvudkedja; en god landsväg går
dock från Vladikavkas genom Darielpasset till T. Såsom
handelsstad har T. stor betydelse och förmedlar större
delen af varubytet mellan Ryssland och Persien. –
T. var hufvudstad i det forna konungariket Georgien
och nämnes såsom sådan redan år 455. När perserna 1795
plundrade staden, sände ryssarna trupper till dess
beskydd, och ryska ockupationen blef permanent 1799.
Tigellinus, Sophonius, kejsar Neros gunstling, hade
blifvit förvist af kejsar Caligula, men återkallad af
Claudius, vann Neros ynnest, särskildt genom tränering
af kappränningshästar, och blef efter Burrus’ död
(år 62) befälhafvare för det pretorianska gardet. Han
var derefter Neros förtrogne och medhjelpare i laster,
brott och utsväfningar. Under Neros resa i Grekland
(åren 66–67) tillät han sig skamlösa rofferier. För
öfrigt uppmuntrade han i allmänhet kejsaren till
våldsdåd, grymheter och förföljelser. Efter Neros fall
(68) undgick han med möda det förbittrade folkets
hämd, blef efter Galbas störtande (69) dödsdömd och
afhände sig då sjelf lifvet. R. Tdh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
