Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tiggaremunkordnar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svårigheter, som bereddes af censuren, tog han en
mängd olikartade frågor till tals. Han yrkade på
att den bildade klassen skulle lära känna det finska
språket, hvilket han ansåg användbart vid behandling
af alla, äfven vetenskapliga ämnen, och han kämpade
outtröttligt för folkskolesaken. Den vidsträckta
spridning tidningen vann berodde väsentligen på hans
uppoffrande och ihärdiga arbete. Sedan »Suometar»
1863 upphört var han en af dem, som 1869 grundlade
tidningen »Uusi Suometar» (Nya Suometar), till
hvilken han äfven lemnade bidrag. T. var tillika
sysselsatt med forskningar rörande Finlands, i
synnerhet östra Finlands, historia och med att
samla upplysningar till Finlands statistik. Såsom
frukter af hans statistiska arbeten framträdde
Suomen suuriruhtinanmaan nykyinen tilasto (1848;
Storfurstendöinet Finlands nuv. statistik) och en
för licentiatgrad 1859 utgifven afhandling Väkiluvun
ja asukasvaiheiden suhteita Suomessa (Folkmängds-
och befolkningsförhållanden i Finland). Han hindrades
att framlägga mera omfattande resultat af sina studier
genom att han inlät sig i betydande affärsföretag. Han
inrättade i förening med H. Kellgren Finska
literatursällskapets tryckeri, grundlade en
bokhandelsrörelse, dref förlagsverksamhet samt åtog
sig ombudsmannaskap, i synnerhet för allmogen i östra
Finland. Äfven i det uppspirande politiska lifvet tog
han del. Vid 1863–64 års landtdag var han sekreterare
i bondeståndets enskilda besvärsutskott. T:s krafter
brötos tidigt genom hopade olyckor, och 1870 angreps
han af en sinnessjukdom, hvilken fortfor intill hans
död, i Helsingfors d. 7 Nov. 1873. Savolaks-karelska
studentafdelningen uppreste 1888 en minnesvård
på hans graf å Helsingfors’ kyrkogård. – 2. Johan
Jakob T., den föregåendes son, född d. 7 Dec. 1857
i Helsingfors, student 1876, fil. kand. 1880, utgaf
efter en tvåårig, för konststudier företagen resa i
Tyskland och Italien en licent. disp. Der malerische
styl Giottos (1884) samt utnämndes s. å. till docent
i estetik och konsthistoria vid universitetet i
Helsingfors. 1889 publicerade han en ikonografisk
undersökning, Die Genesis-mosaiken von S. Marco in
Venedig (Acta Soc. se. fennicae XVII). T. har i »Finsk
tidskrift» och i dagliga tidningar offentliggjort
ett stort antal uppsatser. Ett populärt arbete
af hans hand är Venedig och dess konst (1891).
M. G. S.
1. Tilas, Daniel, friherre, bergsvetenskapsman,
heraldiker, genealog, föddes på Gamlebo bruk,
Vestmanland, d. 2 Mars 1712 samt var son af
öfverstelöjtnanten Olof T. (adlad 1719) och dotterson
af Urban Hjärne. Han blef student i Upsala och
auskultant i Bergskollegium 1732. Derefter företog
han en mängd resor i bergslagen, till Trondhjem,
Dalarna, de nordanfjällska bergverken i Norge,
Karelen och Ryssland samt utgaf En bergsmans rön
och försök i mineralriket (1738) och Förslag til
indelning af en svensk bergs-kompass (1739). Han blef
ledamot af Vetenskapsakademien vid dennas stiftelse,
1739. Följande år utnämndes T. till bergsdirektör
vid Ljusnedal med
jurisdiktion öfver bergverken i Jämtland och Herjedalen
samt deltog 1740–45 i gränskommissionens arbeten
mellan Sverige och Norge, dervid han genomvandrade
hela gränssträckan från Värmland ända upp till Tornio
lappmark, ofta med lifsfara och under stor brist. 1743
blef han kammarherre, 1745 assessor i Bergskollegium
efter Swedenborg, 1755 bergsråd och 1766 friherre,
erhöll landshöfdings fullmakt 1762 samt utnämndes 1768
till riksheraldiker. Han hade under denna tid flere
granlaga förrättningar och svåra uppdrag, bl. a. såsom
ledamot i beredningskommissionen för Finlands
upphjelpande 1753–55. 1768 var han kronprins Gustaf
följaktig på hans bekanta resa till bergslagen. Han
bevistade äfven 11 riksdagar, oftast som ledamot i
utskott och inflytelserik medlem af sitt stånd. Död
i Stockholm d. 27 Okt. 1772. – T. har gjort sig
bekant som stor samlare i flere vetenskapsgrenar. Han
egde i Stockholm sex rum, fulla med dyrbarheter och
anteckningar. Allt detta förstördes i Klara-branden
1751, men han begynte oförtrutet nya samlingar. Dessa
bestodo dels i genealogiska anteckningar och
vapenafbildningar (nu i Riksarkivet), dels i
anteckningar från hans många resor, af hvilka de
efter 1751 förvaras i handskriften »Socken-skrifvare
eller svenske resesamlingen» (i Kungl. biblioteket),
dels slutligen i böcker och mineralier. I yngre
åren sysslade han något med gravyr i koppar. Hans
tryckta skrifter utgöras, utom af de ofvannämnda,
af en del åminnelsetal i Vetenskapsakademien och vid
krossandet af sköldemärken, genealogi öfver slägten
Nordlind, Stenrikets historia (1742) och Utkast till
Sveriges mineralhistoria (1765), båda presidietal
i Vetenskapsakademien, 11 rön i dennas handlingar
samt strödda uppsatser i några tidskrifter. Såsom
politiker slöt han sig hufvudsakligen till
»hattarna». Han berömmes för ovanlig arbetsamhet
och sparsamhet, var en flitig brefskrifvare (en
särdeles intressant brefvexling mellan A. Cronstedt
och T. förvaras i Kungl. biblioteket, som jämväl
eger T:s dagbok, afslutad 1757) samt karakteriseras
som »en nyttig ämbetsman och gagnelig medborgare». –
I Kommersekollegium förvaras följande handskrifter af
T.: »Mineralhistoria öfver Björneborgs och Tavastehus
lähner» etc. (1737–38), »Vester Silfverket uti
Norrbärkes socken» (1746), »Bergverkens tillstånd uti
Nya Kopparbergs, Hällefors och Grythytte bergslager»
(1747), »Berättelser om Åtvidabergs kopparverk
1764 och samling af handlingar och berättelser om
Åtvidabergs bergslag 1768», »Om åtskilliga bergverk,
såsom Hällefors, Löfåsen, Gladhammar m. fl.»,
»Bergskrönika öfver St. Kopparberg, Garpenberg,
V. Silfberg m. fl.» samt flere smärre uppsatser.
-rn.
2. Tilas, Samuel Olof, friherre, skald, den
föregåendes son, föddes i Stockholm d. 29 Aug. 1744,
erhöll en vårdad uppfostran, slutligen under ledning
af den bekante Ol. Bergklint, samt gjorde sig tidigt
känd genom poetiska försök i den satiriska genren:
Glasögon at dermed bese närvarande tider (1767),
Grafskrift öfver en sjutio års mö (s. å.) samt Qväde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
