Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Timokrati ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för tingsbyggnad alla de, som inom tingslaget erlägga
kommunalutskylder, skola deltaga för fastighet
efter hela samt för andra beskattningsföremål
efter en fjerdedel af dera belöpande fyrktal (jfr
Kommunalbeskattning, sp. 1103). Härmed bortföll äfven
den frihet från deltagande i detta onus, som förut
åtnjutits af viss jord. Förslag föreligger emellertid
att på staten öfverflytta ifrågavarande besvär. –
Enligt k. förordn. d. 20 Nov. 1845 få gemensamma
ransakningshäkten och brottmålstingsställen
inrättas för särskilda härad äfven oberoende af
domsagoindelningen. Då häradsfängelse begagnas
äfven för transportfångar, deltager kronan i
byggandet. I tingsbyggnadsskyldigheten anses ingå
skyldighet att för domhafvandens och hans biträdes
samt länsmännens rum i tingshuset anskaffa möbler,
sängkläder m. m. samt att åt nämnden hålla rum
med sängkläder derstädes. Enligt R.B. 2: 7 skall å
hvarje tingstad finnas häradskista för förvaring
af häradets insegel och handlingar samt dess
saköresandel. Föreskrifter om domstolsarkivens
förvarande hafva på senare tiden meddelats efter
initiativ af justitieombudsmannen, och mycken
omsorg har egnats åt denna efter fastighetsböckernas
införande än mera maktpåliggande angelägenhet. Förslag
föreligger att vid hvarje domsagas tingsställe ordna
fast domarekansli. C. O. M-n.
Tingsfall (Fornsv. þingfall, þingsfall) kallas i
landskapslagarna uteblifvande af ting, derför att
icke tillräckligt antal menniskor infunnit sig.
Tingsfrid. Se Rättegångsfrid.
Tingsgästningspenningar, kamer., en hufvudsakligen
på oprivilegierad jord lagd skatteafgift, på
enahanda sätt uppkommen som häradshöfdinge- och
lagmansränta (se Häradshöfdingeränta). Domaren
erhöll hälften och nämnden hälften. Lappallmogen
erlade denna skatt i rentungor och renstekar
under benämning domarenästen. Dessa skatter
äfvensom den s. k. sterbhusafgiften afskaffades
genom k. kung. d. 11 Mars 1841. – I Finland
har tingsgästningen intill senaste tid erlagts
in natura (s. k. tingskappar) och uppburits af
häradshöfdingen sjelf. Men på grund af en förordn.
af d. 25 Jan. 1886 betalas tingsgästningen numera
i penningar enligt medelmarkegång. Uppbörden
sker genom kronans uppbördsmän. Tingsgästningen,
hvari andel förut tillkom nämnden, tillfaller i
enlighet med nyssnämnda förordning häradshöfdingen
ensam. – Lagmanstingsgästning erlades äfven
efter lagmanstingens upphörande och inflöt i en
lagmanstingsgästningsfond, afsedd att användas
vid genomförandet af en eventuel domstolsreform
(se Ting), men upphörde genom 1886 års förordning.
Kbg. E. S.
Tingshus. Se Tingsbyggnad.
Tingshästar, hästar, som i forna tider i Sverige
skulle ställas till häradshöfdingars eller lagmäns
förfogande för deras färder till tingen.
Tingslag, jur., område, hvars innebyggare
hafva gemensamt ting. I de delar af landet, der
häradsindelningen förefinnes, sammanföll före förordn.
d. 17 Maj 1872 vanligen tingslaget med häradet, ehuru
exempel fanns på härad delade i tingslag. Men sedan
genom nyssnämnda förordn. i de domsagor, hvilka bestå af högst
två tingslag, blifvit införda tätare sammanträden
af häradsrätten, hafva i många domsagor i södra
och mellersta delarna af landet två eller flere
härad sammanslagits till ett tingslag. – I Finland
bestå domsagorna af 3 eller flere tingslag.
L. A.
Tingslame (Fornsv. þinglami; jfr Ledingslame)
kallades i Uplandslagen de utskylder, som erlades de
år, då leding utgick och de vanliga tingen derför ej
höllos. I Vestmannalagen förekommer ordet liktydigt
med ting sfall.
Tingspredikan kallas den gudstjenst, som en
gång hvarje år hålles vid underdomstol på landet,
nämligen, enligt k. förordn. af d. 19 Juli 1872,
»å det lagtima ting, som först på året infaller,
innan rätten till domsäte träder». Tingspredikan
skall förrättas i kyrkan, såvida denna ej är öfver en
fjerdedels mil aflägsen från tingsstället, i hvilket
fall gudstjensten skall hållas på tingsstället. »Och
bör såväl domaren sjelf som nämnden gudstjensten
från begynnelsen till ändan bevista.» I 1686 års
kyrkolag var föreskrifvet, att dylik gudstjenst
skulle förrättas hvar gång ting hölls. Jfr
Magistratsprerdikan.
J. P.
Tingstad, socken i Östergötlands län, Lösings
härad. Areal 2,313 har. 571 innev. (1890). T. utgör
ett konsistorielt pastorat, Linköpings stift,
Norrköpings kontrakt.
1. Tingstadius, Johan Adam, biskop, orientalist,
bibeltolkare, född i Lunda församling, Södermanland,
d. 8 Juli 1748, väckte i Upsala redan som ung student
uppmärksamhet för sina ovanliga insigter i hebreiska,
begaf sig 1766 till Greifswald i sällskap med sina
tvänne bröder samt blef der filos. magister 1768 och
s. å. docent med disputationen De ortu et cognatione
linguarum orientalium. Brist på medel tvang honom
emellertid att återvända till Upsala, och der blef han
1773 docent i österländska språk, 1775 e. o. och 1777
ordinarie adjunkt, 1786 e. o. professor och ledamot af
bibelkommissionen samt 1789 ordinarie professor. Hans
föreläsningar voro talrikt besökta och hans ställning
till ungdomen den bästa, något som i synnerhet visade
sig under hans båda rektorat 1791 och 1800. Genom
sina skrifter vände han sig visserligen till de
lärde, men kanske ändå mer till de bildade af alla
klasser. Han utgaf några akademiska afhandlingar,
bl. a. Föreläsningar i hebreiska språket (1781)
och Supplementorum ad lexica hebraica specimina
(1803). Men hans namnkunnighet hos den stora
allmänheten grundade sig på den följd af tolkningar
ur Gamla test., som han i tämligen rask följd utgaf
(enskildt, ej såsom medlem af bibelkommissionen):
Salomos sedespråk (1783), Debora segersång
(1785), Försök till öfversättningar af hebreiska
skaldespråket (1786), Israels förlossning utur Egypten
(1790), Psaltaren (1791, belönad af Sv. akad. med
Lundbladska priset 1792; 3:dje uppl. 1813), Höga Visan
(1792), Samling af de skaldestycken, hvilka i Gamla
testamentets historiska böcker finnas strödda (1795),
Job (1797; 2:dra uppl. 1807) och Propheten Osea
(1798). »Uti hans poetiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
