- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
367-368

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tiselius ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fastlagssöndagen bär af ålder benämningen fet-tisdag (se
Fastlagen). R. G.

Tiselius, Daniel, prest, föddes 1682 i Kumla
socken, Nerike, blef student 1702, prestvigdes 1708
och efterträdde 1715 sin fader, redan under dennes
lifstid, på grund af särskildt kungligt tillstånd,
såsom kyrkoherde i Hammar och Lerbäcks församlingar,
Strengnäs stift. Död d. 19 Jan. 1744. T. var känd för
stor lärdom. Såsom framstående naturforskare kallades
han 1740 till medlem af Vetenskapsakademien. Bland
hans arbeten må nämnas: Uthförlig beskrifning öfver
den stora Swea och Götha siön Wätter
(1723; samma
ämne ytterligare behandladt 1730), Catechismi
frågor, jämte andra minnesspråk
(s. å.) och Thet
dyra försoningsoffret för hela verldenes synder

(1726; 3 del.; 6:te uppl. af tredje del. 1829;
samt under titeln »Jesu lidandes kraft och nytta uti
bedröfvade syndares andeliga upprättelse» utg. 1831
och 1851; finsk öfvers. 1853).

Tisi (Tisio). Se Garofalo.

Tisifone (Lat. Tisiphone). Se Erinyer.

Tisio, Benvenuto. Se Garofalo.

Tiskasjöberg. Se Falu grufva.

Tisleia, förnämsta tillflödet
till Drammenselfvens biflod Bægna, flyter
genom flere betydliga fjällvatten uppe på vidderna
mellan Hallingdalen och Valdres och går under namnet
Aabjöra ned i den senare dalgången. Längd 58 km.,
flodområde 850 qvkm. Y. N.

Tisnaren, insjö i den skogiga gränstrakten mellan
Östergötland och Södermanland, omgifven af Skedevi
samt Östra och Vestra Vingåkers socknar. Den har en
areal af 3,784 har (deraf 843 har i Södermanlands
län), ligger 43,5 m. öfver hafvet och afflyter åt
Öster med sin vik Tislången till Viren och södra
Södermanlands stora sjöar, hvilkas slutliga aflopp
är Virån eller Nyköpingsån.

Tissafernes, persisk satrap (ståthållare) under
Dareios Nothos’ och Artaxerxes Mnemons regering,
framstående hufvudsakligen genom den gränslösa
falskhet och bakslughet, hvarmed han vid alla
tillfällen gick tillväga. I egenskap af ståthållare
i Mindre Asien började han 413 f. Kr. att inleda
underhandlingar med spartanerna för att till gengäld
för det understöd han ville bevilja dem i kriget mot
Athen få fria händer att återvinna de besittningar,
som perserna förlorat i Asien. Dessa underhandlingar
ledde dock ej till något egentligt resultat. Då
Cyrus d. y. gjorde uppror mot sin broder Artaxerxes,
stod T. på konungens sida och bidrog till dennes
seger vid Kunaxa (401 f. Kr.). Efter detta slag
sträfvade han med våld och list att förgöra Cyrus’
grekiska legotrupper, sedan han försåtligt lockat
deras anförare till ett möte, der han lät gripa och
aflifva dem. Till belöning för sina tjenster fick
han Cyrus’ hela höfdingedöme och derjämte konungens
dotter till gemål. Hans närmaste uppgift blef nu att
underkufva de grekiska städerna i Asien; men dessa
sökte hjelp hos Sparta, och sedan T. efter att länge
genom underhandlingar hafva förhalat saken blifvit
af Agesilaos slagen vid Paktolos i Lydien (395)
och äfven lidit andra
motgångar, blef han på anstiftan af Artaxerxes’
moder, den ränkfulla Parysatis, afsatt och dödad.
A. M. A.

Tissandier [-sangdie], Gaston, fransk luftseglare
och populärvetenskaplig skriftställare, f. i Paris
1843, studerade kemi och vardt 1864 föreståndare
för Union nationales försökslaboratorium, egnade
sig snart äfven åt meteorologi och blef i denna
vetenskaps intresse en ifrig luftseglare. Första
gången uppsteg han i ballong från Calais, seglade
ut öfver hafvet och fördes tillbaka af en högre,
motsatt luftström. I Sept. 1870 begaf han sig i
luftballong ur det belägrade Paris. T. har företagit
ett trettiotal uppstigningar (om hans farliga färd i
April 1875 se Luftballong, sp. 218). De inhöstade
meteorologiska rönen har han meddelat franska
vetenskapsakademien. Han har vidare författat
bl. a. Eléments de chimie (1867–70), L’eau (1867;
4:de uppl. 1878), En ballon (1871), Les merveilles de
la photographie
(1873), Histoire de mes ascensions
(1877), Observations météorologiques en ballon
(1879) och åtskilliga, goda ungdomsböcker (i
svensk öfvers. finnas »Vetenskapliga tidsfördrif»,
1882, 2:dra uppl. 1883; »Vetenskapens martyrer»,
1884; »Arbetets hjeltar», 1885). T. är lärare vid
Association polytechnique och utgifver sedan 1873
veckoskriften »La nature».

Tisselskog, socken i Elfsborgs län, Vedbo härad. Areal
10,394 har, 1,170 innev. (1890). Annex till Steneby,
Karlstads stift, Norra Dals kontrakt.

Tisserand [tissra’ng], François Felix, fransk
astronom, född d. 13 Jan. 1845 i Nuits (Côte d’Or),
gjorde sina matematiska studier vid Ecole normale
supérieure, utgick derifrån såsom primus 1866 samt
blef 1868 docteur ès sciences mathématiques et ès
sciences physiques. Efter att hafva tjenstgjort från
1866 såsom biträdande astronom vid observatoriet i
Paris och sedan 1869 såsom repetitör vid École des
hautes études à la Sorbonne utnämndes han 1873 till
direktör för observatoriet i Toulouse samt till
professor i astronomi derstädes. T. kallades 1878
att intaga Leverriers plats såsom medlem af Académie
des sciences och ledamot af Bureau des longitudes
samt blef 1882 professor vid Sorbonne i rationel
mekanik och 1883 professor i celest mekanik. Han
har i vetenskapligt ändamål företagit flere resor,
t. ex. för iakttagande af de båda Venuspassagerna
1874 (till Japan) och 1882 (till Martinique). –
T:s. vetenskapliga arbeten röra sig mest på den
celesta mekanikens område och behandla teorien
för störingsräkningar, planetsystemets stabilitet,
planetmassorna, rörelserna inom månsystemen samt
frågan om kometers indragning i solsystemet genom
planeters inverkan. Bland hans större arbeten
må nämnas Mémoire sur le développement de la
fonction perturbatrice dans le cas ou l’inclinaison
mutuelle des orbites est considérable; application
aux perturbations sur Pallas par Jupiter
(i »Annales
de l’observatoire de Paris»; 1880) samt det under
utgifning varande verket Traité de mécanique céleste
(T. I., 1889). Sedan 1884 utgifver T. under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:42 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfap/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free