- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
373-374

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tiselius ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

riksdagen, bildade han jämte Ghyczy »venstra
centern», som upptog striden emot både det
regeringsvänliga »Deákpartiet» och »1848 års mäns»
ytterlighetsparti. I början en motståndare till 1867
års statsrättsliga uppgörelse med Österrike, fogade
»venstra centern» sig dock snart i förhållandena,
men yttrade skarpt sitt missnöje öfver det sätt,
hvarpå Deákpartiet tillvaratog Ungerns politiska
och finansiella intressen. Slutligen skedde dock en
förening emellan Deákpartiet och »venstra centern»,
och T. inträdde i Mars 1875 såsom inrikesminister i
Wenckheims ministèr samt öfvertog i Okt. s. å. äfven
posten såsom konseljpresident. Till följd af den
häftiga opposition, som 1878 framträdde emot
regeringens bankpolitik samt emot ockupationen af
Bosnien och Herzegovina, ingaf T:s kabinett sin
afskedsansökan, men då alla försök att bilda en ny
ministèr misslyckades, utnämndes T. i Dec. 1878 å nyo
till konseljpresident. Sedan dess var T. inrikes-
och premierminister – med undantag af 1887, då han
för en tid innehade finansportföljen – ända till Mars
1890, då han begärde och fick afsked. Orsaken till
hans afgång låg i hans vägran att gå in på en motion
om att återgifva Kossuth ungersk medborgarerätt – en
rehabilitation, som var kejsaren-konungen personligen
emot. T. har inlagt stor förtjenst om ordnandet
af Ungerns förvaltning och finansväsende. Han har
visat sig som varm vän af den tingens ordning,
som 1867 grundlades emellan Österrike och Ungern,
och af Österrikes sedan 1870 förtroliga förbindelse
med Tyskland. Han har med kraft häfdat den ungerska
statens nationella enhet och följaktligen motarbetat
en kraftigare utveckling hos de icke-magyariska
nationaliteterna inom Ungern. Som partiledare har
han gifvit prof på en ovanlig förmåga. Någon lysande
talare är T. icke, men han reder sig förträffligt
i den parlamentariska debatten, tack vare sin
slagfärdighet och sina omfattande insigter. – T:s
broder, Lajos T. (f. 1833), 1871–73 minister för
kommunikationsväsendet, utvecklade mycken kraft såsom
kunglig kommissarie vid återuppbyggandet af det genom
översvämningen 1879 förstörda Szeged samt utnämndes
1883 med anledning deraf till grefve af Szeged.

Titan, kem., ett metalliskt grundämne, som
upptäcktes 1789 af Gregor och af honom kallades
menachin. Klaproth fann 1795, att mineralet rutil
var oxiden till ett grundämne, som han benämnde
titanium, men som sedermera befanns identiskt
med Gregors menachin. Titan förekommer i naturen,
alltid förenadt med syre, i ett antal mer eller
mindre sällsynta mineral. Sjelfva metallen är
jerngrå, har egentliga vigten 4,2 och är mycket
svårsmältlig. Dess atomvigt är 48 och tecknas Ti. I
sina föreningar uppträder titan som treatomigt och,
oftast, som fyra-atomigt element, liknande dels
kisel, dels zirkonium. Titanens högsta oxid, TiO2,
kallad titansyra, förekommer i naturen och utgör
mineralen rutil, brookit och anatas. Framställd med
konst, är den ett hvitt pulver, olösligt i vatten
och syror. Af titansyrans salter finnas flere i
mineralriket, t. ex. kalksaltet, som
kallas titanit (sfen, sphen), och titanjern, hvilket
sistnämnda mineral synes vara en isomorf blandning
af titansyrans jernoxidulsalt och variabla mängder
jernoxid. Titansyran nyttjas i porslinsmåleriet
för framställning af gula färgtoner och har
brukats äfven till att gifva artificiella tänder
åstundad färgnyans. Jern, som blifvit framstäldt
af titanhaltiga malmer, utmärker sig för en
ovanlig grad af seghet. Man är dock ej angelägen
om titanhaltiga malmer i masugnen, emedan de till
följd af sin svårsmälthet förorsaka stor kolåtgång.
P. T. C.         C. A. D.

Titaner (Grek. titanes, Lat. titanes, titani) äro
i den grekiska mytologien (se Mytologi, sp. 640)
en äldre gudaslägt, söner och döttrar af Uranos
och Gaia. Deras antal och namn uppgifvas olika;
men enligt den allmännaste, redan hos Hesiodos
förekommande traditionen voro de sex manliga (Okeanos,
Koios, Krios, Hyperion, Iapetos, Kronos
) och sex
qvinliga (Theia, Rheia, Themis, Mnemosyne, Foibe och
Tethys). Äfven deras afkomlingar Promethevs, Atlas,
Helios, Selene, Hekate m. fl. räknas icke sällan såsom
titaner. Senare gifves benämningen titan specielt åt
solguden Helios (se denne). Herskare i titanernas
gudaverld var den yngste bland bröderna, Kronos
(se denne), sedan han på Gaias anstiftan störtat sin
fader, Uranos. Men äfven Kronos’ verldsvälde skulle
störtas af hans egen son Zevs, representerande ett
yngre gudaslägte, de olympiske gudarna, och en ny
sakernas ordning. Många af titanerna, bland dem den
vise Promethevs, trädde frivilligt på Zevs’ sida,
emedan de förutsågo det nya, af en högre intelligens
uppburna verldsväldets seger, men de öfrige utkämpade
mot inkräktarna en förtviflad strid, kallad
titanomakien (af Grek. mache, strid). Sagan förlade den
stora gudastriden till Tessalien, der titanerna slogo
läger på berget Othrys, Zevs och de öfrige olympiske
gudarna på Olympos. Länge rasade striden, till dess
Zevs slutligen frigjorde och till sin hjelp kallade de
af Uranos i jordens sköte inneslutne hekatoncheirerna
(»hundraarmade» resar) och cykloperna, hvilka
senare åt honom tillverkade blixten. Rustad med
dessa hjelpmedel lyckades Zevs besegra titanerna
och nedstörta dem till Tartaros. Derifrån blefvo de
dock sedermera frigifna, då Zevsväldet och den nya
verldsordningen vunnit tillräcklig fasthet. Sagan
om titanerna torde åtminstone till en del hafva sin
grund i föreställningen om strider mellan väldiga
naturkrafter, ur hvilka den nuvarande verldsbyggnaden
framgått, och titanomakiens förläggande till Tessalien
står troligen i sammanhang med den redan i forntiden
gängse åsigten att detta landskap för sitt upphof hade
att tacka en mäktig naturrevolution, hvilken genom
Tempedalen skaffat aflopp åt Peneios, hvars vatten
förut öfversvämmat hela den tessaliska slätten. –
Bildligt användas orden titan och titanisk för att
beteckna en på egen kraft trotsande, mot gudomlig
och mensklig verldsordning upprorisk natur.
A. M. A.

Titania. Se Elfva.

Titanit. Se Titan.

Titanium. Se Titan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 10 02:25:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfap/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free