- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
375-376

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tiselius ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Titanjern. Se Titan.

Titanomakien. Se Titaner.

Titansyra. Se Titan.

Titcomb [-kåm]. 1. Jonathan Holt T., engelsk prest,
f. 1819, var 1877–82 biskop i Rangun (Birma) och
utnämndes 1884 till koadjutor åt biskopen i London,
med särskild uppgift att visitera de engelska
episkopalförsamlingarna i norra och mellersta
Europa. I detta värf besökte han Sverige och Norge
1884. T. har utgifvit bl. a. Some chapters on
buddhism, past and present
(1889). – 2. Timothy
T.,
psevdonym för den amerikanske författaren
J. G. Holland.

Titel (Lat. titulus, se d. o.), öfverskrift på en bok
eller på ett kapitel; rubrik (jfr Hufvudtitel);
ämbets-, tjenste-, yrkesmannabenämning;
värdighetsnamn, hedersbenämning., »namn, heder och
värdighet». – Titulatur, sammanfattningen af en
persons alla värdighetsnamn. – Titulera, benämna,
kalla med någon viss titel. – Titulär, som innehar
en värdighet till namnet, utan den eljest dermed
förenade tjenstgöringsskyldigheten.

Tithon-etagen [-etäsjen], uppkallad efter den
mytologiske Tithonos, geol. Se Jurasystemet,
sp. 1461.

Tithonos (Lat. Tithonus). Se Eos.

Titi (Tito), Santi di, italiensk målare af den senare
florentinska skolan, f. 1530, d. 1603, lärjunge till
Angelo Bronzino, studerade teckning under Bandiuello,
men utbildade sig hufvudsakligen i Rom efter antiken
och blef en af de enklaste och sannaste konstnärerna
under den inbrytande manierismens tid, märkligt nog
nästan utan affektation, men också med en egendomlig
rädsla för färgen. Af honom finnas flere altartaflor,
i synnerhet i Santa Croce i Florens, en Änglakör
öfver hufvudportalen i dômen, lunettbilder i stora
klostergården vid S. Maria Novella samt porträtt i
Uffizi, särskildt af en liten flicka, hvilket är hans
bästa, m. m. C. R. N.

Titian. Se Tizian.

Titicaca, Lago de T. l. Lagunade Chucuyto, en af
de högst belägna större sjöar på jorden, ligger i
Syd-Amerika i en högdal mellan Andernas kedjor,
på gränsen mellan Perú och Bolivia. Den har en
längd af omkr. 200 km. i n. v.–s. ö., en bredd af
omkr. 60 km. och en areal af 8,331 qvkm. Dess höjd
öfver hafvet är 3,920 m. (enl. Squier) eller 3,824
l. 3,808 m. (enl. Minchin) med en obetydlig vexling
under de olika årstiderna. Djupet är störst på den
bolivianska sidan (ända till 218 m.). Vattnet har
en knappt märkbar saltsmak. I detsamma lefva 7 à 8
egendomliga fiskvarieteter, och de grunda, säfbevuxna
stränderna hysa en massa vadare och simfoglar. Sjön
har en mycket oregelbunden form och bildar flere
sidobäcken, som genom smala kanaler sammanhänga
med hufvudbäckenet, såsom Laguna di Unimarca i
s. Den mottager flere tillflöden, hvilka medföra
så stora massor af grus och slamm, att sjöns omfång
derigenom årligen minskas, hvartill äfven den stora
afdunstningcn under den torra årstiden
(April–Sept.) bidrager. Dess aflopp är Rio
Desaguadero, som från södra änden långsamt flyter söderut
till den träsklika sjön Pampa Aullagas. Vid stränderna
ligga flere byar och städer, och der liksom på öar
i sjön synas flere till en del storartade ruiner af
fornperuanska byggnadsverk, såsom vid byn Tiahuanaco
vid sjöns sydände, ett soltempel på ön T. l. Solön
och ett måntempel på en annan ö.

Tities, enligt traditionen en af de ursprungliga tre
romerska stamtribus. Se Tribus.

Titinius, fornromersk, dramatisk författare, som
lefde i 1:sta årh. f. Kr., och utarbetade togatae,
d. v. s. komedier med nationell romersk färg,
skildrande mest de lägre klassernas lif, särskildt i
latinska städer. I afseende på karaktersteckningen
ställes T. vid Terentius’ sida; i friskhet och
förmåga af folklig framställning närmar han sig
Plautus. Af 15 stycken, hvilkas titlar Nonius
angifver, finnas endast obetydliga fragment i behåll.
R. Tdh.

Titisfjorden. Se Tysfjorden.

Titius, Johann Daniel, tysk astronom, f. 1729,
d. 1796 i Wittenberg, är känd genom den af honom
uppställda serien för planeternas relativa afstånd
från solen. Jfr Bodes lag.

Titlis, ett 3,239 m. högt berg i Schweiz på gränsen
mellan kantonerna Bern och Unterwalden. Från dess
topp, Nollen, öfverskådar man hela alpkedjan från
Savojen till Tyrolen, den schweiziska högslätten
till Jura och Syd-Tyskland till Schwarzwald och Rauhe
alp. Bestigningen anses vara en af de lättaste och
mest lönande i högalperna.

Tito, Santi di. Se Titi.

Titonometer, fys., kallar Draper ett instrument,
medelst hvilket kemiska ljusstrålars intensitet
bestämmes på grund af den mer eller mindre starka
färgning de meddela klorsilfver (jfr Aktinometer).

Titrera (af Fr. titre i bet. halt, finhet), kem.,
medelst lösningar af känd koncentration (halt),
s. k. titrerade vätskor, analytiskt bestämma vissa
ämnen. Jfr Analys, sp. 676.

Tittmann, Johann August Heinrich, tysk teolog,
f. 1773, blef e. o. professor i filosofi i Leipzig
1796 och professor i teologi derst. 1800. Död
1831. T:s ståndpunkt var en rationelt mildrad
supranaturalism, hvilken på den tid, då
rationalismen herskade, ansågs för ortodoxi. Han
var en framstående talare och utmärkte sig genom
den lätthet och säkerhet, med hvilka han behandlade
praktiska saker. Detta, ådagalade han i synnerhet
som universitetsrektor samt genom det sätt, hvarpå
han i kritiska tider – t. ex. under den napoleonska
invasionen – antog sig stadens och universitetets
intressen. Bland T:s många teologiska arbeten väckte
i synnerhet Ueber supranaturalismus, rationalismus
und atheismus
(1816) stort uppseende. Han anmärker
der, att den rena rationalismen, för såvidt som den
förklarar det förnuftsvidrigt att antaga en gudomlig
uppenbarelse, öfver hufvud icke alls kan tro på någon
Guds verksamhet i verlden. Måste förnuftet förneka
verkligheten af en gudomlig uppenbarelse, emedan
det icke kan anse någonting för sant, som icke kan
begripas, så kan det icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:47 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfap/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free