- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
385-386

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Titulatur ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utsökt toalett (i en allmänt beundrad bild, kallad
»Bella di Tiziano», i Pal. Pitti i Florens), dels
naken, liggande på ett hvitt läger med en
sofvande hund vid fötterna, modellerad med ljus i ljus,
lefvande och skön som få, vanligen kallad »Venus»,
ehuru intet mytologiskt kan spåras i anordningen
(i Uffizi, Florens). Till samma sfer höra dessutom
sådana bilder som La Maitresse du Titien (i Louvre;
nu riktigare uppfattad som Laura Diante och Alfonso
d’Este) samt den tjusande Flora (i Uffizi), så
kallad, emedan hon håller en ros i handen (ovisst
är emellertid, om man här ser ett porträtt eller ett
fantasiproblem, som tagit lefvande gestalt).

Den tredje perioden sträcker sig från 1530 till
mästarens död och omfattar icke mindre än 46 år. I
yttre hänseende kännetecknas denna tid af en stor
förändring i hans lefnadsförhållanden: han förde
ett lysande lif i prakt och rikedom, och hans hem
blef en medelpunkt för allt slags aristokrati. Att
härvid konstnärerna intogo en framstående plats,
är naturligt, likasom att Jacopo Sansovino var hans
vän; men att detta var fallet äfven med den skamlöse
skandalskrifvaren Pietro Aretino, måste förvåna
efterverlden och kastar ock någon skugga på T. Bland
hans många förnäma gynnare märkas fursteslägterna
i Ferrara, Mantua och Urbino. Genom den sistnämnda
kom han 1545 vid ett besök i Rom i beröring med
påfven Paul III. Men af största betydelse blef T:s
förhållande till Karl V och dennes son Filip II
i Spanien. Sedan han målat Karl, upphöjdes han af
honom 1533 till pfalzgrefve, och såsom sådan tog han
1548 och 1550 plats i tyska riksdagen i Augsburg, dit
han inbjöds af kejsaren såsom en af rikets stormän,
bland hvilka han dock ej glömde, att han främst var
och förblef porträttmålare. – Af dekorativa verk
utförde T. under denna period flere stora vägg- och
takmålningar på duk, af hvilka några förstördes af eld
1577, Slaget vid Cadore (1537, beställd långt förut af
rådet), högeligen berömd för den lifliga historiska
framställningen. I behåll är en stor sådan bild, La
fede
(tron) kallad, egentligen en votivbild för dogen
Grimani (börjad 1555, men öfverlemnad först efter
T:s död). Utförd, då mästaren var omkr. 80 år gammal,
visar denna tydligt hans stil under ålderdomen. I
början af detta skede var han ännu lika sorgfällig i
utförandet och frisk i färgen som förr, men småningom
sammansmälta lokalfärgerna i en glödande brunaktig
ton, och han öfvergick alltmer till ett målningssätt,
som mera antydde i få drag än utförde, men dock,
sedt på tillräckligt afstånd, gjorde en slående
verkan. Dessutom började T. som andra stora målare,
öfverhopad af uppdrag, öfverlemna en god del af
arbetet åt biträden och lärjungar. Detta gäller
mest om hans stafflibilder, bland hvilka främst
märkas hans altartaflor. Till dem höra exempelvis
hans gripande bild af Johannes döparen (i Venezias
akademi), den berömda bilden af S. Lorenzos martyrdöd
(i Jesuitkyrkan i Venezia), bägge från 1550-talet,
och Förklaringen och Bebådelsen (i S. Salvatore i
Venezia, från 1560-talet) samt andra religiösa taflor,
såsom bilder af
Magdalena, hans väldiga dekorativa målning Maria som
ung på väg till templet,
fylld med en mängd bimotiv
af utomordentlig friskhet, gripna direkt ur det
venezianska folklifvet, Kristus visas för folket och
en Grafläggning (i Wien), Kristus i Emaus och Kristi
törnekröning
(i Louvre) och ännu en Törnekröning
(i München), målad af T. vid 90 år, samt en hel
mängd af senare arbeten i Spanien, bland hvilka
må nämnas Nattvarden (i Escorial). – Dernäst komma
hans många mytologiska bilder från den senare tiden:
hans Venusbilder i Uffizi och i Petersburg, hans
framställningar af Venus och Adonis, hans Venus och
Amor
(i Pal. Borghese i Rom), hans Danae (i Neapel),
hans Antiope (i Louvre) m. fl. – Slutligen komma äfven
under denna period porträtt, först några historiskt
allegoriska bilder, vidare ett genreartadt porträtt,
den s. k. Madrids Venus (i Madrid), samt ett par
porträttgrupper, nämligen påfven Paul III och hans
slägtingar (i Neapel) och familjen Cornaros nio
medlemmar (1560, i England). Störst är emellertid
T. i sina porträtt af enstaka personer (historiska
eller icke); i detta fack är han en af de störste
i verlden, kanske förnämligast genom dem, som han
utförde under tiden 1530–76. »De ådagalägga hans
förmåga att uppfatta de mest olikartade karakterer i
deras mest individuella, men i regeln också i deras
ädlaste drag samt fasttrolla dem på duken med den
mest genialiska lätthet. T. har i dem uppenbarat sig
såsom framtidens porträttmålare.» Främst må nämnas
hans porträtt af kejsar Karl V, dels ett stående,
i full kejserlig skrud (1532–33), dels kejsaren
till häst, i hvilket »porträttmåleriet nått höjden
af absolut fulländning» (1548, utkast i Augsburg),
bägge dessa i Madrid, dels ock ett sittande, i
svart drägt (1548, i Münchens museum), vidare hans
porträtt af Frans I (i Louvre), af påfven Paul III
(måladt i Rom 1545, nu i Neapel), ett underverk
i alla hänseenden, i karakter och återgifvande
af stoff, samt af åtskilliga kardinaler, furstar
o. a. (Amiral Giov. Moro, i Berlin, m. fl.). Bland
hans qvinliga porträtt påminnes om Katarina Cornaro
(1542, i Uffizi ett exemplar, oafgjordt om det
är original), R. Strozzi’s dotter (i Berlin) samt
porträtten af hans egen sköna dotter Lavinia, dels
med fruktskålen (i Berlin), dels med juvelskrinet (i
England), dels, enligt Morelli, hvitklädd, i yngre år
(nu i Dresden). Dessutom målade han flere gånger sig
sjelf: 60-årig (i Wien), ännu äldre, med riddarekedja
(i Berlin och i Uffizi), och 80-årig, i ett mästerligt
porträtt, som nu förvaras i Madrids museum. Sista
gången målade han sig sjelf i den Pietà, som äfven
blef hans sista verk, och som, oaktadt till en viss
grad slappt i form och linier, ännu ådagalägger en
verklig och storartad känsla. Denna tafla fullbordades
af Palma Giovane (d. y.), ty midt under arbetet med
den bortrycktes den 99-årige mästaren af pesten,
i Venezia d. 27 Aug. 1576. Han ligger begrafven
i kyrkan S. Maria dei Farri.

För att karakterisera
T:s konst må till sist anföras följande omdöme af
J. Burckhardt: »Under sin nära hundraåriga lefnad har
T. I sig upptagit eller sjelf frambragt eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfap/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free