Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tiällmann ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
häcktjalkar går rodret upp genom »häcken» (den
utskjutande akterspegeln). Fordom tacklades tjalken
med en slät mast (utan stång), som hade stark
lutning föröfver, och på hvilken fördes ett stort
sprisegel jämte stagfock och klyfvare. Numera äro de
ofta försedda med två släta master, gaffelsegel och
fock. R. N.
Tjamara, Tsjech., ett slags med snörmakearier och
en tät rad af små knappar utstyrd rock, som utgör
en del af den böhmiska nationaldrägten.
Tjatig, kinesiskt längdmått, = 3,58 m., delas i 10
tji l. tje (fot) à 10 tsun (tum) à 10 fun (linie).
Tjang-sja, hufvudstad i kinesiska prov. Hu-nan,
vid Jang-tse-kiangs biflod Siang-kiang. Folkmängden
uppgifves till 1 mill.
Tjasse (Isl. þjassi), Nord. mytol., en vanligen
i örnham uppträdande stormjätte, som bodde l
Trymhem. Om Iduns bortröfvande af Tjasse och dennes
deraf föranledda dråp se Idun. T:s fader hette
Ölvalde; hans dotter Skade var Njärds maka. När T. var
dräpt, tog Oden hans ögon och kastade dem upp på
himlahvalfvet, hvarest de förvandlades till tvänne
stjernor. Th. W.
Tje. Se Tjang.
Tjebisjev [-eff], Pafnutij, rysk matematiker,
f. 1821 i närheten af Moskva, blef 1853 adjunkt
och 1859 professor vid vetenskapsakademien i
Petersburg. Han har företrädesvis behandlat frågor
inom talteoriens och den högre analysens område. Så
har han t. ex. medelst införande af en särskild
funktion approximativt angifvit antalet primtal under
en gifven gräns och genom användande af kedjebråk
funnit anmärkningsvärda formler för bestämmande af
numeriska värdet af integraler. Bland hans skrifter
må särskildt nämnas en lärobok i talteori, Teorija
sravnenij (1845, 2:dra uppl. 1879; öfvers. på tyska
1889). G. E.
Tjeckerna. Se Tsjecherna.
Tjeldsund, sund på gränsen mellan Nordlands och
Tromsö amt, Norge, skiljer Hindöen från fastlandet. I
södra delen af sundet ligger den stora Tjeldö.
Y. N.
Tjele langsö, insjö i norra delen af Nörrejylland
midt emellan Hobro och Viborg, är 9,4 km. lång,
med en största bredd af 0,9 km., och afflyter genom
Hersomån ut i Limfjorden. E. Ebg.
Tjelfvar. Se Tjalfve.
Tjeljuskin, Kap, nordligaste udden af asiatiska
kontinenten, ligger under 77° 36’,8 n. br. på
den efter udden benämnda Tjeljuskinhalfön,
hvilken bildar nordligaste delen af Taimyrhalfön
i guvern. Jeniseisk. Udden, som förr kallades
Nordostkap (R. Severo Vostotjnoj), har sitt namn
efter den ryske officeren Tjeljuskin, hvilken 1742
såsom ledare af löjtnant Prontjisjtjevs expedition
anlände dit och der dukade under för resans
besvärligheter. Den besöktes 1878 af Nordenskiöld,
som d. 19–20 Aug. uppehöll sig der med »Vega».
Tjellmo. Se Tjällmo.
Tjelvar. Se Tjalfve.
Tjenande bröder. Se Riddareordnar. – I klostren kallas
de, som förrätta de husliga sysslorna, tjenande bröder
och tjenande systrar.
Tjenare. Se Legohjon.
Tjenstebetänkandet kallas en k. förordning om
grunderna för befordran i svenska statens tjenst,
som utfärdades d. 23 Nov. 1756. Anledningen dertill
voro tvister angående tjensteutnämningar, som
egt rum mellan konung Adolf Fredrik och rådet och
föranledt en vädjan till ständerna af både konung och
råd. Sedan riksdagen i Nov. 1755 gifvit rådet rätt,
utarbetade Sekreta deputationen till förekommande
af framtida tvister det nämnda betänkandet, som,
efter hofvets misslyckade revolutionsförsök i Juni
1756, blef af samtliga stånden med några obetydliga
ändringar gilladt och i denna form genom skrifvelsen
af d. 20 och 21 Okt. meddeladt regeringen till
efterrättelse. Hufvudsyftet med förordningen
var att närmare bestämma hvad som menades med
de i grundlagarna angifna befordringsgrunderna:
skicklighet, erfarenhet och förtjenst. Skicklighet
förklarades vara detsamma som teoretiska kunskaper
(= examensbetyg), nämligen vid första anställningen
i statens tjenst, men i fråga om redan anställda
ämbetsmän innebära detsamma som förtjenst, emedan
hvarje ämbetsman, som oförvitligen tjent, måste
anses skicklig. Förtjenst och erfarenhet åter
bestämdes såsom liktydiga med tjenstgöring utan
ämbetsfel, och sålunda upphöjdes tjensteåldern, eller
»ancienniteten», till enda befordringsgrund eller
måttstock vid jämförelse mellan befordringssökande
ämbetsmän, som ej dömts för ämbetsfel. Enligt
denna regel skulle såväl de lägre tjenster
tillsättas, till hvilka vissa ämbetsverk hade
utnämningsrätten, som ock vederbörandes förslag
i och för utnämnandet af ämbetsmän med kunglig
fullmakt uppsättas. Förordningen innebar sålunda
närmast en inskränkning i ämbetsverkens egen andel i
befordringsfrågors behandling; i hvad mån den berörde
konungens framgår af en jämförelse med de förut
gällande reglerna derför. Enligt regeringsformen egde
konungen att utan förslag nämna ämbetsmän med minst
öfverstes rang, men rådet hade rätt och skyldighet att
genom votering omintetgöra utnämningen, ifall den var
»stridande mot Sveriges lag, regeringsformen och andra
redliga undersåtars välfärd och förtjenst». Genom
1751 års konungaförsäkran bemyndigades emellertid
rådet att före utnämning till sådant ämbete sätta 3
på förslag, men konungen kunde nämna utom förslaget –
naturligtvis med risk att få sitt val kasseradt af
rådet. Härutinnan kunde nu betänkandet faktiskt
blifva ett ytterligare band på konungamakten,
emedan det innebar en tyst uppfordran till rådet
att använda sin vetorätt hvarje gång utnämningen
af en högre ämbetsman (inom eller utom förslaget)
syntes stridande mot »anciennitetsprincipen». Vid
utnämning af officerare med lägre rang än öfverste
uppsattes åter 1 på förslag af regementschefen,
och vid utnämning af civila ämbetsmän i motsvarande
rangklasser uppsattes 3 på förslag af vederbörande
ämbetsverk. I båda fallen var konungen enligt
regeringsformen bunden af förslaget, men egde i det
sistnämnda att utan rådets inblandning fritt nämna
inom detsamma. Genom 1751 års konungaförsäkran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
