Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjesme (Tjesjme) - Tjesmenskij. Se Orlov - Tjeti-mineji, R., liturgisk månadskalender, menologium (se d. o.) - Tjetjentser l. tjetjener - Tjetvert (»fjerdedel»), ryskt rymdmått. Se Ryssland, sp. 167 - Tji. Se Tjang - Tjibúk (tsjibuk) - Tjigirin - Tjin - Tjinab - Tjistopol - Tjita - Tjitjagov, Vasilij Jakovlevitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina brännare in i den fientliga flottan, fäste en af
dem med egen hand vid ett turkiskt fartyg och efter
fullbordad bragd, bränd på händer och i ansigtet,
simmande räddade sig. Blott ett linieskepp och några
galérer undkommo. Ryske generalen A. Orlov, hvilken
utan synnerlig orsak tillräknade sig förtjensten
af framgången, erhöll binamnet Tjesmenskij. Katarina
II lät till minne af tilldragelsen 15 km. s. om
Petersburg bygga ett militärhospital, som hon
kallade T.
Tjesmenskij. Se Orlov.
Tjeti-mineji, R., liturgisk månadskalender,
menologium (se d. o.).
Tjetjentser l. tjetjener, ett nordkaukasiskt folk
(jfr Tjerkesserna), som bebor inom Terekprovinsen
det s. k. Tjetjenja, området mellan Kaukasus i s.,
Terek i v. och n. samt (ungef.) 42° ö. lgd. Dock
är nordvestra hälften af detta område till en
del upptagen äfven af tjerkesser och osseter
i v., (tatariska) kumyker i n. och ryssar i
midten. Tjetjentsernas grannar äro i n. på andra sidan
Terek ryssar, i n. ö. kumyker, i ö. och s. ö. avarer,
andier och didoer (jfr Lesger), i s. georgier
samt i v. ryssar, osseter och tjerkesser. Från
dessa sistnämnda hafva tjetjentserna fått sitt nu
allmänna namn: hos lesgerna heta de misdsjeger,
hos georgierna khister, och sjelfva kalla de sig
nachtjuoi. De förnämsta stammarna äro ingusjer
och karabulaker i n. och v., egentliga tjetjener i
midten, itsjkeriner i ö. och tusjer i s. Enligt sista
folkräkningen (1876) var hela antalet 165,000, deri
inberäknadt de s. om Kaukasus boende, omkr. 3,000 i
guvern. Tiflis och 1,000 i prov. Kars. Tjetjentserna
äro närmast befryndade med lesgerna, hvarför dessa
folk tillsammans ofta benämnas de östkaukasiska,
till skilnad från de vestkaukasiska (tjerkesserna),
men i lefnadssätt, seder och bruk skilja de sig föga
från tjerkesserna. De tillhöra också samma ädla rastyp
som dessa, men äro mörkare i hudfärgen. Deras byar
(aul) ligga ofta i otillgängliga bergstrakter, och
med sina terrassformiga tak och torn skilja de sig
lätt från de tjerkessiska. Klädedrägt, näringsfång
och alla sociala förhållanden äro desamma, dock är
säljandet af unga flickor här mer sällsynt. Redan
i 8:de och 9:de årh. omvända till islam, hafva de
liksom lesgerna bland alla kaukasiska folk varit
ryssarnas grymmaste och oförsonligaste fiender,
och efter förlusten af sin sjelfständighet har
en stor del af dem utvandrat till Turkiet. –
Tjetjentsiska språket, som saknar eget alfabet och
egen literatur, räknas tillsammans med lesgiskan som
den ena grenen af den nordkaukasiska språkstammen,
men slägtskapen med den andra grenen, tjerkessiska
språket (se Tjerkesserna), är ganska aflägsen
och ännu ej klart utredd. Konsonanthopningen
är ej så stark som i tjerkessiskan, men
vokalhopningen så mycket mer. Jfr Bergé: »Die
provinz Tschetschna und die Tschetschentsen»
(1850), Schiefner: »Tschetschenzische studien»
(i »Mém. de l’acad. de S:t Petersb.», VII, 1866).
H. A.
Tjetvert (»fjerdedel»), ryskt rymdmått. Se Ryssland,
sp. 167.
Tji. Se Tjang.
Tjibúk (tsjibuk), Turk. (egentl. »rör»), lång
tobakspipa. – Tjibuktji, tjenare, som har vård om
piporna, »piprensare».
Tjigirin, stad i ryska guvernem. Kiev, vid Dnjeprs
biflod Tjasmina. Omkr. 10,000 innev.
Tjin, R., rang, rangordning. Peter den store i
Ryssland fördelade 1722 genom rangtabellen alla
statens, kyrkans och hofvets tjenstemän i 14
rangklasser. – Tjinóvnik, tjensteman.
Tjinab (Eng. Chenab l. Chinab, i vedaliteraturen
Asikni, Grek. Akesines), flod i Indien (Pendjab),
bildas af tvänne källfloder, Tjandra och Bhága,
båda från Bara-Latja-höjderna i Kasjmir, och kallas
i sitt öfre, mot n. v. riktade lopp Tjandrabhága,
antager derefter sydöstlig riktning och upptager
först, från höger, Djelam och 100 km. längre ned Ravi
fr. v. samt efter ytterligare 200 km. lopp Satledj,
äfven fr. v., hvarefter den förenade floden, stundom
kallad Pendjnad, efter ett lopp af 80 km. förenar
sig med Indus fr. v. Flodens hela längd beräknas till
omkr. 1,200 km.
Tjistopol, stad i ryska guvern. Kazan, på venstra
stranden af floden Kama. Omkr. 20,000 innev. Det
var före 1781 blott en by (Tjistoe pole), anlagd af
förlupna lifegna, men är nu en i snabb utveckling
stadd fabriksstad, med qvarnar, bomullsfabriker
och bränvinsbrännerier.
Tjita, hufvudstad i rysk-sibiriska
guvern. Transbaikalien, vid floden Tjita, något
ofvanför dess förening med Ingoda. T. anlades 1851
och valdes af militära skäl till guvernementets
hufvudstad. Ångare på Amur och Sjilka kunna ej gå upp
i Ingoda, utan lossa vanligen i Srjetensk, omkr. 500
km. från T. Men de krigsförråd, som hvarje år sändas
från Transbaikalien till Amurlandet, lastas i T. på
båtar, som afgå, så snart floden genom snösmältningen
fått tillräcklig vattenmängd. Innevånarna, närmare
15,000, lefva af jordbruk samt handel med pelsverk,
hudar, nötboskap och talg, som de köpa af bureterna.
Tjitjagov, Vasilij Jakovlevitj, rysk amiral, f. 1726,
d. 1809, gjorde forskningsresor i polartrakterna och
försökte 1765 att n. om Spetsbergen framtränga mot
nordpolen, men måste vända vid 80° 28’ n. br. Han
kommenderade 1782 såsom Viceamiral en eskader
i Medelhafvet, men lefde sedermera obemärkt och
nästan i armod, tills kriget med Sverige utbröt
(1788). T. kommenderade derunder den ryska flottan
i det oafgjorda slaget vid Öland (d. 26 Juli 1789),
vid svenskarnas misslyckade attack på Reval (d. 13
Maj 1790) samt vid de svenska flottornas inspärrning
i Viborgska viken och vid det ryktbara »gatloppet»
derstädes (Juni–Juli s. å.). – Hans son Pavl
Vasiljevitj T., f. 1762, d. 1849, anförde såsom
konteramiral 1799 en rysk eskader, som i förening
med en engelsk opererade vid holländska kusten, och
var sedan 1802 en tid marinminister. Hans misslyckade
försök att i egenskap af befälhafvare för Moldau-armén
1812 stänga Napoleon vägen vid Berezina bragte honom i
en obehaglig ställning, hvarför han tog afsked ur rysk
tjenst och bosatte sig i utlandet. 1855 utgåfvos T:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
