Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tobler, Titus - Tobler ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
företrädesvis genom sina topografiska undersökningar af
flere trakter i Palestina, hvilket han flere gånger
besökte. Hans förnämsta arbete på detta område är
Topographie von Jerusalem und seinen umgebungen
(2 bd, 1853–54).
Tobler, Adolf, schweizisk filolog, f. 1835,
blef 1867 docent vid universitetet i Zürich samt
kallades s. å. till Berlin som universitetsprofessor
i romanska språk och blef 1882 ledamot af
vetenskapsakademien derstädes. T. är lärjunge
af Diez, hvilkens arbete han värdigt fortsatt,
och han räknas nu med full rätt som en af
samtidens allra främsta romanister. Han har i
mönstergilla editioner publicerat ett stort antal
äldre franska och italienska texter. Sin största
betydelse torde han dock ega genom sina värdefulla
uppsatser i det franska språkets historiska syntax
och genom den fornfranska ordbok, som han under
flere decennier med mycken omsorg förberedt.
Ehuru han ännu ej offentliggjort densamma,
kan man dock redan nu uppskatta dess stora
värde genom de utdrag derur, som han vid olika
tillfällen meddelat. – T:s broder, Ludwig T., f. 1827,
professor i Zürich, är äfvenledes en framstående
filolog, särskildt på det germanska språkområdet.
P. A. G.
Tobo, bruk. Se Löfsta.
Toboggan (förvrängn. af Indian. odabagan, släde), en
i Canadas vintersport allmänt bruklig kälke utan
medar. En toboggan består helt enkelt af ett
tunnt, 1/2 m. bredt och 2 m. långt bräde (af ek,
ask el. dyl.) med starkt öfverböjd framdel och sex
tvärkäppar jämte två längre sidokäppar fastgjorda på
ofvansidan (medelst läderremmar och borrhål).
Denna kälke låter med fördel använda sig på djup
och mjuk snö.
Tobol [tabå’l], biflod fr. v. till
Irtysj i prov. Turgai samt guvern. Orenburg och
Tobolsk i Sibirien. Den upprinner på östra sidan af
södra Ural, flyter i nordöstlig riktning, hvarunder
den fr. v. upptager Uj, Isset, Tura och Tavda.
samt förenar sig vid staden Tobolsk med Irtysj.
Dess längd är omkr. 1,500 km. Med inträdet i
guvern. Tobolsk blir den segelbar och har ett djup
af 2–5 m.
Tobolsk [tabå’lsk]. 1. Guvernement i Vest-Sibirien,
omgifvet af Ishafvet i n., guvern. Archangel,
Vologda, Perm och Orenburg i v., Akmolinsk och
Semipalatinsk i s. samt Tomsk och Jeniseisk i
ö. Areal omkr. 1,4 mill. qvkm T. upptager större
delen af nordvestra Asiens lågland (endast längst
i n. v. ingå Uralbergen inom området) och höjer sig
knappast någonstädes mer än ett hundratal m. öfver
hafsytan Låglandet är i s. grässtepper eller prärier
längre norrut ofantliga kärrtrakter (urman) sparsamt
skogbevuxna, samt närmare Ishafve trädlösa tundror. De
södra stepperna äro af tvänne olika slag: Tobol-
och Ischimsteppen i v. samt Barabasteppen i ö. Den
förra, omkr 110,000 qvkm., är en af de bördigaste
trakter i ryska riket, till större delen betäckt
af »svart jord» och bebodd af mer än 800,000 pers.,
nästan alla ryssar (endast 14,000 pers. af annan
stam), så att denna trakt är mer rysk än sjelfva
Volgaguvernementen. Den odlade jorden
upptager mer än 14,000 qvkm., och trakten lofvar
att blifva en verklig kornbod för Sibirien och
nordöstra Ryssland. Baraba-steppen, omkr. 142,000
qvkm., tillhör endast med sin vestra del detta
guvern. Äfven der är marken mycket bördig, men
de bördiga trakterna äro skilda af sjöar och
kärrtrakter. Klimatet har stora ytterligheter.
Endast 194 dagar vid Isjiin och 153 vid Berezov
hafva en temperatur öfver 0°, och Ob vid Obdorsk
är tillfrusen 219 dagar (Irysj vid Tobolsk
176 dagar). T:s största flod är Ob, som är
segelbar genom hela guvern. och upptager ett stort
antal bifloder, af hvilka Ttysj med sina tillflöden är
den största. Sjöar, af hvilka flere med salt vatten,
förekomma i stort antal i södra delen; alla
minskas de hastigt och försvinna, hvarigenom trakten
på en mansålder betydligt förändras. Folkmängden
uppgår till omkr. 1,3 mill. (deraf 95 proc. ryssar)
och ökas hastigt dels genom frivillig inflyttning,
dels genom förvista. 1879 var de sistnämndes
antal enligt registren öfver 59,000, men af dessa
hade minst 20,000 försvunnit. Den icke ryska
befolkningen består af tatarer, omkr. 30,000,
och andra turkiska folk, omkr. 9,000, i s., ostjaker,
omkr. 22,000, hufvudsakligen vid Ob, samojeder,
omkr. 7,000, längst i n., och voguler, omkr.
6,000, i n. v. Ryssar och tatarer idka jordbruk;
de öfrige lefva mer eller mindre uteslutande af
jagt och fiske, och de nordliga folken hafva
stora renhjordar. De största städerna äro Tobolsk
(hufvudstad) och Tiumen. – 2. Hufvudstad i nämnda
guvern., på högra stranden af Irtysj, nära dess
förening med Tobol, 55 m. öfver hafvet. Omkr. 20,000
innev. Sedd från Irtysj, har staden ett pittoreskt
utseende, med sin kreml på en 70 m. hög mergelkulle,
sina mer än 20 kyrkor och flere vackra byggnader.
Kreml, byggd under Peter I af svenska krigsfångar
efter mönstret af kreml i Moskva, inrymmer bl.
a. två katedraler från slutet af 17:de årh.
Guvernörens palats, regeringsbyråerna, seminariet,
gymnasiet samt en högt ansedd flickskola ligga
i den öfre delen af staden. Der står äfven en
minnesvård öfver Jermak, Sibiriens eröfrare,
och vid det stora torget ligger det ofantliga
fängelset, der mer än 2,000 förvista samlas under
seglationstiden. Den nedre stadsdelen utmed Irtysj
lider ofta af öfversvämningar. Staden drifver
liflig handel med spanmål söderifrån, salt från
Semipalatinsk, trävaror och fisk från nedre Ob.
T. anlades 1587. Efter nederlaget vid Poltava
fördes ett stort antal fångna svenska officerare till
denna stad (antalet uppgick slutligen till omkr.
850), der de för att lifnära sig måste tillgripa
hvarjehanda yrken. Många af deras arbeten, hvilka
vunno stor afsättning bland de i slöjder och
konstfärdighet den tiden tämligen oerfarne ryssarna,
hafva bevarats till våra dagar och (sedan 1888)
sammanförts till ett museum, Svenska museet, der
nu förvaras sigillstampar, dryckeskannor af trä,
snusdosor, tobakspipor, ringar, kedjor, ljusstakar,
ur, speldosor, speglar, jagtredskap, handskrifna
böcker m. m. I T. funnos äfven en svensk skola
(inrättad 1713 af kapten C. Fr. von Wreech,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
