Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tofslärkan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Fra syd och nord (1876), i hvilka han visar stor
iakttagelse- och berättareförmåga. E. Ebg,
Toldy, Ferenc, ungersk literaturhistoriker, f. i Buda
1805, blef med. doktor 1829, idkade derefter literära
studier i utlandet, kallades 1833 till professor i
helsolära vid universitetet i Pest, men öfvertog
1844 i stället bibliotekariesysslan derst. och
1860 professuren i literaturhistoria. Död 1875. Han
var 1835–61 sekreterare i ungerska akademien och
föranledde 1836 stiftandet af Kisfaludysällskapet,
hvars direktör han blef 1841. Förutom medicinska
skrifter, källarbeten till Ungerns historia och
samlingar af ungersk poesi utgaf T. flere af honom
författade litexaturhistoriska arbeten, bland hvilka
A magyar nemzeti irodalom története etc. (3 bd,
1851–55, flere uppl.; en förkortad edition 1854,
4:de uppl. 1878) alltjämt är det förnämsta verk öfver
magyariska literaturen. Han var äfven utgifvare af
K. Kisfaludys, Kazinczys m. fl:s samlade skaldeverk
samt skötte publikationen »Nemzeti könyvtár»
(Nationalbibliotek, 1843–47), afsedt att inrymma de
magyariske klassikerna. Bland de tidskrifter T. utgaf
märkes »Uj magyar muzeum» (sedan 1850). – Hans son
István T. (f. 1844, d. 1879) gjorde sig känd som
lustspelsförfattare och novellist.
Toledo. 1. Provins i Spanien, Nya Kastilien, begränsad
i n. af prov. Åvila och Madrid, i ö. af Cuenca, i
s. af Ciudad Real och i v. af Caceres. Areal 15,257
qvkm. Provinsen ligger högt öfver hafvet. I s. och
v. fylles den af de ej synnerligen höga Montes de
Toledo, som utgöra vattenskilnaden mellan Tajo och
Guadiana. Största vattendraget är Tajo. Landets rika
mineraltillgångar ligga nästan obegagnade; äfven
industrien är numera obetydlig. Folkmängden uppgick
vid 1887 års slut till 359,562 pers. De enda städer,
som hafva mer än 10,000 innev., äro hufvudstaden
Toledo (med 20,251 innev.) och Talavera de la Reina
(med 11,986). – 2. Hufvudstad i nämnda provins, ligger
på bergssluttningar utmed högra stranden af Tajo,
som omgifver staden på tre sidor, 65 km. s. s. v. om
Madrid, med hvilket det är förenadt genom jernväg
(bibana till Madrid–Alicante-jernvägen). Öfver
Tajos djupa, vildt romantiska dal leda två broar:
Alcantara, från morernas tid, och San Martin. Mot
landsidan omgifves staden af tvänne, ännu tämligen
väl bibehållna murar, den inre byggd af vestgoterna
i 7:de årh., den yttre af Alfons VI. Några romerska
ruiner (af cirkus m. m.) ligga utanför murarna. Med
sitt präktiga läge och sina i terrasser liggande
husrader gör staden på afstånd ett imponerande
intryck, men på närmare håll ser den dyster och
förfallen ut, med föga eller ingen trafik på de smala
och krokiga gatorna. Husen äro stora och dystra,
vanligen i morisk stil, från 12:te–14:de årh. Det
förnämsta torget är Zocodover, som utgör stadsbornas
förnämsta promenad. Derifrån går stadens enda breda
gata till den gotiska katedralen, stadens stolthet,
ett af de äldsta och tillika mest storartade af alla
spanska byggnadsverk. Påbörjad 1227, ansluter den
sig i sin femskeppiga anläggning och egendomliga korbildning
(dubbla omgångar kring det halfcirkelformigt slutande
koret) mest till katedralerna i Paris, Bourges och
Chartres. Kyrkans inre längd är 113 m., bredden
57m. och midtskeppets höjd 46 m. Tillsatser från
14:de och 15:de årh. äro kapellen San Ildefonso,
en sirlig, framför korhufvudet anbragt åttahörning,
och det bredvid liggande San Jago. Ett glänsande
exempel på platereskstil är Capilla de los Reyes
från 1531–46. Trots flere plundringar har kyrkan rika
konstskatter samt reliker och bibliotek (med mer än
7,000 handskrifter). Inom hennes murar ligga flere
ärkebiskopar och kardinaler samt konungar och hjeltar
begrafna. Ärkebiskopen af T., till rangen spanska
kyrkans förnämste prelat, bär titlarna kardinal och
primas de las Espanas. Utom katedralen eger staden
öfver ett tjugotal kyrkor, bl. a. San Cristo de Santa
Luz, ursprungligen en moské, som Alfons VI efter sitt
segerrika intåg i staden genast lät inviga till ett
kristet tempel, San Juan de los Reyes (från 1477)
samt Santa Maria la Blanca, ursprungligen judisk
synagoga. Ofvanför staden ligger det forna kungliga
palatset Alcazar, ursprungligen från vestgoternas
tid, men nästan fullständigt ombygdt af Karl I och
Filip II. Det är nu kavallerikasern. Staden har ett
instituto, ett prest- och ett lärareseminarium, en
infanteriskola, flere kloster och hospital. Det 1498
grundlagda universitetet upphäfdes 1845. En ringa
återstod af T:s fordom berömda industri (särskildt
siden samt guld- och silfverbrokad) är dess vidt
bekanta marzipantillverkning. Utanför staden ligger
den kungliga Fabrica de armas blancas, som tillverkar
ypperliga värjklingor (»Toledoklingor»), sablar,
bajonetter, dolkar m. m. – Det 193 f. Kr. af romarna
eröfrade Toletum befästes starkt af dem och var redan
då berömdt för sina vapenarbeten. För det kyrkliga
lifvet i Spanien blef T. en medelpunkt, och åren
400–701 höllos der icke mindre än 21 koncilier. Men
äktheten af de båda första (397 l. 400 och 405 l. 407)
är mer än tvifvelaktig. Sedan Spaniens eröfrare,
vestgoterna, anslutit sig till den katolska kyrkan,
blefvo dessa synoder – i hvilka jämte biskoparna
rikets store erhöllo säte – tillika riksdagar. Bland
dem må påpekas följande. Synoden 589 stadfäste läran
om den Helige andes utgående ej blott af Fadern utan
ock af Sonen. Synoden 633 uttalade sig om treenigheten
och Kristi gudom i nästan enahanda ordalag som det
s. k. athanasianska symbolum, anbefallde likformighet
i liturgien (se Officium gothicum) och förbjöd försök
att tvinga judarna att antaga kristendomen. Synoden
646 stadgade bannlysning och egendomskonfiskation för
upprorsmän. Synoden 675 antog lärosatsen att »Sonen är
sänd icke allenast af Fadern, utan äfven af den Helige
ande» och stadgade stränga straff för förbrytelser
af biskopar. Synoden 681 vidtog stränga åtgärder mot
judarna samt förbjöd dyrkan af afgudabilder. Synoden
684, sammankallad för att vederlägga monoteletismen
och apollinarismen, godkände det ekumeniska mötets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
