- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
449-450

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Toledo ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

centralkedja och östra kedja, omkring Rio
Magdalenas öfre dal. Areal 44,750 qvkm. 305,185
innev. (1884). Hufvudstad är Ibague, med omkr. 18,000
innev., hvilka företrädesvis sysselsätta sig med
transport af resande och gods öfver centralkedjan
till Cartago. Norr om vägen till denna stad ligger
på gränsen mellan Tolima och Cauca vulkanen Tolima,
5,584 m.

Toli Monastir. Se Monastir.

Toll. Se Tum.

Toll, Johan Kristofer, grefve, statsman,
född d. 1 Febr. 1743 på Mölleröd, Skåne, var
son af en gammal karolin, öfverstelöjtnanten
R. G. Toll. Han uppfostrades till en tid hos
sin moster (född Gyllenstierna) tillsammans med
hennes son G. A. Reuterholm, blef 1758 volontär
och bevistade fälttågen i Pommern 1759–60, men
lemnade 1764 krigstjensten, utan att hafva blifvit
officer. S. å. aflade han juridisk ämbetsexamen i Lund
och inskrefs såsom auskultant i Göta hofrätt. Efter
att hafva på förordnande hållit några ting lemnade
han den juridiska banan med anledning af anmärkningar
för formella tjenstefel och utnämndes 1769 till
öfverjägmästare i Kristianstads län, antagligen på
grund af partitjenster åt hattarna, till hvilka han,
ehuru uppfostrad i en mössfamilj, slutit sig. Af de
segrande mössorna hotad med afsättning vid 1771–72 års
riksdag, missnöjd med det bestående samhällsskicket
och anande, att Gustaf III tänkte på en revolution,
beslöt han att söka få deltaga i denna och vände
sig i detta syfte till konungens gunstling F. Horn,
genom hvilken han också erhöll anbud att få försöka
uppvigla norrmännen mot Danmark. Då detta företag ej
blef af, vände han sig till J. M. Sprengtporten,
i hvilken han börjat ana konungens egentlige
förtrogne i revolutionsplanen, lyckades tilltvinga
sig dennes förtroende och genomdref, att till det
af Sprengtporten tillämnade revolutionsföretaget
i Finland lades ett dylikt i Kristianstad samt att
ledningen af detta skulle anförtros åt honom. Den
21 Juni 1772 ankom han till Kristianstad, lyckades
vinna kommendanten derstädes, Hellichius, företog
derefter en undersökningsresa till Karlskrona,
som man i nödfall äfven ämnade använda till en
stödjepunkt för revolutionen, och förmådde, sedan
han återkommit till Kristianstad, dess garnison
att d. 12 Aug. till konungens försvar resa sig mot
ständerna, hvarefter han sjelf öfvertog kommandot
i staden. Genom underrättelsen härom, som med
öfverståthållaren Rudbeck ankom till Stockholm,
innan Sprengtporten hunnit dit öfverföra de finska
trupperna, nödgades Gustaf III att på egen hand
d. 19 Aug. genomföra statshvälfningen. Efter denna
naturaliserades T. såsom svensk adelsman och utnämndes
till ryttmästare i armén. Under den resa, som konungen
med anledning af den genom revolutionen framkallade
krigsfaran företog till norska gränsen för att
ordna försvaret, användes T. till rekognosceringar,
blef 1775 major i armén, 1776 generaladjutant af
flygeln, med öfverstelöjtnants rang och (1777) plats
i Krigskollegium samt utnämndes 1780 till öfverste
för Södra skånska kavalleriregementet, vid
hvilket han 1774 placerats. Orsaken till dessa
snabba befordringar var ej blott T:s andel i
revolutionen, utan ännu mer, att han befanns
i högsta grad användbar vid genomförandet af de
förbättringar inom arméväsendet, som Gustaf III med
K. Sparres biträde satt i gång. Genom T. åvägabragtes
nämligen, vid Skånska, Smålands, Östgöta och Vestgöta
kavalleriregementen samt vid Lifregementet till
häst medelst införande af passevolansafgifter ett
ordnadt trossväsende och gjordes början härtill äfven
vid de svenska infanteriregementena. Det anseende
för ovanlig ämbetsmannaduglighet, som T. derigenom
grundlade, rättfärdigade han sedan under hela sitt
lif, och han förband med denna egenskap en inom den
tidens administration ingalunda vanlig redbarhet
och oegennytta. T. kom snart äfven att spela en
stor politisk rol, men denna hans verksamhet är ej
så höjd öfver allt tadel. Visserligen visade han
sig såsom politiker alltid fosterländsk, beslutsam,
orädd att åtaga sig ansvar och outtömlig på utvägar,
men han var äfven hänsynslös med afseende på såväl
mål som medel, vän af en oinskränkt konungamakt samt
benägen för äfventyrliga företag.

Just genom dessa egenskaper blef han emellertid en
ovärderlig medhjelpare åt Gustaf III, då denne började
hängifva sig åt en äfventyrlig statskonst. Hans
första politiska uppdrag var en beskickning till
Danmark 1778 för att utforska om Sverige till sin
fördel kunde begagna sig af oenigheten inom dess
konungahus. 1782–83 sändes han till Tyskland,
Polen och Frankrike dels för att söka åstadkomma ett
giftermål mellan prinsessan Sofia Albertina och polske
konungen Stanislaus Poniatowsky, dels för att skaffa
Gustaf III säkra upplysningar om tidens mystiska
ordensväsende. Vid återkomsten blef han konungens
förnämste förtrogne med afseende på det krig denne då
tillämnade mot Danmark. T. ställde armén på krigsfot,
utarbetade fälttågsplanen och insattes, då konungen
1783 företog sin resa till Italien, i en kommission,
som kallades »beredningen för försvarsverket», men
var den egentliga regeringen och särskildt hade till
uppgift att sätta armén och flottan på krigsfot. Då
T. dervid fick högsta tillsynen öfver allt, som
rörde den förra, var han, ehuru ej officielt, dock i
verkligheten krigsminister. Politiska konjunkturer
nödgade konungen att afstå från kriget, och hans
försök att bringa till utförande planerna från
1778 genom att låta T. 1785 resa till Köpenhamn
för att förmå den missnöjda danska enkedrottningen
till ett revolutionsförsök med svenskt bistånd
misslyckades oaktadt den skicklighet, hvarmed
T. utförde uppdraget. På T:s råd sammankallade Gustaf
III 1786 ständerna, som T. synes hafva hoppats
kunna styra; detta lyckades icke, men T. bibehöll
dock konungens förtroende och erhöll nu ett slags
officiell bekräftelse på sin ställning till armén,
då han s. å. utnämndes till generalmajor och förste
generaladjutant. Äfven i förberedelserna till 1788
års krig var T. Gustaf III:s förnämste medhjelpare,
ombestyrde arméns utrustning och uppgjorde
fälttågsplanen. Han har t. o. m. beskylts för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfap/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free