Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Toledo ... - Tollin, Israel - Tollin, Ferdinand - Tollstad. Se Vestra T. och Östra T. - Tollstadius. Se Tolstadius - Tollstorp, Jakob Philip - Tolmides (Lat. Tolmidas) - Tolna. 1. Komitat i Ungern - Tolna. 2. Köping i nämnda komitat - Toloccan. Toluca. - Tolosa. 1. Fordom hufvudstad i spanska prov. Guipuzcoa - Tolosanska riket - Tolstadius (icke Toll-), Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Christi lefverne och lära (1819). Han afled i Närtuna
d. 28 Juni 1821. Efter hans död utkommo De första
christnas lefvande tro och heliga lefverne (3 dlr,
1830–31) och Uppbyggeligt nattvardsförhör för
skriftungdom (1844). -rn.
Tollin, Israel, prest, skald, född i Törnevalla,
Östergötland, d. 20 Febr. 1803, blef student i
Upsala 1822, i Lund 1827, filos. magister derst. 1832
och docent i estetik 1838 med disputationen Om
den ästhetiska bildningens inflytande på den
moraliska. Han förestod professuren i nämnda ämne
åtskilliga terminer och utgaf 1844 en samling
Dikter, utmärkta för varm känsla och mycket
herravälde öfver formen. Han prestvigdes 1844. År
1845 blef han kyrkoherde i Svedala och 1848 i
Skabersjö samt s. å. hedersprost. T. afled
i Skabersjö d. 5 Febr. 1866.
-rn.
Tollin, Ferdinand, tecknare, litograf, f. i Gefle
1807, blef student i Upsala och, efter afslutade
juridiska studier, inskrifven i Svea hofrätt,
der han dock aldrig vann befordran. Han gjorde
sig i stället känd såsom tecknare och ritlärare,
var särdeles skicklig i perspektiv och utsigter,
men drefs af förhållandena in på den politiska
och personliga karrikaturens område, der han blef
mycket alsterrik och utmärkte sig genom fyndighet
och ledig, ehuru inkorrekt framställning. Antalet af
hans arbeten i denna riktning uppgår till omkr. ett
tjugotal. För öfrigt litografierade T. åtskilligt,
t. ex. Stockholmsbilder (1842), Planscher till
Ringaren i Notre-Dame (1844), utsigter samt bilder
från den k. begrafningen och kröningen 1844. Hans
uppfinningsrika och oroliga hufvud sysslade äfven
med mekaniska funderingar. 1843 hade han förfärdigat
en större rundmålning öfver utsigten från Mosebacke,
hvilken följande år utställdes. 1845 utgaf han under
psevdonymen J. L. Nygren broschyren Hjelpreda för
lånesökande, riktad mot Stockholms procentare. Han
dömdes för denna till böter och offentlig afbön, men
undandrog sig straffet genom att lemna Sverige. Sedan
uppehöll han sig i Tyskland, der han säges hafva
deltagit i oroligheterna i München 1848 samt utgaf
Neue illustrirte fechtschule (1851), å hvars titel
han kallar sig »könl. fechtmeister zu Upsala». Hans
senaste lefnadsöden äro insvepta i fullkomligt
dunkel. Han lär hafva dött i Schweiz på 1860-talet.
Tollstad. Se Vestra T. och Östra T.
Tollstadius. Se Tolstadius.
Tollstorp, Jakob Philip, topograf, vitter författare,
född i Borås d. 12 Juni 1777, blef student i Lund
och auskultant i Bergskollegium samt företog för sin
helsas skull en resa till södra Frankrike och Spanien,
från hvilken han återkom som handelsresande. Efter
att hafva varit fabrikör i Borås, grosshandlare
i Göteborg, handlande i Motala och gästgifvare
vid Medevi hamnade han omsider som boktryckare i
Vadstena (1830), der hans literära bana började. Han
utgaf ett par små noveller samt Vadstena och
dess omgifning (1832) och uppsatte 1831 »Vadstena
veckoblad». 1832 ådrog T. sig ett tryckfrihetsåtal för
en ur en annan landsortstidning eftertryckt artikel,
för hvilken han ensam fälldes och fick afsitta
böter. S. å. flyttade han till Linköping, der
han fortsatte sitt författareskap med Clorinda
eller spetskammaren (1833) och Beskrifning öfver
Linköping (1834). Han gjorde derefter en tvåårig
vandring genom Södermanland, af hvilken frukten
blef Beskrifning om Södermanland (1837–38), samt
flyttade sedan till Stockholm och utgaf der Tidning
för landsorterna (1838), Stockholm och dess omgifning
(1839), Kongl. Djurgården (1844), hans bästa, på
arkivforskning grundade arbete, och Norske konungen
Olof Tryggveson (1847). Efter längre anställning
som biträde hos den bekante bokvännen och samlaren
J. Westin befordrades han slutligen till kommissarie
vid provisoriska sjukhuset och afled i Stockholm
d. 17 Okt. 1848.
Tolmides (Lat. Tolmidas), forngrekisk fältherre
från Athen, är mest bekant genom det nederlag, som
athenarna under hans anförande ledo vid Koroneia
i Beotien (447 f. Kr.), hvilket hade till följd
att Beotien frigjordes från Athens öfvervälde.
A. M. A.
Tolna. 1. Komitat i Ungern på andra sidan
Donau. Areal 3,643 qvkm. 234,643 innev. (1880),
deraf 66,7 proc. magyarer. 65,3 proc. af innevånarna
äro katoliker. Komitatet är ett bördigt slättland,
endast i v. kuperadt. Donau, som flyter på östra
gränsen, bildar flere öar och kärrtrakter; till skydd
mot hennes öfversvämningar hafva dyrbara dammar
uppförts. Jordbruk, boskapsskötsel, fiske och flodfart
äro hufvudnäringar. Hufvudstad är Szekszard. –
2. Köping i nämnda komitat, vid Donau och jernvägen
Budapest–Fünfkirchen. 7,723 innev. (1880).
Toloccan. Toluca.
Tolosa. 1. Fordom hufvudstad i spanska
prov. Guipuzcoa, vid kustfloden Oria och jernvägen
Madrid–Burgos–Irun. 7,488 innev. (1877). Tillverkning
af vapen, yllevaror, jern- och mässingsvaror. –
2. Se Toulouse.
Tolosanska riket, benämning på vestgoternas rike
i Frankrike och Spanien under den tid (419–507),
som Tolosa (Toulouse) var dess hufvudstad.
Tolstadius (icke Toll-), Erik, predikant,
själasörjare, föddes i Stockholm d. 21 Febr. 1693,
blef student i Upsala 1708, filos. magister 1718 och
prestvigd 1719 samt kallades till huspredikant hos
grefve Abr. Brahe, hvarefter han 1722 erhöll samma
befattning hos riksrådet grefve Karl Gyllenstierna
och tillika kallades till pastorsadjunkt vid Jakobs
och Johannes församling i hufvudstaden. Det är
otvifvelaktigt, att T. vid denna tid för lifvet
mottog djupa intryck af den då pågående pietistiska
rörelsen. År 1723 fick han tillfälle att offentligen
framlägga sin trosbekännelse, då han 4:de söndagen
efter trettondagen uppträdde mot en söndagen förut
för riksens ständer hållen predikan, i hvilken
predikanten gått illa åt pietismen. T. inkallades
straxt inför stadens konsistorium till förhör, men
redde sig tämligen väl, slapp undan med en varning
och vädjade slutligen till riksdagen, »der saken blef
liggande». Emellertid hade han snart efter sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
