Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under olika tider. Enligt Tomastraditionen i -dess
äldsta skick skulle T. hafva predikat kristendomen i
Partien. Längre fram visades hans graf i Edessa, der
han skulle hafva dött en naturlig död. I denna senare
berättelse kallas han Judas Tomas och identifieras
med aposteln Judas, Jakobs (tvilling-)broder. Enligt
en från 4:de årh. härstammande sägen hade T. predikat
i Indien (se Tomaskristna) och blifvit öfverhufvud för
hela Orientens kyrka samt slutligen lidit martyrdöden,
hvartill senare fogades den uppgiften att hans kropp
förts till Edessa, genom hvilket tillägg man sökte
sammansmälta denna tradition med en äldre. Denna
sägen, framställd i de gnostiska Tomasakterna
(Acta Thomae), identifierar T. icke med aposteln
Judas, utan med »Judas, Herrens broder». Enligt
en i 7:de årh. uppkommen version af denna sägen
skulle T. hafva varit först parternas, medernas och
persernas apostel och sedan indernas samt lidit
martyrdöden i »Kalamine» i Indien. En variant
af denna sägen åter förlägger hans martyrdöd
till Mailapur. Denna variant förskrifver sig
från de indiske s. k. »tomaskristna», som räkna
T. såsom sin kyrkas grundläggare. – I den bildande
konsten framställes T. i begrundande ställning,
med en lans eller ett vinkelmått såsom attribut
(jfr Apostel, sp. 908). Hans åminnelsedag är i den
romersk-katolska kyrkan d. 21 Dec. (se Tomedag), i
den grekisk-katolska d. 6 Okt. samt 1:sta sond. efter
påsk (»Tomas-söndagen»; se Quasimodogeniti).
J. P.
Tomas, finsk biskop (födelseåret okändt), var
enligt den finska biskopskrönikan till nationen
engelsman, hörde till dominikanorden och hade varit
kanik i Upsala, förr än han utsågs till biskop i
Åbo. Omkr. 1220 kom T. till Finland. Af de påfvebref
från de följande åren rörande Finland, som vi hafva i
behåll, framgår, att T:s verksamhet till en början var
framgångsrik och att han förmådde en mängd hedningar,
förmodligen hela den tavastländska stammen, att
öfvergå till kristendomen. Han understöddes dervid af
påfvarna, som bl. a. bjödo syndaförlåtelse åt dem,
som kommo de stridande kristne till hjelp. Några
påfvebref handla äfven om den finska kristna kyrkans
inre förhållanden. År 1229 påbjöd Gregorius IX,
att biskopssätet skulle flyttas, enligt Porthans
förmodan, från Nousis till Räntämäki eller S:t
Marie. S. å. stadfäste påfven, på T:s begäran,
den finska kyrkan i besittning af de »lunder
och heliga ställen, som fordom begagnats till
hedningarnas religionsbruk, men numera af några genom
T. omvända kristna blifvit frivilligt till kyrkan
förärade». Några författare, bl. a. Gabriel Rein
(i afhandl. »Biskop Thomas och Finland i hans tid»),
hafva uttalat den förmodan, att T:s afsigt var
att förvandla Finland till en andlig stat, stående
direkt under påfvens skydd, men dokumenten gifva
icke tillräckligt stöd åt en sådan uppfattning. Den
framgångsrika perioden af T:s förvaltning varade
icke länge. Ett påfvebref af år 1237 klagar öfver
att tavasterna affallit och förstört Guds kyrkas nya
plantering i Tavastland. Alexander Nevskijs seger
vid Neva 1240 öfver en katolsk armé, som förmodligen till
ej ringa del genom T:s ansträngningar kommit till
stånd, var äfven ett hårdt slag för den kristna
saken i Finland. Enligt den finska biskopskrönikan
dog T. 1248 i Visby, dit han dragit sig tillbaka för
ryssarnas och karelarnas tyranni. I mindre vacker
dager framstå hans sista lefnadsöden genom ett
påfvebref af d. 21 Febr. 1245, der det säges, att
han bedt påfven att blifva skild från sitt ämbete,
emedan han låtit stympa en menniska, som till följd
deraf ljutit döden, och emedan han, ledd af djefvulens
ingifvelse, förfalskat några påfliga bref. Påfven hade
bifallit hans anhållan och beviljat honom afsked. Det
ar således sannolikt, att T. fick afsked 1245.
M. G. S.
Tomas, biskop, den förste namngifne svenske skald på
modersmålet, var på 1420-talet domprost i Strengnäs
och utnämndes 1430 till biskop derstädes. Han stod i
ynnest hos konung Erik XIII och deltog såsom rådsherre
i hans förhandlingar med tyska furstar och städer,
men slöt sig 1434 afgjordt till den folkvalde
rikshöfvitsmannen, Engelbrekt, och blef dennes
vän. T. dog i Strengnäs d. 22 Januari 1443. Han
är berömd såsom författare till några för sin tid
förträffliga dikter, främst sången om Engelbrekt
och Karl Knutsson, äfven kallad »Engelbrekts-visan»
(se d. o.), hvilken är något torr och krönikeartad,
tills den i de varma, liffulla slutstroferna tager
en högre flygt, och den glödande dikten om Friheten
(«Friiheeth är thz betzta thing»), ett högstämdt och
ädelt uttryck för unionstidens sträfvanden. Af mindre
betydenhet är hans allegoriska dikt om Troheten (»Thz
märke mz sik»), en klagosång, som förmodas anspela
på Karl Knutssons förräderi mot Erik Puke, samt
en i samma versmått skrifven dikt om Konstens och
dygdens förakt, hvilken äfvenledes tillskrifves
T. Renhet och ledighet i språket samt en innerlig
känsla för fosterland, för rätt och frihet utmärka
T:s skaldskap. – Det är icke efter denne T., utan
efter den engelske biskopen Tomas från Canterbury
(se Becket), som d. 29 Dec. i almanacken bär
namnet »Tomas Biskop».
Tomas Aposteln. Se Tomas (aposteln) och Tomedag.
Tomas Biskop, i almanacken namn på d. 29 Dec., till
minne af den engelske biskopen Tomas från Canterbury
(se Becket).
Tomaschek (Tomaczek), Johann Wenzel,
böhmisk musiker, f. 1774, d. 1850, studerade musik hos Wolf i
Chrudin, sedermera juridik vid universitetet i Prag,
tills han bestämde sig för musiken och fick plats
såsom kompositör hos grefve Bucquoi de Longueval. Han
blef den anseddaste musikläraren i Prag och räknade
bland sina lärjungar Dreyschock, Kittl, Schulhoff,
Dessauer m. fl. Hans formfulländade kompositioner
(operor, mässa, kantater, sånger, symfoni,
diverse kammarmusik och pianosaker) fördunklades af
Beethovens, men hafva ej varit utan inflytande på
Schumann. A. L.
Tomasfosfat. Se Thomas-slagg.
Tomas från Aquino (Thomas Aquinas), skolastikens
störste teolog och filosof, föddes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
