- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
475-476

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolta ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Tomrum, fys. Se Vacuum.

Tomsk. 1. Guvernement i Vest-Sibirien, begränsadt
af Semipalatinsk i s. v., Tobolsk i n. v.,
Jeniseisk i ö. samt Mongoliet i s. ö. Areal 857,682
qvkm. Södra delen, omkring Obs källfloder, tillhör
Altais mineralrika bergssystem och är en fulständig
alpregion med snöklädda kedjor af 2,40l0–2,750 m. höjd
och stora glacierer, som skrida utför de högsta
topparna, bl. a. från Bjelucha (omkr. 3,350 m.). En
tät skogsvegetation kläder bergssluttningarna,
medan vackra dalar, ofta af stor längd, såsom
Buchtarmas, Uimons och Koksus, erbjuda de bästa
förutsättningarna för jordbruk. Mot n. v. vidtaga
grässtepper, hvilka hafva en höjd af 200–300 m.,
och der jordbruket har en stor framtid för sig;
ryska byar uppstå der hastigt. Hela norra delen af
T. är ett lågland: Barabasteppen i v. (se Tobolsk)
samt kärrtrakter i ö., de senare lika otillgängliga
till fots som i båt och endast vid floderna
bebodda, nämligen af ostjaker, hvilka lefva af
jagt och fiske. Endast ett fåtal af malmfyndigheterna
bearbetas. Hufvudfloden är Ob, som är sesgelbar från
Barnaul; dess bifloder Tom, Vasjugan, Ket och Tym
äro alla till en del segelbara. Guvern. har öfver
1,500 sjöar, dels alpsjöar, dels steppsjöar eller
träsk. Årstemperaturen är i Tomsk - 1° C. (- 15,5°
i Jan., + 18 5° i Juli). Altaistepperna, som hafva
ett mycket torrare klimat än låglandet, hafva en
mycket rik vegetation, och säd kan odlas till en höjd
af 1,000–1,300 m. Jordbruk är hufvudnäring. Äfven
boskapsskötseln är högt utvecklad. Industrien
(oberäknadt bergsbruket) är obetydlig. Folkmängden
uppgår till omkr. 1,2 mill. De allra fleste (öfver
90 proc.) äro ryssar; återstoden utgöres af tatarer,
teleuter, samojeder och ostiaker. Hufvudstad Tomsk. –
2. Hufvudstad i nämnda guvern., vid Tom och dess
förening med Usjaika, 45 km. ofvanför dess inflöde i
Ob, näst Irkutsk den folkrikaste och i kommersielt
hänseende vigtigaste staden i Sibirien. 36,742
innev. (1885). Den stora sibiriska landsvägen från
Tiumen till Irkutsk går genom staden, som äfven har
en liflig ångbåtstrafik. Före 1824 var T. blott en
by, men efter upptäckten af guld i trakten växte
det hastigt. Det ligger på tvänne terrasser på
högra stranden af Tom och delas af Usjaika i tvänne
delar. Förnämsta byggnaden är universitetet (öppnadt
i Aug. 1888). En stor katedral, som påbörjades för
omkr. 30 år sedan af några guldgrufvors rika egare,
har blifvit ofullbordad. Biskopssäte. Industrien
omfattar hufvudsakligen tillverkning af läder, vagnar
och slädar.

Tomte (ordet sammanhör med hus-tomt). Se Nisse
och Själakult.

Tomtebacken, benämning på högsta delen af det
småländska höglandet, inom Malmbäcks, Almesåkra
och Hylletofta socknar, med sjöarna Klappasjön
(336 m.), Kalfsåssjön (319 m.) och Davidstorpsjön
(318 m.). Högsta punkten, 377 m., ligger i sydöstra
delen af Malmbäcks socken, straxt ö. om landsvägen
mellan Malmbäcks och Hylletofta kyrkor.

Tomteboda, kronoegendom, 1/8 mtl, utanför Stockholm,
nära Karlberg, der jernvägarna från
Vesterås och Upsala sammanlöpa, samt hållplats såväl
vid dessa som vid Värtabanan. Sedan 1886 års riksdag
beviljat nödiga medel (415,645 kr.), har der uppbyggts
en större byggnad, dit 1888 Institutet för blinda
(se d. o.) flyttades.

Tomte Matts Larsson. Se Utmeland.

Tomtskatt. Se Stadsjord.

Tomtören. Se Stadsjord.

Tomus. Se Tom.

Tomyris. Se Cyrus och Massageter.

Ton [Eng. utt. tönn; Sv. utt. tånn], ett engelskt ord,
som egentligen betyder tunna. 1. Namn på en vigt: a)
engelsk ton (2,240 pounds avoirdupois)-1,016,046
kg.; b) metrisk ton (en numera äfven i Sverige
gällande vigt, i Frankrike kallad millier métrique)
= 1,000 kg. – 2. Då det gäller att bestämma
ett fartygs lastdryghet (se Drägtighet 1),
förstås med ton l. »registerton» ett rymdmått = 100
eng. kbf. = 2,8316 kbm. Då det åter är fråga om
att angifva storleken» af ett fartygs deplacement
(se art. Deplacement, der talet 1,020 bör ändras till
0,975), uppgifves detta än i vigt (ton), än i rymdmått
(kubikmeter). I England, der det metriska systemet ej
blifvit infördt, angifves deplacementet naturligtvis
antingen i engelska ton eller i engelska kubikfot. Då
deplacementet angifves i ton, bör till förekommande
af otydlighet eller ovisshet uppgifvas huruvida
vigten är uttryckt i engelska ton (à 1,016,046
kg.), eller i metriska ton (à 1,000 kg.). Uppgifves
deplacementet i kubikmeter, bör man äfven uppgifva
hvilken vigt man antagit för vattnets rymdenhet. I
Sverige beräknas saltsjövattnet ej till högre vigt än
1,023 ton per kubikmeter, motsvarande 63 sv. skålp.
per sv. kubikfot, då således 1 ton dylikt vatten
upptager en rymd af 0,977 kubikmeter. I England
beräknas sjövattnets vigt ända till 64 eng. lbs. per
engelsk kubikfot, motsvarande en vigt af 1,025 ton pr
kbm., då således 1 ton dylikt vatten upptager en rymd
af 0,976 kbm. I Frankrike antages 1 kbm. saltsjövatten
väga 1,026 kg., då således 1 ton dylikt vatten
upptager en rymd af 0,975 kbm. I öfverensstämmelse
med dessa uppgifter är det i England brukligt,
att 1 engelsk ton beräknas motsvara vigten af 35
eng. kbf. sjövatten. Och innan det metriska mått-
och vigtsystemet infördes i Sverige (jfr Läst 2),
beräknades der 1 engelsk ton motsvara vigten af
37,9 eller i det närmaste 38 kbf. vatten. – Då i
Nordisk Familjebok ordet ton förekommer i betydelsen
registerton, nyttjas den engelska pluralformen, tons.
J. G. B.

Ton (Lat. tonus). 1. Fys., musikt., ett ljud med
regelbundna periodiska svängningar i den ljudande
kroppen, till skilnad från ett oregelbundet ljud
(buller). Akustiskt skiljer man mellan egentlig ton,
såsom en enkel svängningsserie, och klang, såsom en
sammansatt sådan (grundtonen jämte de harmoniska
bitonerna; jfr Aliqvot-toner, Klang, Ljud och
Undertoner). I vanligt tal förblandas oftast ton
med klang, på sin höjd med den modifikationen att
ton betyder en klang med bestämd höjd. Alltefter
svängningarnas större eller mindre hastighet blir
tonen högre eller lägre; alltefter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfap/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free