Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull / 479-480 (1892) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tonal ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Preussen marmorgruppen Moderskärleken. År 1858 återkom
han till Berlin, der han utförde flere dekorativa,
allegoriska figurer, såsom en brunnsfigur: Borussia
med Preussens fyra hufvudfloder, samt Bülows och
Blüchers bronsstoder på postamentet till Fredrik
Vilhelm III:s ryttarestod (af Bläser) i Köln och en
mängd porträttbyster.

Tonelada (Sp. och Port., af tonel, tunna). 1. a)
Äldre skeppsvigt = 20 quintales, i Spanien = 920 kg.,
i Portugal = 793 kg.; b) nu lagl. gällande t. metrica =
1,000 kg.; för stenkol och skeppsfrakter = 1 eng. ton
om 20 cwt – 2. Äldre port. och bras. rymdmått för
våta varor = 60 almudes; nu port. vinrnått = 10 hl.

Tonfall. Med ett språks eller en munarts tonfall
menas vanligen dess accentuering, företrädesvis dess
musikaliska accentueringssystem (»melodi»).

Tonfigur. Se Figur 3.

Tonfiskslägtet (T. thunftsch, D. thunfisk),
Thynnus Cuv. et Val., zool., ett fiskslägte
af makrillfiskarnas familj (Scombridae) och de
taggfeniga fiskarnas ordning, skiljer sig från
sina samslägten derigenom att hithörande arter
hafva kroppen framtill täckt af ett pansar af
större fjäll samt de båda ryggfenorna sittande nära
tillhopa. Slägtet har af senare forskare delats i
tvänne: Orcynus (G. Cuv.) och Orcynopsis (Th. Gill),
af hvilka det förra innefattar sådana arter, som
hafva kroppen bakom fjällpansaret fjällbetäckt,
medan den hos det senare slägtet saknar fjäll bakom
nämnda pansar. Samtliga hithörande arter äro hvad
man kallar pelagiska (i öppna hafvet lefvande)
arter, som, merendels samlade i större eller mindre
stim, ströfva vida omkring i verldshafven och till
följd deraf hafva ganska vidsträckt utbredning. De
äro samtliga snabbsimmande, lifliga och rofgiriga
fiskar. Den typiska och mest bekanta arten är den
sedan forntiden ryktbara tonfisken, Thynnus (Orcynus)
thynnus (Lin.), hvars egentliga hem



synes vara Medelhafvet, men som stundom i ej ringa
antal förekommer i Atlanten och Nordsjön ända upp
till Lofoten vid norska kusten och äfven, ehuru mera
sällan, anträffats vid Sveriges vestra kuster samt
någon gång ända ned i södra delen af Öresund och södra
Östersjön. Han förekommer äfven vid Nord-Amerikas
atlantkust och i Vestindien. Tonfisken är en bland
de största hafsfiskarna och uppgifves nå en längd af
ända till 4 m. samt en vigt af ända till 600 kg. De
största fås i Atlanten. Flertalet uppfiskas dock vid
vida mindre storlek, och medelvigten vid de spanska
tonfiskfiskena uppgifves till 46 kg., vid de
italienska till 120 kg. Till kroppsformen liknar han
en jättestor makrill. Fjällpansaret på främre sidorna
af kroppen utlöper i flere spetsar baktill. På sidorna
om stjerten finnes en kölformig upphöjning. Till
färgen är tonfisken på ryggen svartblå, på sidorna
ljusare silfvergrå och på buken hvit; fenorna,
med undantag af andra ryggfenan och analfenan,
som äro ljusare, äro mörkfärgade. Tonfisken
(Grek. thynnos, Lat. thynnus, thunnus, Ital. tonno,
Fr. thon, Sp. atun) har alltsedan forntiden vid
Medelhafsstränderna varit föremål för ett ganska
betydligt fiske. Saltadt tonfiskkött kallades af
romarna »salsamentum sardicum». I Bosporen fanns
i forntiden en berömd fiskeplats i den vik, som nu
utgör Konstantinopels hamn och för detta rika fiskes
skull lär hafva fått namnet »Gyllene hornet», romarnas
»Sinus thynni». Nutidens rikaste fiskeri af tonfisk
i Italien uppgifves vara Sardinien och Sicilien, men
äfven flerestädes vid fastlandet finnas betydande
sådana. I Italien fångas han hufvudsakligast i
väldiga nätgårdar (ett sådant nät heter på italienska
tonnara), indelade i flere rum, i hvilka de på våren
mot kusten vandrande tonfiskstimmen genom i deras väg
ställda långa nätarmar inledas. Då nätkamrarna äro
så inrättade, att fiskarna ej kunna vända tillbaka,
inkomma dessa slutligen i den innersta, med nätbotten
försedda kammaren, »dödskammaren» (camera di morte),
hvarest de stickas med ett slags spjut eller ihjälslås
på annat sätt. Vid den spanska atlantkusten fiskas
de med ett slags flytande stora nät (madrague eller,
efter en från arabiskan hemtad benämning, almadraba,
hvilka ord på en gång beteckna sjelfva redskapet och
hela fiske-etablissementet). Äfven der stickas de vid
infångandet med spjut. Fisket eger derstädes rum dels
i Maj, då tonfisken vandrar ut från Medelhafvet,
dels i Aug., då han vandrar tillbaka dit, men
anses vara sämre i köttet. Det italienska fisket
sker hufvudsakligen vid lektiden på våren. Köttet
värderas olika alltefter som det tagits från olika
kroppsdelar (buksidorna anses bäst). Det sändes i
handeln dels saltadt, dels sönderskuret och torkadt
samt värderas högt i Medelhafslanden. Hela italienska
tonfiskfångsten uppskattades 1869 till ett värde af
7 mill. lire. – Den andra arten af tonfiskslägtet
i inskränktare bemärkelse (Orcynus) är den äfven
vid bohuslänska kusten, fastän ytterst sällsynt,
anträffade pelamiden, O. pelamys (Brunnich), som
skiljer sig från den föregående utom genom mindre
storlek (han blir endast något öfver 0,5 m.) äfven
genom mindre pansar, kortare bröstfenor och olika
tandbeväpning samt genom färgen, som på ryggen
är blå, med mörka, snedgående streck. Äfven denna
art är vida kringspridd från sitt egentliga hem,
Medelhafvet, och är en sydligare form, sällsynt
redan vid Frankrikes och Englands kuster. – Af de
öfriga mindre tonfiskarterna (slägtet Orcynopsis)
hafva tre arter, fastän sällsynt, anträffats vid de
skandinaviska kusterna, nämligen ostrimmiga boniten,
Orcynopsis unicolor Gofferoy, omkr. O,5 m. lång,
ofvan stålblå, med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>