Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Topografiska kåren benämndes från 1831 till 1873 den af officerare och en professor bestående kår, som hade till uppgift att uppgöra fullständiga militärkartor öfver Sverige m. m. dyl. - Topolias ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(under ofvanstående namn), och vid den nuvarande
Generalstabens bildande, 1873, uppgick den i denna
såsom dess topografiska afdelning (se Generalstab).
C. O. N.
Topolias. Se Kopais.
Toponomastik (af Grek. topos,
ställe, och onomastike, konsten att gifva namn),
geografisk namnlära. Se Ortnamn.
Toppa, sjöv. Se Toppläntor. – Toppade märssegel,
detsamma som »fulla» (orefvade) märssegel.
R. N.
Toppelius, Mikael, finsk målare, f. 1734, son af en
tulltjensteman i Uleåborg, kom i lära hos Johan Pasch
i Stockholm och biträdde denne 1751–53 vid arbetet i
slottskapellet. Derefter återvände han till Finland,
der han sedan företrädesvis målade bibliska scener i
kyrkor i Österbotten. Ilmola, Pielavesi, Haukipudas’
m. fl. kyrkor förvara ännu prof af hans anspråkslösa
konst. T. dog 1821. Af hans stafflibilder blefvo
troligen de flesta förstörda vid Uleåborgs brand
året efter hans död. Jfr C. G. Estlander: »De
bild. konsternas hist.» etc. (1867).
Topp-gaj. Se Båtdäfvertar.
Toppläntor, sjöv., tåg, som tjena att stötta och
uppbära en rås yttre ändar, från hvilka de ledas
upp till block på toppen af masten eller stången och
derifrån till däcket eller märsen, för så vidt de icke
äro »fasta», i hvilket fall de äro fastgjorda vid
stroppar på toppen och således icke kunna halas. De
benämnas efter den rå de tillhöra (focketoppläntor,
stormärse-toppläntor o. s. v.). Då man genom att hala
ena sidans topplänta förändrar råns läge, säges man
toppa rån. Jfr Tackling. R. N.
Topplösa, bot. Se Naumburgia.
Topp och tackel. Se Länsa 2.
Topprep, sjöv., en från masttoppen nedhängande lång
stropp, i hvilken stag-ginorna huggas (fästas),
för att dels stötta masten vid märsens upptagande,
dels hålla masten föröfver vid vantens ansättning;
äfven ett från toppen gående groft tåg med öga,
hvari en tälja hugges, hvilken genom en förända eller
göling från förtoppen (märsen) bringas att hänga
rätt öfver lastluckan för tyngders upphissande. – Vid
ankarets in- och utbogning (förflyttning till och från
relingen) nyttjas å handelsfartyg ett s. k. topprep
(med talja) från toppen af formärs-stången.
R. N.
Toppsegel. Se Segel.
Toppskarfven. Se Skarfslägtet.
Toppventil. Se Bottenkran.
Toppvipan. Se Tofsvipan.
Toppöfallet. Se Trollhättan.
Topsöe [tå’psö], Vilhelm Kristian Sigurd, dansk
författare, född d. 5 Okt. 1840 i Skjelskör,
blef student 1859 och jur. kandidat 1865. Han
trädde tidigt i förbindelse med »Dagbladet» och
skref 1863 en del lifliga satiriska Skizzer under
märket Xox samt några politiska flygskrifter, Fra
bondeopvcekkelsens tid (1868) och Grundejerforeningen,
Oktoberforeningen og J. A. Hansen (1869). År 1870
reste T. k till Schweiz och Frankrike samt 1871 till
Nord-Amerika, hvars förhållanden han skildrat
på ett mycket underhållande sätt (1872; »Från
Amerika», 1874). Han öfvertog 1872 redigeringen af
»Dagbladet», hvars anseende för qvickhet ingalunda
förlorade genom T:s penna. Derjämte utgaf han
noveller, som utmärka sig genom fin iakttagelse och
spirituel skildring af nutidsförhållanden: Jason
med det gyldne skind (1875; 2:dra uppl. 1881),
Nutidsbilleder (1878; 2:dra uppl. 1884), Fra
studiebogen (1879; 3:dje uppl. 1884), och en samling
Politiske portrætstudier (1878), äfvensom ett
lustspel, Umyndige i kjærlighed (1881). T. dog d. 11
Juli 1881. Hans »Samlede fortsellinger» utkommo 1891
i 3 bd. En karakteristik af T:s skriftställarskap har
O. Hansson lemnat i uppsatsen »Erotikens diktare» (»Ny
sv. tidskr.», 1890). – T:s broder, Haldor Frederik
Axel T., född d. 29 April 1842, tog magistergrad
i kemi 1866 och doktorsgrad 1870 samt är sedan 1873
arbetsinspektör. Han har sedan 1868 offentliggjort
en serie kristallografiska och kemiska undersökningar.
E. Ebg.
Toque [tåkk], Fr. (af Kelt. toc, hufvudbonad), ett
slags smalbrättad sammets- eller satinhatt med platt
och rundtomkring veckad kulle.
Tor (Isl. Þorr, Forntyska Þonar, Donar), Nord.
mytol., son af Oden och Jord, var en af de i
Skandinavien mest dyrkade gudarna. Särskildt i Norge,
och äfven på Island, tyckes hans kult hafva varit
den allmännast utbredda, och T. betraktades framför
andra såsom landets skyddsgud. Namnet angifver honom
såsom »dunderguden», åskans och blixtens herre. I
denna egenskap verkar han på dubbelt sätt välgörande
för jorden och menniskorna. Han sänder det välgörande
åskregnet, som rensar luften och gifver jorden närande
safter. Med blixten förföljer han ständigt och dödar
jättar och troll, d. v. s. han tillintetgör de råa,
all odling hindrande naturmakterna samt främjar
jordens odling och fruktbarhet. T. banar väg för
kultur både i lägre och i högre mening. Han är både
Asgårds och Midgårds bäste försvarare, både gudars och
menniskors starkaste skyddsvärn. Såsom »menniskornas
vän» nämnes han uttryckligen i eddan. Han är den
nordiske bondeguden och i allmänhet den bland
gudarna, med hvilken menniskan förtroligast kan
umgås. Förfärlig, när han vredgas, är han i det hela
af ett godmodigt sinnelag. I öppen och ärlig kamp
kan han ej besegras, men han kan öfverlistas, och
myterna hafva många skämtsamma berättelser om hans
missöden. T. tänktes åka i en vagn eller kärra,
som drogs af två bockar, Tandgnyst och Tandgrisne
(deraf troligen hans benämning Åk-Tor, Isl. Öku-Þórr,
i nysvenskan ofta förvridet till »Auka-Tor»). Han
kallas äfven med flere andra namn, såsom Vingtor,
Enride, Lorride. Hans maka var Sif; deras son Mode
och dotter Trud. Ehuru fientlig mot jättarnas ätt,
kan dock T., liksom de öfrige åserna, fredligt umgås
med dem af detta slägte, hvilka ej äro för afvogt
stämda mot den af åserna skapade verldsordningen. Med
jätteqvinnan Jernsaxa hade han sonen Magne, hvilken
t. o. m. öfverträffade sin fader i styrka. T. herskar
i ett rike, som heter Trudvång, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
