Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Topolias ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans hall derstädes heter Bilskirne. I den boningen
äro 540 rum eller afdelningar, och det är det
största hus, som någonsin blifvit bygdt. Han eger
vidare tre dyrgripar, nämligen hammaren Mjölne (se
d. o.), hvarmed han sönderkrossat månget hufvud på
rimtursar och bergresar, vidare ett starkhetsbälte,
Megin-gjord, genom hvars bärande han fördubblar sin
styrka, och slutligen sina jernhandskar, hvilka han ej
kan umbära, då han skall hålla i hammarens skaft. I
eddan och skaldedikterna förekommer T. under många
benämningar, t. ex. Rungners och Gerröds baneman,
Tjalfves och Röskvas herre, Midgårdsormens fiende,
Vingnes och Loras fosterson o. s. v. Hans äfventyr med
jätten Trym, som en gång stal hammaren från honom,
skildras i »Trymsqvädet», en af den äldre eddans
vackraste sånger (se Trym). Utförligt berätta de
gamla urkunderna om T. och Hyme (se denne), om T:s
besök hos Utgårda-Loke, om T. och Harbard o. s. v.,
hvarom hänvisas till dithörande artiklar. I sagorna
omtalas många präktiga tempel, helgade åt T. Att
hans dyrkan varit allmänt spridd, och att han så
att säga varit Nordens älsklingsgud, synes äfven
deraf att hans namn ingår såsom sammansättningsled i
många såväl ortnamn som personnamn. Han beskrifves
som en kämpagestalt af öfvermensklig storlek, med
rödt skägg och Mjölne i handen. Efter kristendomens
införande öfvertog Sankt Olof T:s uppgift att bekämpa
och utrota trollen. Äfven Olof afbildades med rödt
skägg och ett svärd, som i viss mån liknade Mjölne. –
I Ragnaröksstriden skall T. kämpa med Midgårdsormen;
de blifva hvarandras banemän. Uti den nya verlden
efter Ragnarök lemnar myten ingen plats för T.,
men hans söner Mode och Magne skola dit medföra
hammaren Mjölne såsom ett segertecken från förgångna
tider. Åtskilliga ord, såsom tordön, torvigge och
torsdag, erinra ännu om den gamle åsaguden. Många
vidskepliga föreställningar fortlefva ännu i
folktron om torsdagen såsom en dag, på hvilken
vissa handlingar ej må företagas; särskildt böra
kyrkliga förrättningar, såsom begrafningar, barndop,
brudvigslar o. dyl., ej gerna hållas på torsdagar. –
En i många afseenden förtjenstfull monografi om T. är
utgifven af L. Uhland. Om Fogelbergs berömda Tor-staty
(i Sveriges Nationalmuseum) se Fogelberg, sp. 1533.
Th. W.
Tora. Se Hagiografa.
Tora, för sin skönhet kallad Borgarhjort, var dotter
af jarlen Herröd i Götaland. Hennes fader hade från
Bjarmaland fått en liten, mycket fager »lindorm»,
som han gaf sin dotter. Hon förvarade ormen i en ask
och lade guld under honom. Ormen växte, och i samma
mån förökades guldet. Slutligen blef ormen så stor,
att han lade sig i ring omkring T:s jungfrubur, och
så glupsk, att han till hvart mål förtärde en oxe,
hvarjämte ingen vågade nalkas den ettersprutande
draken. Jarlen lofvade då sin dotter med rik hemgift
åt den, som dödade ormen; och denna bragd utfördes
af konung Sigurd Rings son Ragnar, som fick namnet
Lodbrok (»ludna byxor»), derför att han enligt sagan
vid bedriftens utförande var iklädd ludna byxor för
att skydda sig mot ormens etter. Th. W.
Toracisk (af Lat. thorax, bröst), som tillhör eller
har afseende på bröstet.
Toraglädjefesten. Se Judiska gudstjensten, sp. 1414.
Torakocentes. Se Thoracocentesis.
Torbanehill-kol [tå’rbänhill-], Se Boghead-kol.
Torberg Arnesson. Se Arnmödlingarna, sp. 1108.
Torbernit. Se Uranglimmer.
Torbido, Francesco, kallad Il Moro, italiensk målare,
f. 1486 i Verona, d. derst. omkr. 1546, skall enligt
Vasari hafva varit lärjunge af venezianen Giorgione;
men Lermolieff (Morelli) betviflar detta, liksom
han i det hela anser honom såsom målare underskattad
af Vasari. Han påvisar, att T. i sina ungdomsverk,
t. ex. i ett porträtt, som är signeradt (nu i München,
men der orätt kalladt sjelfporträtt), är lärjunge
af sin landsman Liberale da Verona. Arbeten från en
senare tid, t. ex. Madonnan med barnet och änglar
(altartafla i S. Fermo, Verona), påminna om hans
landsman Bonifazio och visa, att T. liksom denne
sedan kom under venezianskt inflytande. Religiösa
taflor af honom finnas i Veronas galleri och kyrkan
S. Zeno. Utom det nämnda porträttet finnas ett i
Padua och ett i Neapel. Slutligen ser man i Veronas
domkyrkor stora framställningar ur jungfru Marias
lif (1534), hvilka dock ej helt tillhöra honom,
utan äro utförda efter kartonger af Giulio Romano,
»som dervid stod under Correggios inflytande och
sökte bringa dennes sträfvan efter rumverklighet i
harmoni med sin egen stil», hvilket dock utföll på
ett afskräckande sätt. T. är för öfrigt en mycket
egendomlig, hittills föga beaktad lokalmålare, som
stundom äfven, på grund af likheten i tillnamnet
Moro, förblandats med Moretto. Ett sjelfporträtt i
profil lär finnas i en engelsk handteckningssamling
och framställa honom med moransigte (deraf troligen
tillnamnet). C. R. N.
Torbjörn, med tillnamnet Hornklofve, var en af den
norske konungen Harald Hårfagres hirdskalder. Af hans
dikter äro endast fragment qvar. Med stor sannolikhet
tillägges honom en dikt, som under form af samtal
mellan en valkyrja och några korpar skildrar Haralds
egenskaper och bedrifter, hans kämpar och skalder,
sedvänjorna i hans hird o. s. v. Denna dikt är
af de senaste utgifvarna benämnd »Haraldsmál»
eller »Haraldskvaeði». En annan dikt af T. kallas
»Glymdråpa» och skildrar Haralds krigiska bedrifter,
i synnerhet slaget vid Solskel 868. T. synes
hafva varit en synnerligt begåfvad skald. Båda
de nämnda diktfragmenten äro senast utgifna af
Th. Wisén i samlingen »Carmina norraena» (1886–89).
Th. W.
Torbjörntorp, socken i Skaraborgs län, Gudhems
härad. Areal 938 har. 420 innev. (1890). Annex till
Falköpings stad, Skara stift, Falköpings kontrakt.
Torcello [-tjellå], liten ö i Venezias laguner,
8 km. n. ö. om Venezia, nu nästan öfvergifven
(omkr. 120 pers., vin- och trädgårdsodlare),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
