Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull / 505-506 (1892) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Topolias ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

familjen Alcidae och ordningen Pygopodes inom
foglarnas klass. Näbben är i sin yttre hälft från
sidorna starkt hoptryckt och försedd med tvärgående
fåror. Vingarna äro smala och spetsiga, räckande
öfver stjertroten. Stjerten är vigglik. Fogeln är
ofvan svart, inunder hvit. Längd 44 cm. Tordmulen
förekommer vid Sveriges såväl östra som vestra
kust, häckande dock endast i några af Östersjöns
skärgårdstrakter. Mest



talrik träffas han inom polcirkeln, der han
häckar kolonivis på fogelbergen tillsammans med
lunnefogeln, sillgrislan och andra. Han simmar och
dyker med stor lätthet och flyger äfven tämligen
snabbt. Han lifnär sig af allahanda hafsdjur. På någon
klippafsats eller i någon springa i klippan lägger
honan ett enda, mycket stort, aflångt, gråhvitt och
mörkfläckigt ägg. L-e.

Tordmåned, danska namnet på Mars månad.

Tord Sturlasson. Se Island, sp. 848–849, och
Sturlungarna.

Tordyfvel-slägtet, Geotrupes (Scarabaeus) zool.,
tillhör familjen Lamellicornia, gruppen Pentamera
och ordningen Coleoptera (se Skalbaggar) inom
insekternas klass. Tordyflarna äro korta, tjocka,
ovala, vanligen metallglänsande skalbaggar,
hvilka utmärka sig genom sina af elfva leder
bestående antenner, sina kraftiga gräffötter
och sina sågtandade främre skenben. Bakbenens
höftleder äro försedda med en fårad list, hvilken
gnides emot den tredje abdominalringens bakre rand,
hvarigenom ett knarrande ljud frambringas. Arterna,
af hvilka flere tillhöra Sveriges fauna, lefva i
och af spillniug (derafnamnet »tordyfvel», stundom
förvrängdt till »torndyfvel», Isl. tord-yfill, af
Angelsachs. tord-wifel, d. v. s. »dyng-vifvel»;
de motsvarande danska namnen äro torbist och
skarnbasse, det sistnämnda en fyndig folketymologisk
omtydning af scarabaeus). De gräfva under
spillningen djupa hål i marken och lägga i dessa ett
ägg samt fylla dem med spillning till föda för larven.
L-e.

Toreador, Sp. (af toro, tjur), föråldrad benämning på
en beriden tjurfäktare, nu picador (se Tjurfäktning).

Tore Biskopsson (Thore Biskopssön), norsk storman
under 13:de årh., var son till ärkebiskop Håkon
i Nidaros. År 1270 blef han kunglig kansler och
torde således hafva blifvit uppfostrad för det
andliga kallet, men likväl icke prestvigd, enär
han längre fram gifte sig. Sannolikt är, att han
biträdt Magnus Lagaböte vid dennes lagreform. År
1273 deltog han i afslutandet af öfverenskommelsen i
Bergen mellan konungen och ärkebiskopen, och 1277 var
han verksam för den tunsbergska kompositionen eller
»sættargjerd». Sedan han lemnat kanslersposten,
blef han baron och egde Skidasysla i förläning
under många år. Han äktade 1276 en syster till Alf
Erlingssön, men höll sig främmande för dennes oroliga
sträfvanden och stod städse konungahuset nära. Jämte
Håkan V bevistade han fredsmötet i Helsingborg 1310,
men drog sig sedan alltmera tillbaka och dog 1317.
Y. N.

Tore Gudmundsson (Thore Gudmundsson), norsk
prelat under 13:de årh., var korbroder
vid Halvardskyrkan i Oslo, utnämndes till
ärkebiskop i Nidaros 1205 och mottog 1206
sitt pallium i Rom. Han var en fredsälskande
man och medverkade bl. a. till förlikningen i
Hvitingsö mellan birkebenar och bagler. Död 1213.
Y. N.

Tore Hjort (Thore), norsk höfding från Vågen
på Hålogaland, stred 986 på Håkon jarls sida
vid Hjörungavåg. Då han sedermera reste sig
mot Olof Tryggvesson, blef han angripen af
denne och dog för konungens egen hand 999.
Y. N.

Tore Hund (Thore) på Bjarkö, norsk höfding från
Hålogaland, trädde 1020 i Olof den heliges tjenst,
men fann sig snart kränkt af konungen och slöt
sig till hans fiender. Han lemnade 1027 Norge och
for till konung Knut i England, som han åtföljde
på tåget till Danmark, då Knut kämpade mot Olof
och svenske konungen i Helgeå. År 1028 deltog han i
Knuts tåg till Norge och blef der hans länderman. I
slaget vid Stiklastad d. 29 Juli 1030 var han en
af de förnämste anförarna och en af dem, som dräpte
Olof. Detta hindrade honom dock ej att vara en af de
förste, som erkände den fallne konungen såsom helgon,
och han företog också för att lugna sitt samvete en
pilgrimsfärd till Jerusalem. Han dog kort derefter.
Y. N.

Torekov, socken i Kristianstads län, Bjäre
härad. Areal 503 har. 615 innev. (1890). Annex till
Vestra Karup, Lunds stift, Bjäre kontrakt. Större
delen af befolkningen bor i det köpingslika fiskeläget
T., som ligger vid Kattegatt, midt emot Hallands
Väderö, och har post-, telegraf-, tull- lots- och
räddningsstation, missionshus, flere handlande och
handtverkare samt gästgifvaregård. Företrädesvis
fiskas s. k. kullasill.

Torell, Otto Martin, zoolog, geolog, född i Varberg
d. 5 Juni 1828, blef 1844 student i Lund, 1853 filos.
doktor, 1858 med. kandidat,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>