- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
517-518

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torlonia ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gifva en tunna torsk (jfr J. B. Daugaard: »Om de
danske klostre i middelalderen», 1830). Klostret
omtalas ännu 1524.

Torlonia, romersk bankirfamilj, hvars ställning
grundlades af Giovanni T. (f. 1754, d. 1829). Denne
lefde länge i ringa vilkor, men under den af franska
revolutionen frambragta förvirringen uti Italien
lyckades han genom företagsamhet och klokhet svinga
sig upp till stor köpman och bankir. Han utnämndes
1822 af påfven Pius VII till hertig af Bracciano,
hvilken titel öfvergick till hans äldste son och
dennes afkomlingar. Hans tredje son, prins Alessandro
T
. (f. 1800, d. 1886), var den, som egentligen
förkofrade de fäderneärfda rikedomarna. Han hade
mäkta stor framgång såsom bankir och industriidkare,
vardt Roms rikaste man, uppbyggde sjukhus och teatrar
samt öfvade stor välgörenhet. Icke minst känd gjorde
han sig genom den 1854–75 verkställda torrläggningen
af Celano-sjön (för en kostnad af 36 mill. kr.), till
följd hvaraf 14,500 har af den mest fruktbara åkerjord
vunnos. Af de många på prins T:s egor uppgräfda fynden
bildade han dels Museo T. (se Rom, sp. 1323), hvilket
består af öfver 500 antiker, och hvilket 1892 genom en
formlig öfverlåtelsehandling öfvergick i italienska
statens ego för att bilda grundstommen till ett
nationalmuseum i Rom, dels smärre samlingar i sina
villor och palats. Han förvärfvade sig äfven (1866)
Villa Albani (i Rom) med dess berömda konstskatter.

Tormasov [tarma’såff], Aleksander Petrovitj,
grefve, rysk general, f. 1752, utmärkte sig i krigen
emot Turkiet (1787–92) och i Polen (1792 och 1794),
men afsattes från sitt generalsbefäl af kejsar Paul
(1796–1801) och förvisades till Kurland. T. infann
sig dock på eget bevåg i Petersburg hos kejsaren,
som fattade tycke för honom och utnämnde honom till
kavalleriinspektör i Livland och Kurland samt chef
för hästgardet. 1809–11 var T. öfverbefälhafvare
i Kaukasien och opererade skickligt emot de
muhammedanska staterna. 1812 kämpade han såsom
öfverbefälhafvare för tredje reservobservationsarmén
på 46,000 man ej utan framgång emot fransmän och
Österrikare under Reynier och Schwarzenberg. Sedermera
erhöll T. befälet öfver hufvudhärens högra kolonn
och öfverskred i Jan. 1813 Njemen. Sjukdom nödgade
honom att lemna armén efter slaget vid Lützen (Maj
s. å.), hvarefter han blef ledamot af riksrådet och
(1814) generalguvernör i Moskva. Han upphöjdes 1816
i grefligt stånd och dog 1819.

Tormenta, Lat. (af torquere, vrida; tortera),
pinoverktyg eller pinomedel, som romarna nyttjade för
att framtvinga bekännelse; slung- eller kastmaskiner,
såsom ballist, katapult m. fl.

Tormentilla L. (Tourn.), bot., farmak., ett växtslägte,
som af Linné skildes från slägtet Potentilla (se
d. o.) på grund deraf att det har endast 4 kronblad,
Potentilla deremot 5. Emellertid har Tormentilla
af nyare florister inordnats såsom en afdelning af
slägtet Potentilla, och de två arterna i svenska
floran benämnas P. tormentilla Neck. (T. erecta
L.) och P. procumbens Sibth. (T. reptans L.). Slägtet
hör till nat. fam. Senticosae L.,
kl. Icosandria. P. tormentilla har en mycket
grof rotstock, från hvilken merendels flere, oftast
upprätta, småludna, upptill greniga stjelkar uppväxa,
hvilka bära 3-fingrade, nästan oskaftade blad,
stödda af stora, djupt flikiga stipler. Blommorna
äro gula, 4-taliga. Denna å torra gräsmarker och
backar ytterst allmänna ört lemnar den officinella
drogen rhizoma Tormentillae, blodroten, som sedan
början af medeltiden haft medicinsk användning
såsom ett kraftigt sammandragande medel till
stillande af blodiga diarréer och äfven andra
blodflöden. Drogen bör insamlas på våren. Den
består af den från rottrådar befriade, enkla eller
smågreniga, knöliga rotstocken eller »knölstammen»,
som vanligen har en längd af 3–5 cm. och en tjocklek
af 1–2,5 cm. De torkade knölstammarna äro tunga,
hårda, svåra att bryta, med mörkbrun yta, visande
några få små ärr efter rottrådarna. Ett tvärsnitt
visar en öfvervägande rödbrun färg af tormentillarödt,
uppkommet genom sönderdelning eller syrsättning
af drogens verksammaste och vigtigaste kemiska
beståndsdel, tormentilla-garfsyran, som finnes
der till 17–30 proc. och, frigjord, bildar en gulröd
massa, som färgas blågrön af jernklorid. Drogens smak
är ren och starkt sammandragande. O. T. S.

Tormes (Lat. Termes), den längsta och vattenrikaste
bifloden fr. v. till Duero, upprinner ur den lilla
Laguna de Gredos på norra sidan af Sierra de Gredos
i södra delen af prov. Avila, flyter först mot
v., derefter mot n. och slutligen mot n. v. genom
provinserna Avila och Salamanca samt på gränsen
mellan den sistnämnda och prov. Zamora samt förenar
sig med Duero vid Portugals gräns. Längd 230 km.

Tormod Bersason, med tillnamnet Kolbrunarskald,
född i nordvestra Island, är en af hufvudpersonerna
i »Fostbrödrasagan», som skildrar fostbrödralaget
mellan Tormod och Torger Håvardsson. Sitt tillnamn
fick Tormod för det han diktade ett lofqväde om
en qvinna, Torborg Glumsdotter, som för sina mörka
ögonbryn kallades »Kolbrun». Då Tormod hade hämnats
sin fosterbroders död, kom han i Olof den heliges
tjenst och visade sig alltid konungen innerligt
tillgifven. Han följde Olof på dennes flykt från
Norge till Gårdarike och deltog äfven i slaget vid
Stiklastad 1030. Om morgonen före slaget väckte
T. hären på konungens anmodan genom att sjunga det
gamla qvädet Bjarkamál. T. kämpade sjelf med stor
tapperhet, men blef slutligen dödligt sårad och
dog påföljande natt. Ingen af T:s större dikter är
bevarad, men åtskilliga strödda strofer, vid olika
tillfällen diktade, finnas med hans namn upptagna i
den gamla sagoliteraturen. Th. W.

Tormåned, danska namnet på Mars månad.

Torn (Isl. turn, D. taarn. Lat. turris), byggnadsk.,
i allmänhet en rund, fyr- eller mångkantig
byggnad, hvars höjdmått öfverstiger de andra
dimensionerna. Tornbyggnader för religiösa
eller befästningsändamål förekommo redan i
äldsta tider. Till det förra slaget hörde de
kaldeisk-babylonska folkens torntempel, hvilka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:42 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfap/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free