Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torneå ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tid i samband med afvittringarna en del
s. k. »kronotorp» upptagits mot ränta, men utan
mantal, å sådana ställen, der det till odling afsedda
området ej varit så stort, att det motsvarat minst 1/8
mantal. Man skulle väntat, att det största antalet
skattlagda torp skulle uppstått å enskilda, förut
skattlagda hemmans egor. Efter skattläggningsmetoderna
synes man emellertid ej gerna velat skattlägga dylika
torp särskildt, utan tillsammans med det hemman,
hvarå de upptagits. Härtill kom dessutom, att staten
ganska snart för att främja landets uppodling gaf
frihet för skatt å dylika torp, liksom liknande
frihet i samband med indelningsverkets ordnande
medgifvits för de många, nu omkr. 21,189, ryttare-,
soldat- och båtsmanstorpen (jfr Indelta armén,
sp. 509). Af de nuvarande skattlagda torpen, hvilka
äro sjelfständiga, för sig bestående, i jordeboken med
särskilda nummer upptagna lägenheter, torde alltså de
flesta upptagits å allmänningar. Huru få till antalet
de äro framgår tydligt deraf att samtliga i jordeboken
upptagna jordlägenheter, af hvilka torpen utgöra ett
ringa antal, ej uppgå till mer än omkr. 21,000. I
vissa trakter saknas skattlagda torp nästan helt
och hållet. I stället uppstod å förut skattlagda
hemmans egor ett stort antal oskattlagda torp,
som ej voro sjelfständigt för sig bestående, utan
inbegripna under andra hemmans skattläggning. Med
dem var dock den olägenhet förbunden, att de ej
kunde skiljas från det hemman, hvarå de upptagits,
enär staten af omsorg för skatternas utgörande ej
ansett sig kunna medgifva, att delar af de en gång
bestämda hemmanen finge afsöndras ifrån desamma utan
att deltaga i de å dem hvilande utskylderna. Man
fann dock snart, att denna olägenhet kunde undvikas,
om å afsöndringen utan deltagande i utskylderna till
staten sattes en afgäld, som motsvarade de derå
belöpande skatterna och besvären. Denna afgäld,
som vederbörande myndighet hade att fastställa,
skulle hemmansegaren uppbära och staten ega tillgripa
endast i händelse hemmausegaren brast i utskyldernas
utgörande. En sådan rätt att mot afgäld afsöndra jord
från förut skattlagda hemmans egor gafs hufvudsakligen
genom en skiftesförfattningarna och har sedermera
utsträckts genom afsöndringsförfattningarna 1827,
1864 och 1881, så att dylika afsöndringar med vissa
vilkor få ske ej allenast för alltid, utan äfven för
viss tid och lifstid. Bland de sålunda gjorda
afsöndringarna har en stor del erhållit benämningen
torp. Äro de afsöndrade för alltid, lagfaras de
och införas ofta med namn och nummer i särskilda,
jordeboken bifogade förteckningar, som anses utgöra
delar af densamma. Äro de för viss tid och lifstid
afsöndrade, intecknas de, men förekomma ej på något
sätt i jordeböckerna. Ofta försummar man dock att
söka fastställelse å afgäld en af dessa afsöndringar,
särskildt de på viss tid och lifstid upplåtna. Af de
i K. M:ts Befallningshafvandes femårsberättelser
1881–85 upptagna 120,543 oskattlagda »jordtorpen»
äro ocksåde flesta utan afgäld upplåtna. Detta gäller
äfven de i detta antal ej inräknade ryttare-, soldat-
och båtsmanstorpen. Af de utan afgäld upplåtna
oskattlagda torpen, hvilka lika litet som de på viss tid
och lifstid upplåtna afsöndringarna upptagas
i jordeböckerna, är ett stort antal på vanligt
sätt utarrenderadt mot afgift i penningar eller
varor, en art smärre arrendegårdar. De flesta äro
dock, särskildt i skogsbygden, s. k. »dagsverks-»
och »stattorp», som upplåtits företrädesvis mot
arbetsprestationer till den gård, å hvars egor de
upptagits. Dessa arbetsprestationer äro af vexlande
natur i skilda trakter och alltefter torpens olika
storlek. Stundom har torparen att vid hufvudgården
hålla en arbetare under hela året (vanligen en legd
arbetare). Men oftast är arbetsskyldigheten inskränkt
till ett visst antal dagsverken att utgöras antingen
på bestämd tid eller efter tillsägelse. Dagsverkena
lemnas i regeln på torparens egen kost och endast
undantagsvis mot betalning (denna är vanl. lägre än
den eljest i orten brukliga). Någon gång har torparen
skyldighet att vid hufvudgården hålla äfven dragare. Å
slättbygden hafva i senare tid många dagsverks-
och stattorp lagts ut till hufvudgården eller
utarrenderats mot vanlig arrendeafgift. Dock har å
andra sidan, åtminstone i vissa trakter, en sträfvan
gjort sig gällande att söka fästa jordbruksarbetaren
vid gården genom att gifva honom något större eller
mindre jordbruk, hvarigenom antalet af dagsverks-
och stattorp åter ökats. (Jfr Stat, 4 b).
Torpen äro således för närvarande: 1) dels skattlagda,
2) dels oskattlagda, men upplåtna mot afgäld till
hemmansegaren efter afsöndringsförfattningarna,
3) dels oskattlagda, utan åsätt afgäld. För dem
alla är det gemensamt, att de äro smärre, bebyggda,
vanligen å icke förut odlad mark upptagna lägenheter,
som hufvudsakligen tjena jordbruket. Från hemman
skiljas de derigenom att de ej äro mantalssatta,
från öfriga lägenheter derigenom att de äro bebyggda
jordbrukslägenheter i motsats å ena sidan till dem,
som ej äro eller, hvad särskildt de skattlagda torpen
angår, åtminstone ej vid skattläggningen voro försedda
med bostad (t. ex. »urfjäll», »åkrar», »ängar»), samt
å andra sidan till lägenheter, som företrädesvis tjena
ett annat ändamål än jordbruket, och som påträffas
under vidt skilda benämningar. Dock förekomma
bebyggda jordbrukslägenheter, såväl oskattlagda
som ännu mera skattlagda, under andra namn än torp
(t. ex. »utjordar», »gatehus», »nybyggen»). Ofta
föreligger dervid endast en namnskilnad, men
stundom en verklig begreppsolikhet. Så beteckna i
de trakter, der ett byamål (»öretal», »stångtal»)
af gammalt funnits, utjordar icke mantalssatta,
men dock skattlagda andelar i en bys odala egor,
torp åter dylika besittningar upptagna å icke förut
odlad mark. För öfrigt kan man ej angifva något
bestämdt maximum och, ännu mindre, minimum för det
jordinnehaf, som fordras till ett torp. Gränsen
är derför ganska obestämd, särskildt emot sådana
smärre bebyggda lägenheter, som hafva någon mindre
jord, utan att jordbruket för dem är hufvudsaken
(»backstugor»). Denna obestämdhet medför dock
numera ej någon större olägenhet, då torp endast är
beteckning för en bruksenhet och ej såsom förut är
af vigt i skattehänseende. G. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
