- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
553-554

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torskfiskar ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Figaros bröllop», Adolf i »Grefvarne Klingsberg»,
Erneste i »Mannen och älskaren», Max Piccolomini i
»Wallensteins död» länge bibehöllo sig i minnet. Men
äfven i den tragiska och högstämda genren lemnade
han under denna period ett mästerstycke genom sin
Hamlet, hvilken ansågs såsom en konstskapelse af
hög rang. I Sept. 1833 råkade han ut för ett svårt
benbrott, hvilket nödgade honom att 1834 afgå från
k. teatern. Men han lyckades blifva så återställd,
att han 1835 kunde öfvertaga Djurgårdsteatern,
hvilken under hans ledning hade en talrik och tacksam
publik under somrarna (under vintrarna besökte han
landsorten med sitt sällskap). Han uppträdde äfven
sjelf, endast besvärad af en lindrig haltning, och
egnade sig nu med sin fulla kraft åt karaktersfacket,
i hvilket han alltmer nådde mästerskap. Det var på
Djurgårdsteatern han uppträdde t. ex. som Strozzi,
som Michel Perrin, som Jovial, men äfven som
Richelieu och Macbeth, sålunda skapande roller inom
den sceniska konstens alla arter. Till kompanjon hade
han åren 1835–37 Pierre Deland och till medspelare
sådana förmågor som sin fru (se T. 2) m. fl. Trött
vid kringresandet, lyckades T. 1839 få åt sig
upplåten sällskapet Thalias teater i Kirsteinska
huset i Stockholm samt gaf der föreställningar
vintrarna 1839–40 och 1841–42. Spelåret 1843
tog han anställning vid A. Lindebergs Nya teater
(nuv. Dramat, teat.), inträdde 1844 i den komité,
åt hvilken denna teaters skötsel anförtroddes, och
förhyrde 1846 densamma af egarna på tio år, hvarvid
han till en början biträddes af Ed v. Stjernström
som styresman för scenen. Der stod T:s konstnärskap
inom sorgspelet och dramen på sin höjd; der skapade
han en följd af mästerliga figurer: Ludvig XI,
Kung Lear, Kardinal Montalto
i »Klostret Castro»
och Gustaf Vasa i »Solen sjunker», alla präglade af
hans mäktiga inspiration, hans energiska teknik och
rikt skiftande individualiseringsgåfva. Samtidigt
arbetade han, liksom förut, äfven såsom öfversättare
för scenen. Antalet stycken, som af honom tolkats
eller bearbetats, uppgår till 17, och han författade
äfven två original: Ett försök! (komedi i fyra akter,
1850) samt Marlborough och Jakobiterna (komedi i fem
akter, 1859), båda otryckta. År 1854 öfverlät T. sitt
hyreskontrakt på Stjernström och antog 1856 å nyo
anställning vid k. teatern i egenskap af styresman
för scenen, med åliggande att äfven vissa
gånger uppträda som skådespelare. Äfven der återgaf
han några af sina glansroller och kreerade en ny,
Lord Lilburne i »Natt och morgon». Med sommaren 1861
återgick T. till privatlifvet, men uppträdde likväl
en och annan gång å Stjernströms teater, sista
gången som »Michel Perrin» d. 15 Maj 1863. Sedan
dess lefde T. i stor tillbakadragenhet. Han
afled i Stockholm d. 1 Sept. 1881. Till sina
öfriga talanger hade T. äfven lagt aqvarellmåleri,
hvilket han lär med mycken skicklighet hafva öfvat.
–rn.

2. Torsslow, Sara Fredrika, f. Strömstedt,
den föregåendes maka, skådespelerska,
född i Stockholm d. 11 Juni 1795, intogs 1807 vid
k. teaterns elevskola, der hon genom sitt goda
förstånd och sin lätta fattningsgåfva snart gjorde
framsteg, men blef till följd af intriger afskedad
1811 såsom olämplig för teatern och öfverflyttades
till korstaten, ehuru hon derjämte användes i mindre
roller. Från 1812, då hon erhöll kontrakt som aktris,
utvecklade hon sig småningom genom egna studier till
en konstnärlighet, som vann allt större erkännande och
slutligen på det tragiska området nådde ett betydande
mästerskap, som gjorde henne till den k. teaterns
förnämsta skådespelerska under 1820-talet. »Mest
egnade för skaplynnet af hennes konstnärsgåfva
voro roller af starka, mäktiga själsrörelser
eller lugn värdighet och imponerande hållning»
(Amenaide i »Tancred», Elisabeth i »Maria Stuart»,
Thilda i »Oden», Virginia m. fl.). År 1830 ingick
hon äktenskap med O. U. Torsslow samt följde
honom från den k. scenen till Djurgårdsteatern och
sedermera till Mindre teatern (nuv. Dramat. teat.),
å hvilka scener hon skapade Lady Macbeth, utmärkt
genom »en nästan förfärande natursanning», Lucretia
Borgia, Syster Gudule
(i »Ringaren i Notre-Dame»)
m. fl. roller, men äfven med stor framgång egnade
sig åt lustspelet, der hon bl. a. vann bifall
som värdshusvärdinnan i »En koja och ditt hjerta»
och som Tant Bazu. Hvad som alltid utmärkt henne:
ett kraftfullt, ibland nästan manligt organ, ett af
intelligens, lif och passion prägladt spel, följde
henne äfven på detta område. Under sina sista år var
fru T. sjuklig. Hon afled i Stockholm d. 18 Juni 1859.
–rn.

3. Torsslow, Helfrid, de föregåendes dotter,
skådespelerska. Se Kinmansson 3.

4. Torsslow, Sten Harald, operasångare,
landskapsmålare, den föregåendes broder, född i
Kristianstad d. 10 Febr. 1838, var 1857–59 anställd
vid k. operan som skådespelare och 1864–88
som sångare, i hvilken egenskap han med framgång
uppträdde i tenor- eller baritonpartier af
mindre maktpåliggande art. Bland hans bästa
sångroller må nämnas Horace i »Svarta dominon»,
Tybalt i »Romeo och Julia», Stålsporre i »Målaren
och modellerna» samt Nevers i »Hugenotterna».
T. har vid konstakademierna i Stockholm och
Düsseldorf utbildat sig till landskapsmålare
och utställt ej få taflor med motiv dels
från Stockholmstrakten, dels från Norge.
Han kallades 1869 till agré af konstakademien.
A. L.

Torstenius Johannis (Torsten Johansson),
psalmförfattare, musiker, omnämnes af Hulphers
såsom kapellmästare hos Karl IX. Bland hans literära
arbeten märkas en öfversättning af »Arcana annuli
pronubi» (»En fåstningarings heemligheter»),
hvilken öfvers. han försåg med en versifierad
inledning, afhandlande äktenskapets idé, samt hans
förmodligen både på Karl IX:s befallning och under
dennes medverkan tillkomna kalvinistiska psalmbok:
Någre konung Davids psalmer i sangewijs stälte
(1602), d. v. s. en versifierad parafrasering af
Davids psalmer (antagligen efter Lobwassers tyska
öfvers. af franska parafraser). Dessa psalmer äro
försedda med melodier, »afsatte af Thorstenio Joh.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:42 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfap/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free