Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torstensson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vittnen locka fram sanningen. Att denna endast
genom våldsamma medel kunde utpressas, var nämligen
en allmän åsigt i äldre tider. I det forna Athen
brukades tortyr på slafvar, men endast undantagsvis på
friborna. Hos romarna brukades tortyren (»quaestio»)
i både civil- och kriminalmål, i de förra dock endast
när det gällde slafvar, frigifna eller ärelösa
(gladiatorer o. dyl.), eller då sanningen ej på
annat sätt kunde utrönas. För högförräderi och
trolldom samt för motsägelser i egna vittnesmål
kunde äfven fria underkastas tortyr (dock ej
barn, hafvande qvinnor, höga ämbetsmän, riddare,
soldater i tjenst och prester). Vittnesmål af en
ärelös var ej giltigt, om det ej bekräftades genom
tortyr. En tid tillät lagen t. o. m. fordringsegare
att hålla sina gäldenärer i fängelse och grymt pina
dem för frampressande af betalning. – Äfven den
kristna medeltiden, som såvidt möjligt upptog den
romerska rätten, betjenade sig (sedan 1200-talet) af
tortyren, framförallt mot kätteriet, som förklarades
vara ett »majestätsbrott mot Gud». Då ordalierna
(se d. o.) afskaffades, fick man en ersättning
i tortyren, och man tyckes hafva vid bäggedera
förfaringssätten knutit den förhoppningen att Gud
skulle styrka oskulden till att uthärda smärtor,
för hvilka en skyldig måste duka under. Kyrkan viste
emellertid att tillförsäkra sitt presterskap frihet
från tortyr vid civil domstol. Detta barbariska
straffmedels användning nådde sin höjd genom den
religiösa vidskepelsen under 1500- och 1600-talen,
i kätteri- och hexeriprocesserna. Ryktbarast
bland tortyrdomstolar var inqvisitionen (se
d. o.). Dess vigtigaste instruktioner härröra från
Torquemada (1484) och Valdés (1561). Enligt den
förre fick tortyren återupprepas, endast ifall en
aflagd bekännelse återkallades. Domarena funno
då på den utvägen att kalla en förnyad tortyr
»fortsättning». Vittnen kunde torteras, om domaren
misstänkte, att de dolde sanningen. Hela systemet
fick en typisk utbildning uti Italien (framställd
bl. a. i Farinaccius’ »Praxis et theoria criminalis»,
1622). All grymhetens uppfinningsrikhet anlitades
för uttänkande af tortyrsätt. Bland sådana märkas
sträckbänk (se d. o.), den vid händerna upphängda
kroppens uttänjning genom vidhängda vigter, benets
eller tummens sammanpressning i skrufstockar med
aftrubbade taggar på insidan (spanska stöfveln,
se d. o.; tumskrufven), brännande med eld under
fotsulor och naglar eller i sidan, hunger och törst,
bespisande med salt mat utan dryck, örfilande för
att hindra offret att falla i sömn (utsträckt till
sex–sju dygn, plägade sistnämnda tortyr ända med
sinnesrubbning). Tillkallade läkare skulle tillse, att
marterna ej drefvos så långt, att offret förlorade
medvetandet eller gaf upp andan. Torteringen föregicks
af »territion» (afskräckning), i det att bödeln
förevisade redskapen för den anklagade. – Tortyren
motsvarade ingalunda det ändamål, som med densamma
afsågs. Var den anklagade oskyldig, fick han likväl
undergå ett hårdt straff, endast af det skälet att man
ej viste huruvida han begått brottet. Ofta hände ock,
att han, halft vanvettig af smärtorna, pådiktade sig brottet,
falskeligen uppgaf medbrottslingar o. s. v. Å andra
sidan plägade bofvar på förhand systematiskt härda sig
mot sådana smärtor för att vid behof kunna framhärda
i sitt nekande. Och man kunde föga vänta, att den,
som ej kufvades af fruktan för att blifva halshuggen
eller hängd, skulle rädas för tortyrredskapen. –
Genom kejsar Karl V:s rättegångsordning af 1532
(se Carolina, jur.) inskränktes tortyren i någon
mån. Men först 1700-talets humanitära idéer bragte
klarnad insigt om det orättfärdiga och omenskliga
i tortyrväsendet. Thomasius, Beccaria, Voltaire,
J. Möser m. fi. uppträdde med tungt vägande ord mot
detsamma. 1816 påbjöd äntligen en påflig bulla,
att tortyren skulle afskaffas, rättegångarna blifva
offentliga och angifvåren konfronteras med den
anklagade. (Ännu 1817 förekom dock ett fall af tortyr
i Spanien.) Dessförinnan hade lagbestämmelserna om
tortyrstraff upphäfts i Preussen (af Fredrik II) 1740
och 1754, i Sachsen 1770, i Ryssland af Katarina II,
i Österrike 1775, i Frankrike 1780 och 1789 samt i
Bajern och Würtemberg 1806. I Danmark afskaffades
de af Struensee 1770, men blefvo efter hans fall
å nyo gällande, om ock med stark begränsning, och
aflystes fullständigt först 1837. Utom och mot lagen
nyttjades tortyren emellanåt i England (mellan 1310
och 1640), så ock i Sverige. Att den förekom i vårt
land under Gustaf I framgår deraf att de Olaus Petri
tillskrifna »Domareregler» beifra tortyrens missbruk
och söka inskränka den till högmålsbrott. Under Erik
XIV nyttjades tortyren flitigt af konungens nämnd,
förbjöds af Karl XI, men kom fortfarande någon gång
till användning med eller utan stöd af regeringens
reskript, särskildt i de pinliga förhör, som
specialkommissioner plägade anställa med personer
anklagade för statsbrott. 1734 års lag förbjöd
uttryckligen all tortyr, men medgaf ett betänkligt
undantag, i det att Rättegångsbalkens 17 kap. 37 §
tillstadde domaren att i grofva brottmål »varsamliga»
försöka med »svårare fängelse» för att få sanningen
i dagen. Domstolarna under frihetstiden gjorde ett
omenskligt bruk af denna, sålunda af sjelfva lagen
stadfästa rätt, i synnerhet i statsprocesserna. I
Gustaf III:s k. bref af d. 27 Aug. 1772 befalldes,
att alla, pinorum och tortyrinstrument i riket skulle
förstöras, men lagföreskriften om »svårare fängelse»
upphäfdes först genom k. förordningen, af d. 12
Sept. 1868. – I Kina utöfvas tortyr inför rätta än
i dag.
Torticollis (af Lat. tortus, vriden, och collum,
hals), med., snedställning af halsen till följd
af sjukliga förändringar i något af dess organ. De
vanligaste orsakerna äro förkortning af den ena sneda
halsmuskeln (musculus sternoclido-mastoideus),
kramp i denna eller i vissa delar af kappmuskeln
(M. cucullaris) samt inflammation i ledgångarna
mellan halskotornas ledutskott. Jfr Myotomi och
Tenotomi. J. E. J-n..
Tortola, den största af Virginiska öarna i Vestindien,
mellan S:t Jan och Virgin Gorda, är 19 km. lång och
3–6 km. bred samt har en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
