Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torstensson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med den sachsiske biskopen Fredrik och hjelpte
denne vid omvändelseverket, men måste 986 draga
bort till en del på grund af sitt våldsamma sätt att
gå tillväga. Han dog i ett kloster i ryska staden
Polotsk. E. Ebg.
Torv-Einar (Torf-Enar), son till Ragnvald
Mörejarl, befriade Shetlands- och Orkenöarna
från härjande vikingar och blef stamfader för
Orkenö-jarlarna. Öfverfallen af Harald Hår-fagres son
Halfdan Hålägg, dödade han denne på ett grymt sätt
och måste, då konungen sjelf tågade mot honom, sluta
förlikning och betala böter. Han betalade äfven de
bönderna af samma skäl ådömda böterna och förvärfvade
derigenom all odaljord på öarna. Sitt namn erhöll
han deraf att han på öarna införde bruket att skära
och bränna torf. Y. N.
Torveslaget kallas ett obetydligt upplopp på
torget (N. torv) i Kristiania d. 17 Maj 1829, som
genom militärens ingripande erhöll dimensioner,
hvilka det aldrig borde hafva fått. Sålunda
kom det att spela en viss rol i striden om
firandet af d. 17 Maj, hvilket först efter denna
händelse blef mera allmänt. Se Norge, sp. 1,400.
Y. N.
Torvid stamme. Se Arnvid blinde.
Torvigge (torsvigge), en efter den skandinaviske
åskgudens namn bildad benämning på de i jorden funna,
från stenåldern härstammande »stenyxorna». Dessa
kallas än i dag af allmogen i Sverige »torviggar»
(i Danmark »tordenkile» eller »tordenstene») på
grund af den tron, att de under åskväder blifvit
nedslungade till jorden. Äfven i många andra land,
i och utom Europa, kallas stenyxorna »åskviggar».
Tory. Se Tories.
Torö, socken i Stockholms län, Sotholms härad. Areal
2,824 har. 427 innev. (1890). Annex till
Sorunda. Strengnäs stift, Södertörns kontrakt.
Torönsborg, gods i S:t Anne socken, Östergötlands län,
omkr. 33 km. från Söderköping, omfattar 15 1/2 mtl
med en areal af 2,092 har och är taxeringsvärderadt
till 304,500 kr. Mangården, uppförd 1756 efter
ritning af Hårleman, är ovanligt naturskönt belägen
på en i Dragsviken af Östersjön utskjutande, hög
udde. T. byggdes till säteri 1683 af riksrådet
grefve G. Gyllenstierna. 1799 kom egendomen genom
arf från slägten Gyllenstierna till hofmarskalken
grefve K. G. Mörner, i hvilkens familjs ego den
förblifvit. Nuv. egare är grefve G. O. Mörner.
B. S.
Tosafot (tosefot). Se Rabbinska språket och
literaturen, sp. 621.
Toscana, fordom storhertigdöme, sedan 1860 förenadt
med konungariket Italien, hade 1859, med öarna
Gorgona, Elba, Pianosa, Formica, Montecristo,
Giglio och Giannutri samt hertigdömet Lucca (som
förenades med detsamma 1847), en areal af 22,338
qvkm. med 1,806,940 innev. Numera bildar landet ett
compartimento (landskap) i konungariket Italien,
omfattande, söderifrån räknadt, provinserna Grosseto,
Siena, Pisa, Arezzo, Firenze, Livorno, Lucca, och
Massa-Carrara (som först efter 1859 förenades med T.),
med en areal af 24,053 qvkm.
och 2,359,812 innev. (1888). Landet tillhör
Apenninernas bergssystem. Dessa gå nära norra
och östra gränsen och utsända sidogrenar, hvilka
genomskära landet i flere riktningar. En af dessa
grenar äro de för sin marmor bekanta Apuanska
alperna i n. v. De högsta topparna i Apenninerna
äro Alpe di Succiso (2,016 m.) och Rondinaja
(1,963 m.). Af landets många floder: Serchio, Arno,
Cecina, Cornia, Ombrone. Albegna, Fiora och Tiber
(längst i ö.), är endast Arno (nedanför Florens)
segelbar. Kanaler sprida flodernas vatten öfver
stora sträckor. Utmed kusten ligga osunda trakter, de
s. k. maremmerna. Förnämsta näringsgren är jordbruk,
hvilket särskildt i Arnodalen lemnar rik afkastning af
spanmål samt frukt af många slag. Af brist på naturlig
äng är ladugårdsskötseln jämförelsevis obetydlig. En
märkvärdighet är det sedan medeltiden bestående
kamelstuteriet San Rossore nära Pisa. Förnämsta
malmerna äro Elbas jernmalmer, som smältas på
fastlandet, kopparmalmen från Cecinadalen samt
silfverhaltig blymalm i Apuanska alperna. Vigtiga
exportartiklar äro marmor (från Carrara, Massa och
Serravezza), flere andra stenarter samt borax från
Monte Cerboli. Mycket omfattande är tillverkningen
af korall-, marmor-, alabaster- och florentinska
mosaikarbeten, af konstgjorda blommor samt halmhattar,
men den egentliga maskinindustrien är obetydlig. De
största städerna äro Florens, storhertigdömets
och 1865–71 konungariket Italiens hufvudstad,
Livorno, förnämsta handelsstaden, Pisa, Lucca
och Siena, alla utom Livorno biskopssäten. Det i
T. talade språket är den vackraste och renaste af
de italienska dialekterna och bildar det egentliga
skriftspråket. Ett jämförelsevis stort antal af
Italiens förnämsta skriftställare och konstnärer
(Dante, Petrarca, Boccaccio, Guicciardini,
Macchiavelli, Galilei, Giotto, Lionardo da Vinci,
Michelangelo m. fl.) härstammar från T. Med afseende
på folkundervisningen stod ock denna landsdel till
1848 framför Italiens öfriga stater. – T. kallades
i forntiden, dock med större omfattning i s.,
Tyrrhenia, Etruria och Tuscia. Om T. i äldsta tider
se Etrurien och Etrusker. T. förenades med Rom 351
f. Kr. och bildade den 7:de af de 11 regioner, i
hvilka Italien för administrativa ändamål indelades
af Augustus. Under Konstantin förenades det med
Umbrien till en provins. Efter Vestromerska rikets
fall kom Tuscien jämte andra italienska provinser
efter hvartannat under heruler, östgoter, bysantiner
och langobarder. Under de sistnämnde skilde man
mellan »Tuscia langobardorum» (distrikten Viterbo,
Corneto och Bolsena) och »Tuscia regni», hvilket
låg längre norrut. Under Karl den store inskränktes
namnet Tuscia l. Toscana till den senare delen, som
styrdes af hertigar och markgrefvar ända till 12:te
årh. En af de förste markgrefvarna var Bonifacius I,
hvilken omkr. 828 kämpade med framgång mot sarasenerna
i Afrika. Markgrefvarnas ätt utgick 1052 på manssidan
med Bonifacius II, tillika grefve af Modena, Reggio,
Mantua och Ferrara, den rikaste och mäktigaste furste
i Italien på sin tid. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
