Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Toulouse ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afträdts till Nederländerna. I nyare tid hafva de å
nyo slopats, och vallarna äro nu promenader.
Tourneboeuf [tournbö’ff]. Se Turnébe.
Tournefort [tournfår], Joseph Pitton de, fransk
botaniker, f. 1656 nära Aix (Provence), begaf sig
1677, för att samla växter, på resor till Alperna,
Pyrenéerna och Katalonien samt gjorde sig, sedan
han från dessa på faror och försakelser rika färder
kommit till Paris, inom kort känd som en kunskapsrik
botaniker. 1683 anställdes han der som biträdande
professor vid den berömda Jardin du Roi och sändes
snart åter ut på resor (till England, Holland,
Spanien och Portugal) för att hemföra växter till
denna trädgård. 1691 blef han medlem af den franska
vetenskapsakademien. Kort derefter företog han
i sällskap med en tysk läkare, Gundelsheimer, och
målaren Aubriet en resa till Grekiska arkipelagen och
Orienten, hvarifrån han hemförde en skörd af 1,300
nya växtarter. Han afled i Paris d. 28 Nov. 1708. –
Främst af T:s arbeten står Éléments de botanique,
ou méthode pour connaître les plantes (1694,
I–III, med 451 kopparstick), och af detta arbete
utgaf han 1700 en ny, tillökad upplaga på latin:
Institutiones rei herbariae. I detta verk framställer
han ett botaniskt system, hvilket han grundar först
på växternas beskaffenhet, såsom antingen örter och
halfbuskar (herbae et suffrutices) eller träd och
buskar (arbores et frutices), och inom hvilket han
derefter uppställer 22 artificiella klasser efter
blommornas beskaffenhet. Växter med sambladiga
(»enbladiga») blomkronor bilda kl. 1–4, växter med
fribladiga (»flerbladiga») blomkronor sönderfalla i
enkelblommiga (Simplices), kl. 5–11, och sammansatt
blomstriga (Compositae), kl. 12–14. Dessa klasser
åtskiljas sedan genom blomkronans regelbundenhet
eller oregelbundenhet o. s. v. Bland de blomlösa
växterna, kl. 15–17, utgöra kryptogamerna en särskild
klass. Träd och buskar äro inordnade i kl. 18–22,
med åtskilnad mellan blomlösa eller med blomkrona
försedda slägten. – Ordningarna inom klasserna
begränsas vanligen genom pistillens förhållande
till blomfodret samt fruktens beskaffenhet. Detta
system var väl ett framsteg framom de föregående
(af Caesalpino, Morison, Hermann, Rajus och Rivinus),
men mot detsamma framställdes snart anmärkningar och
kritik. Det var icke häller genom detsamma, som T:s
oförgängliga berömmelse inom botaniken grundlades,
utan det var genom hans uppfattning af slägtbegreppet
och hans noggranna bestämning af detsamma samt genom
en kortfattad och klar beskrifning af en stor mängd
slägten. T:s genera (slägten) blefvo också i de
flesta fall bibehållna af Linné, som i sin ordning
noggrant bestämde artbegreppet, hvilket T. alls icke
uppfattat med samma klarhet som genusbestämningen.
O. T. S.
Tournemine [tournmin], Charles Emile Vacher de, fransk
målare, f. 1814 i Toulon, d. derst. 1872, målade
landskap och genrebilder, mestadels från Orienten,
spirituelt uppfattade och sorgfälligt utförda. Han
älskade särskildt att framställa solljusets lek på
turkiskt och
arabiskt murverk, som speglar sig i vatten. Hans landskap
utmärka sig för en blond, rosig ton, som alltid
återkommer. Af hans arbeten må nämnas Orientaliskt
landskap, Turkiskt kafé, Utsigt från Bosporen och
Kafé i Adalja. Före sin resa till Orienten (1854)
hade han målat utsigter från Bretagne och Normandie.
Tournesol [tournså’ll], Fr. 1. »Solvända», solros. Se
Helianthus. – 2. Se Crozophora.
Tournières [-niär], Robert, fransk målare,
f. i Caen 1668, studerade i Paris och upptogs i
konstakademien som porträttmålare 1702 samt 1716 som
historiemålare med en tafla Dibutades dotter tecknande
sin älskares porträtt efter skuggan från en lampa
(nu i Louvre). Sedermera slog han sig på att måla
små genreartade porträtt och fantasistycken efter
förebilder af de gamle holländske mästarna. Han
blef professor 1725, utställde å salongen 1704–48
och drog sig 1750 tillbaka till Caen, der han dog
1752. T:s verk finnas i École des beaux-arts i
Paris samt i flere landsortsmuseer i Frankrike,
så t. ex. Familjen Maupertuis (1715, i museum i
Nantes). I Sveriges Nationalmuseum finnes af honom
en Pomona (förmodligen kopia efter Rembrandt).
C. R. N
Tourniquet [-nike’]. Se Turnikett.
Tournois [-nåa’], franskt mynt. Se Livre.
Tournon [-nå’ng], stad i franska depart. Ardèche,
på högra stranden af Rhone, nedanför Doux’ mynning,
och vid Paris–Lyon–Medelhafs-banan. 3,635
innev. (1881). Vinodling. Silkeskultur och
sidenindustri.
Tournon [-nå’ng], François de, fransk kardinal,
f. i Tournon 1489, d. 1562, blef vid 28 års ålder
ärkebiskop i Embrun och var sedermera ärkebiskop i
Bourges, Auch och Lyon. Han var fransk underhandlare
vid fredssluten i Madrid (1526) och Nizza (1538)
och intog ända till Frans I:s död (1547) en ledande
ministers ställning. Henrik II aflägsnade honom
såsom ambassadör till Rom, der Pius IV utnämnde honom
till kardinal. T. förföljde strängt kalvinister och
valdenser, men gynnade jesuiterna, i hvilkas händer
han lade ledningen af ett af honom 1538 stiftadt
»collège» i Tournon.
Tournus [-ny], stad i franska
depart. Saône-et-Loire, på högra stranden af
Saône och vid Paris–Lyon–Medelhafs-banan. 4,373
innev. (1881). Collège. Maskinverkstad,
bomullsväfveri, sockerfabrikation, bränvinsbränning.
Tours [töur], hufvudstad i franska
depart. Indre-et-Loire, ligger på venstra stranden
af Loire, mellan denna och dess biflod Cher, i en
utomordentligt naturskön och bördig trakt, hvilken
liksom hela provinsen väl förtjenar benämningen
»Frankrikes trädgård». Staden bär äfven prägeln
af den välmåga, som råder hos dess idoga och burgna
befolkning. Visserligen finnas qvarter, hufvudsakligen
de äldre, med trånga gränder och torftiga bostäder,
men i alla riktningar korsa långa, breda gator
hvarandra, och bland dem leder den största, »Rue
Royale», till trädbevuxna promenader och flodens
stränder. Öfver Loire till förstaden Saint-Symphorien,
på grönskande höjder midt emot staden, föra tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
