Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trade - Tradition - Traducianism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följd af att storindustrien då utvecklade sig
mäktigt och sprängde den dittills rådande, på lag
och häfd stödda regleringen af arbetsförhållandena
samt tillfogade de duglige arbetarna svårt
afbräck, i synnerhet genom tillgodogörandet af
barns och qvinnors arbetskraft, arbetstidens
utsträckning och införandet af seden att aflöna med
lifsförnödenheter (»trucksystem»). Länge nog voro
trade unions endast öfvergående koalitioner för
afvärjande af bestämda öfvergrepp, och deras
medlemmar straffades med böter eller fängelse,
på grund af det s. k. koalitionsförbudet, men
efter dettas upphäfvande (1824) utvecklade de sig
alltmera till fast organiserade samfund, hvilka
fingo en tryggad ställning genom lagar, utfärdade
1871 och 1876. Föreningarna äro utgrenade öfver
nästan hela britiska riket (äfven i kolonierna); de
förete en lycklig blandning af lokal sjelfstyrelse
och stark centralmakt. Ett mönster för trade
unions är maskinarbetarnas, stiftad 1851, hvilken
under de första 25 åren utdelade i understöd 21
mill. kr. och ändock egde 4–5 mill. i behållning. För
öfrigt omfatta de landets alla industriella yrken
och räkna sammanlagdt öfver 800,000 medlemmar,
utom landtarbetarna, hvilka numera äfven äro
organiserade. Jämte inträdesafgift och åtskillig
extra uppbörd inflyter från hvarje medlem ett
veckobidrag (6–12 pence); af inkomsterna användes
mer än 80 proc. till understödsmedel. Äfven qvinliga
fackföreningar finnas. Man har att tacka trade unions
för att socialdemokratien ej funnit någon gynsam
jordmån i England. – I Nord-Amerika förefinnas
likartade sammanslutningar under samma namn och i
Frankrike en motsvarighet i chambres syndicales,
hvilka dock hafva en mera socialistisk tendens. I
Tyskland uppkommo fackföreningar (gewerkvereine) 1868,
tidigast i Berlin, under ledareskap af Max Hirsch,
Franz Duncker och Schulze-Delitzsch, samt voro inom
1 1/2 år på väg att uttränga socialismen, då denna
vann ny näring hufvudsakligen genom fransk-tyska
kriget 1870–71. Äfven Schweiz och Italien uppvisa
likartade bildningar. Under 1880-talet (i Danmark på
1870-talet) har fackföreningsrörelsen fått fotfäste
i de skandinaviska landens större städer, hvarest
den mestadels företer en socialistisk färg. Jfr
Schönberg: »Handbuch der politischen ökonomi», 3:dje
uppl. (1891), II: 776 o. följ. – Tradewinds [-oinds],
»handelsvindar», passadvindar (se d. o.).
Tradition (Lat. traditio, af tradere, öfverlemna),
arfsägen; en genom sägen fortplantad lära;
muntligt öfverlemnande från slägte till slägte af
historiska hågkomster, religiösa läror, sägner om
enskilda personer o. s. v.; fornsägen, folksägen,
folkminne, slägtminne; ärfd plägsed; ett från en
äldre generation af exeqverande konstnärer ärfdt,
klassiskt vordet sätt att utföra ställen i sådana
konstverk som skådespel och musikstycken. – På
teologiens område betyder tradition dels de judiske
skriftlärdes tolkningar af och tillägg till Mose lag,
hvilka sedermera samlades af rabbinerna, dels, inom
katolska kyrkan, sammanfattningen af de
satser rörande en kristens tro och lefverne, hvilka
Jesus och hans apostlar antagas hafva påbjudit, men
hvilka icke skriftligen upptecknats på apostlarnas
tid och icke finnas i bibeln, utan (»under den
Helige andes medverkan») blifvit på muntlig väg
bevarade inom den kristna kyrkan. I 2:dra och 3:dje
årh. gafs det inom de kristna församlingarna en
tämligen enhetlig tradition, den s. k.
trosregeln, hvilken var en kort, summarisk sammanfattning af
den kyrkliga allmän-tron. Vid denna tid skilde man
ännu icke på muntlig och skriftlig öfverlemning. På
Augustinus’ tid inträder ett öfverskattande af
traditionens värde, i det man ställer den vid
sidan af skriften. Vincentius från Lerinum fann
traditionen vara behöflig såsom ett rättesnöre mot
kätterska förvrängningar af bibelordets mening. Han
var den, som först fastställde (i »Commonitorium»,
år 435) den katolsk-kyrkliga traditionens begrepp:
dess kännetecken skola vara att den bekännes i hela
kyrkan, att redan förfäderna hyllat den, och att
den var erkänd hos dem alla. Under hela medeltiden
hyste man den illusionen att kyrkolärans innehåll
hade funnits färdigt redan hos den äldsta kyrkan;
dermed var all utveckling, all kritisk granskning
utesluten. Tridentinska kyrkomötet dekreterade 1546,
att traditionen skall vara kunskapskälla vid sidan
af bibeln och behandlas med samma vördnad som
denna. Ur traditionen har katolska kyrkan vetat
hemta bevis för många vigtiga dogmer, bruk och
inrättningar, som alls icke eller endast otydligt
finnas antydda i bibeln. Dess teologer påstå, att
allt hvad sålunda i tidernas lopp sanktionerats af
kyrkan ej skulle hafva uppkommit, om det icke från
början funnits i urkristendomen, om ock måhända i
outvecklad form. Faktiskt ställer romerska kyrkan
traditionen öfver bibeln, då ju den förra skall
utgöra norm för den senares uttolkning. Med anledning
af de två nyaste dogmerna, om Marias obefläckade
aflelse och påfvens ofelbarhet, hvilka sakna den
äkta traditionens kännemärken, har Pius IX med skäl
yttrat: »traditionen, det är jag», och i sjelfva
verket utgör numera inom romerska kyrkan påfven den
högsta kunskapskällan för religiös och sedlig sanning
(se vidare Katolicism, sp. 514). Protestantismen
förkastade den kyrkliga traditionen och uppställde
bibeln såsom det enda rättesnöret, men bibehöll
ett antal traditioner (söndagen såsom sabbat, de
ekumeniska symbola m. m.). Om den muhammedanska
traditionen se Sunna. – Traditionel, grundad på
muntlig öfverleinning, genom sägen fortplantad,
ärfd, invand.
Traducianism (af Lat. traducere, öfverföra), den
åsigt, enligt hvilken menniskans själ på den naturliga
fortplantningens (aflelsens) väg öfvergår från fader
till barn. Denna åsigt hvilar på ett mekaniskt och
synnerligen rått uppfattningssätt af menniskosjälens
väsende. Den föreställer sig nämligen själen mer
eller mindre i analogi med ett fysiskt ämne, som på
fysisk väg skulle kunna fortplantas och öfvergå till
en annan. Traducianismen är i sina krassare former
så fullständigt vederlagd af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
