- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
597-598

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Traducianism - Traeger ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

forskningen, att den näppeligen kan inrangeras bland
nyare teorier om lifvets uppkomst, fortplantning och
ärftlighet. Emellertid innehåller den så tillvida
en sanning, som den tydligen tenderar till att
sätta kropp och själ i ett organiskt förhållande
till hvarandra samt gör den senares uppkomst och
utveckling beroende af den förras. Rätt fattad
innebär dock denna sanning ej de nämnda mekaniska
förutsättningarna, ej häller står den i strid mot
antagandet af en menniskosjälens eviga existens
eller deremot att Gud vore hennes grund. Ty om än
menniskoanden för sitt framträdande här i tiden
tarfvar fysiska vilkor och här organiskt utvecklas
ur naturens förhandenvarande krafter, så hindrar
dock ej detta, att hon, från en annan sida sedd,
har ett högre ursprung, då ju hela naturen har
ett sådant. Men hvarken kan den ena menniskans
själ tänkas framgå eller uppkomma ur den andras,
ej häller äro själslifvets fysiska förutsättningar
själen sjelf. Vårt eget medvetande är fasthällre rent
individuelt och kan af oss aldrig förblandas med sitt
fysiska upphof. Den moderna naturalismen kan ej häller
godkänna traducianismen, utan fattar saken på ett
annat och vida mer organiskt sätt, och de riktningar i
samtiden, som erkänna andens sjelfständiga tillvaro,
kunna, med erkännande af traducianismens förtjenst
i fråga om själens och kroppens förhållande till
hvarandra, dock omöjligen medgifva dess läror, i
den form de historiskt föreligga, något egentligt
berättigande. Jfr Kreatianism och Preexistens.
L. H. Å.

Traeger. Se Träger.

Traenen, ögrupp i Nordlands amt, Norge, utgör
en annexförsamling till Lurö pastorat. På en af
öarna träffas den stora grottan Traenhelleren och
fjället Traenstavene med intressanta formationer.
Y. N.

Traetta, Tommaso, italiensk tonsättare, f. 1727,
d. 1779, elev af Durante, gjorde stor lycka på San
Carloteatern redan med sin första opera, Farnace
(1750), och fick sedan från hela Italien (Neapel,
Rom, Florens, Venezia, Turin etc.) beställningar
på operor, till hvilka Metastasio. Goldonio
m. fl. berömda författare skrefvo texterna. År 1759
blef T. sånglärare för prinsessorna af Parma, 1765
direktör för konservatoriet Ospedaletto i Venezia och
1768 hofkomponist hos Katarina II i Petersburg. Med
en af det nordiska klimatet bruten helsa lemnade
han sistnämnda post 1775 och flyttade till London,
hvarifrån han snart återvände till Neapel. Hans
operor voro på sin tid mycket berömda, till och med
för dramatisk kraft, men äro nu fullständigt förgätna.
A. L.

Traetto (numera officielt Minturno), stad
uti ital. prov. Caserta, nära venstra stranden
af Garigliano, ej långt från dess mynning. 4,482
innev. (1881). T., på hvars plats det forna Minturnae
(se d. o.) låg, kallades under den äldre medeltiden
Trajectum (»färjplats»).

Trafalgar, udde på spanska prov. Cadiz’ kust, mellan
staden Cadiz och Gibraltars sund, ryktbar genom
sjöslaget der utanför d. 21 Okt. 1805. Den i Cadiz’
hamn ankrade franskspanska flottan (33 linieskepp)
under befäl af
amiral Villeneuve skulle på kejsar Napoleons
befallning rensa Medelhafvet från britiska
stridskrafter och gick derför under segel. Nelson, som
länge sökt drabbning, stötte vid T. på den fientliga
flottan d. 21 Okt. I två kolonner seglade hans 27
linieskepp starka flotta mot den fransk-spanska,
som bildade en 15 km. lång linie och derefter ordnade
sig i en halfcirkel. Nelson genombröt den fientliga
linien på två punkter. Efter tre timmars blodig strid,
hvarunder skeppen lågo på pistolskotts afstånd från
hvarandra, var mer än hälften af den förenade flottan
förlorad, och af den franska flottan, som Napoleon
under 6 år skapat, räddade sig endast 10 skepp. Nelson
blef omkr. en timme efter bataljens början dödligt
sårad af ett skott från ett franskt fartygs mastkorg
och dog emot aftonen. Sedan han blesserats, öfvertogs
befälet af amiral Collingwood. Äfven den spanske
amiralen Gravina dog af i striden undfångna sår. Den
franske amiralen Villeneuve blef fången, likaså
den spanske viceamiralen Alava och konteramiralen
Cisneros. Genom denna Nelsons sista och ärofullaste
triumf befriades engelsmännen från fruktan för
Napoleons planer på en landstigning i England.

Trafik (Fr. trafic, Ital. traffico), egentl. handel,
köpenskap; rörelsen af personer och åkdon eller
andra transportmedel på en gata, väg, kanal o. s. v.;
samfärdsel; fortskaffandet af personer och gods med
jernvägståg, ångbåt eller annat samfärdsmedel. –
Trafikabel, möjlig att passera. – Trafikant, person,
som använder ett samfärdsmedel eller en samfärdsled. –
Trafikera, färdas på, använda såsom väg till person-
eller varuförflyttning. Jfr Samtrafik.

Trafikdirektör och trafikdistrikt. Se
Jernvägstrafikstaten.

Trafvare, sjöv., en ringformig ledare af tåg eller
jern, hvilken, fäst till ett rörligt tåg och påträdd
ett annat parallelt dermed löpande orörligt tåg,
tvingar det förra att under halningen eller firningen
följa långs med det senare. R. N.

Trafvenfelt, Erik Karl, läkare, född i Alsike
socken, Upland, d. 8 Nov. 1774, blef student i
Upsala 1787, med. doktor (primus) 1797 och kirurgie
magister 1799. Åren 1797–1801 tjenstgjorde han
som sekreterare i Collegium medicum och erhöll
vid sin afgång professors titel. 1812 blef han
ledamot af Vetenskapsakademien. 1813 utnämndes
han till assessor i Sundhetskollegium och 1832
till medicinalråd derstädes. Han dog i Stockholm
d. 17 Jan. 1835. T. var den egentlige stiftaren af
Svenska läkaresällskapet (1808) och 1812–17 dess
sekreterare. Vid hans afgång från denna befattning
lät sällskapet öfver honom slå en medalj, och till
sällskapet donerade han en icke obetydlig summa. Såsom
medlem af ridderskapet och adeln väckte han 1809
förslag om en allmännare och förbättrad läkarevård på
landet genom presterskapets biträde samt om inrättande
af ett institut för utbildning af fältläkare. Han
var ledamot af direktionen för åtskilliga sjukvårds-
och barmhertighetsinrättningar samt verkade kraftigt
för vaccinationens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfap/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free