Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tragus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sidotår äro fullständigt utvecklade. Den så kallade
bladmagen är rudimentär. Någon myskpung, hvilken
kännetecknar myskdjuren (se d. o.), och med hvilka
Tragulina ofta blifvit sammanförda, finnes ej hos de
senare. Familjen innefattar två slägten. 1) Tragulus
(i södra Asiens skogar), till hvilket slägte höra
de minsta kända idislarna. Kroppslängden af arten
T. kanchil t. ex. är ej mera än 41 cm. och största
höjden 22 cm. 2) Hyaemoschus (från Afrikas vestkust)
är större an någon Tragulus-art och skiljer sig
från alla nu lefvande idislare derigenom att
mellanfotsbenen å framlemmarna äro fullständigt
skilda, i hvilket afseende den öfverensstämmer med
svindjuren, med hvilka den äfven erbjuder någon likhet
i lefnadssätt. L-e.
Tragus, anat., den hudklädda del af öronbrosket,
som i en af rundad spets framifrån skjuter ut öfver
en del af öronöppningen. Den är äfven försedd med
en svag, hos menniskan overksam beläggningsmuskel.
G. v. D.
Tragöd. Se Traged.
Traheryd. Se Traryd.
Trahit sua quemque voluptas, Lat. (ur Virgilius’
»Eclogae», II, v. 65), enhvar beherskas (jägtas)
af sin lidelse.
Train [träng]. Se Träng.
Traini, Francesco, italiensk målare från 1300-talet,
född i Pisa, en af Giottos efterföljare, säges af
Vasari hafva varit Orcagnas bäste lärjunge. Men då
han vid midten af 1300-talet såsom färdig mästare
befann sig i Florens, kan han svårligen anses som
lärjunge, utan snarare såsom en, hvilken annars stod
i personligt förhållande till Orcagna och, medan
han vistades i Florens, slog sig ned i Orcagnas
verkstad. Två af hans arbeten äro ännu kända. Det
ena är en altartafla i kyrkan S. Katarina i Pisa,
framställande dominikan-ordens berömde teolog Thomas
ab Aquino in gloria med Averroes, bländad, vid
fötterna samt Aristoteles och Platon, en på hvardera
sidan om sig, och öfver sig i en båge evangelisterna,
Paulus och Mose samt högst upp Kristus, allt i
strängt arkitektonisk anordning. Det andra är
också en altartafla för samma kyrka (från 1345),
med S. Dominicus i midtbilden (nu i Pisas akademi)
och på flyglarna åtta scener ur helgonets legend (nu
i seminariets bibliotek i Pisa). T. står der ensam
som målare, ty någon egentlig målareskola fanns ej
i Pisa, som dock var en hufvudort för medeltidens
plastik uti Italien. C. R. N.
Trajana Bostra. Se Bostra.
Trajanus, Marcus Ulpius, romersk kejsare, föddes år
53 e. Kr. i Italica i Hispania Baetica. Liksom sin
fader, hvilken genom krigisk duglighet stigit till
konsulat och patriciat, gjorde sig jämväl T. känd
såsom en skicklig krigare och blef 91 konsul samt 97
af den gamle kejsar Nerva adopterad och tagen till
medregent. Efter Nervas död (Jan. 98) uppsteg T.,
som dä förde befäl i Germanien, på tronen. Det blef
den nye kejsarens förnämsta omsorg att stärka riket
utåt och trygga gränserna, framförallt mellan Rhen och
Donau. Det är icke med säkerhet kändt huru stor del
af den vall (limes), som, stödjande sig på berg och
floder, skyddade det romerska, då sannolikt utvidgade,
området och afhöll derutom boende germaner från
plundringar och anfallståg, blifvit utförd under
T. Visst är, att han bäst förstod hvad som behöfde
göras och satte det i verket. Äfven eröfringen af
Dacien (101–107) hade till syftemål gränsernas
reglering och beredande af trygghet mot de orolige
grannarna genom landets romanisering. T. lät
under kriget bygga en stenbro öfver Donau vid
nuv. staden Turnu-Severinu. Sina bedrifter i detta
krig förhärligade han mindre genom de triumfer han
firade än genom den marmorpelare, Trajanuskolonnen
(se Columna Trajana), som, upprest på det af honom
anlagda Forum Trajani, innehöll framställningar i
relief af hans och härens bragder. Under de sista
åren af sin regering egnade han sin verksamhet åt
ordnandet af förhållandena i Orienten. Han gjorde
der Armenien till provins, intog Mesopotamien
samt riktade ett väldigt anfall mot det partiska
riket. Hvad han dermed åsyftade må lemnas derhän;
möjligen sträckte sig hans planer ej längre än till
ett försök att oskadliggöra det partiska grannriket
och skaffa bålverk mot detsamma i nya provinser,
hvilka småningom borde kunna romaniseras. Kanske
tänkte han ock på ett Alexandersrike i öster. Den
framgång, som i början följde hans vapen, blef dock
ej beståndande. De besegrade parterna började röra
på sig. Judarna gjorde uppror, och äfven på andra
håll, jämväl utom Asien, reste sig folken. Kejsaren
måste då återtaga för att träffa anstalter till att
nedslå de upproriske, men under återtåget träffade
honom döden i Selinus, i Cilicien, Aug. 117. Efter
döden beskärdes honom triumfens ära och tillnamnet
Parthicits. Hans aska hvilar under Trajanuskolonnen.
I afseende på den inre förvaltningen uppträdde
T. med en viss hofsamhet och måtta. Han skonade
senaten från den kejserliga kriminallagskipningen,
lät den taga befattning med vissa – i det hela
mindre betydande – angelägenheter och behandlade
dess medlemmar vänligt. Men i sak fullföljde
han med bestämdhet Vespasianus’ och Domitianus’
politik. Senaten blef i sjelfva verket ej stort
annat än ett råd, utnämndt af kejsaren, hvilken ej
ens aktade nödigt att göra sig till censor. Det
augustiska principatets tid var förbi, och den
förste icke i Italien födde herskaren kunde, ostörd
af motstånd och missnöje, regera med fast hand,
medan han i det yttre i viss mån gaf erkännandet åt
de republikanska traditionerna. I allmänhet utöfvade
T. en gagnelig verksamhet. Finanserna upphjelptes,
så att till och med skattepålagorna minskades. Det
underhaltigt blifna myntet inlöstes, hvaremot det nya
vid präglingen fick något mindre värde. Öfver hufvud
sköttes hushållningen väl, utom i fråga om utdelningar
af spanmål och penningar åt menigheten. Välgörenheten
främjades särskildt genom en stiftelse för fattiga
barns underhåll. Landtbruket uti Italien befordrades
genom flere åtgärder. I familjerätten vidtogos nyttiga
reformer, och i förhållandet mellan husbönder och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
