Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tragus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förskärarekonsten har gamla anor och åtnjuter ännu ett visst
anseende, särskildt i England, der det vanligen
tillkommer familjefadern att skära för kötträtterna
vid bordet. En af de första svenska hjelpredorna
i detta ämne, »Ny alamodisk åg mykket nyttig
trenchier-bok», utkom i Stockholm 1696 och upplefde
många upplagor. Jfr Ch. Em. Hagdahl: »Kok-konsten
som vetenskap och konst» (1879).
Trane, Torkel, psevd. för den danske skalden
Fr. J. Hansen.
Tranefelt, Johan Verner, militär, född d. 5 Nov. 1730,
anställdes 1754 vid Norra skånska kavalleriregementet,
derhän 1758 blef löjtnant. Efter att 1761 hafva
utnämnts till ryttmästare i armén blef han 1763
vice korpral och 1767 korpral vid Lifdrabantkåren
samt s. å. genom byte major vid Bohus läns regemente,
hvars öfverste och chef han vardt 1781. T. vann en
viss ryktbarhet under 1788 års krig med danskarna (se
Qvistrumselfven). Död i Kungelf d. 2 April 1806.
Tranekjær slot [-kär slått], hufvudgård i danska
grefskapet Langeland, ligger vid Borresö på
en hög backe, ofvanför byn Tranekjaer. Borgen,
en af de äldsta i Danmark, omnämnes redan under
13:de årh. och tillhörde länge hertigarna af
Sönderjylland samt öfverlemnades jämte tillhörande
gods 1672 såsom grefskap åt Fr. Ahlefeld.
E. Ebg.
Tranemo, socken i Elfsborgs län, Kinds härad. Areal
13,201 har. 1,387 innev. (1890). T. bildar med
Måssebo, Ambjörnarp och Sjötofta ett regalt
pastorat, Göteborgs stift, Kinds kontrakt.
Tranér, Johan Vindician (hvilket senare namn T. tog
sig efter födelsedagens namn), universitetslärare,
öfversättare, född af bondeslägt i Torpa socken,
Östergötland, d. 11 Mars 1770, blef student i Upsala
1793 och filos. magister 1800. Efter disputationen
De diversis latinae linguae aetatibus (1797, 1802)
utnämndes han 1802 till docent, vann tre särskilda
gånger (1805, 1806, 1807) Svenska akademiens andra
pris för metriska öfversättningar från Ovidius samt
sysselsatte sig sedan dels med en mängd tolkningar
från grekiska till svenska, utgifna i akademiska
afhandlingar, dels med latinska qväden öfver
tilldragelser vid universitetet. De vigtigaste
af de förra äro de 12 första sångerna af Iliaden
(1807–22), Batrakomyomakien (1822), »de sju grekiska
skaldinnorna» (Novem graecarum poëtridum, quae
supersunt, carmina, 1821–27) samt Anakreons sånger
(1824–32; 3:dje uppl. 1868). »Han egde», yttrar om
honom en kompetent domare, »en stor originalitet,
men ingen ledande takt, mycken fyndighet i anordning,
gruppering och teckning af situationer, glans i bilder
och liknelser, en rörlig, lekande, ystert sprittande,
men ingen hvarken djup eller skapande fantasi, ett
sprakande och gnistrande snille, men som i bottnen
saknade det rätta allvaret». Derför lyckades han
mindre i tolkningen af den enkelt storartade Homeros
än af de grekiska skaldinnorna och Anakreon. Det
sistnämnda arbetet är det, som längst öfverlefvat
honom och gjort hans namn ryktbart utanför
universitetet. Hans latinska poem, i urval samlade af
A. Hedner (Carmina, 1837), beundrades för fin rytmik,
rik fraseologi, lysande skildraregåfva och kraftfullt
herravälde öfver språket. Sitt mästerstycke på en gång
som tolkare och som latinsk versifikatör lemnade han
i Juventus eucharistica, en efterbildning af Tegnérs
»Nattvardsbarnen» (1833–35), i hvilken han »lyckades
så utomordentligt väl, att läsaren mångenstädes tvekar
huruvida icke efterbildningen eger företräde framför
originalet». T. uppträdde dessutom som skald äfven på
svenska, ehuru han som sådan var i allmänhet mindre
framstående. Filolog i egentlig mening var han deremot
icke, om än många af hans disputationer röra sig
kring dithörande ämnen. Han uppträdde som utgifvare af
»Corpus auctorum latinorum»., der dock anmärkningarna
voro endast kompilationer och textkritiken tämligen
ytlig. – T. blef 1812 adjunkt i latinska språket,
erhöll 1815 professors titel, men lyckades,
oaktadt flere försök, ej vinna någon professur. Han
utnämndes 1825 till kyrkoherde i Söderköping, men
uppehöll sig äfven sedan dess mestadels i Upsala
samt afled vid Porla helsobrunn d. 8 Juli 1835. Sin
efterlemnade förmögenhet anslog han bl. a. till en
hospitalsinrättning i sin födelsesocken, till tvänne
stipendier för unga idkare af latinskt skaldskap samt
till ett docentstipendium. -rn.
Tranevardius, Erik. Se Geete.
Tran-gamen. Se Gypogeranini.
Trani, hamnstad uti ital. prov. Bari
degli Puglie, vid Adriatiska hafvet
och jernvägen Bologna–Otranto. 25,173
innev. (1881). Ärkebiskopssäte. Prestseminarium.
Appellationsdomstol. Staden har ännu qvar sina murar
och bastioner jämte citadellet, hvilket nu begagnas
som fängelse, och har äfven i öfrigt mycket qvar af
sitt medeltidsutseende. Katedralen (omkr. år 1100),
en basilika med tre apsider, stor krypta och ett högt
torn, har en romansk portal, hvars ornering röjer
arabiskt inflytande, och vackra bronsdörrar från 1175;
det inre är på ett barbariskt sätt moderniseradt. Den
vackra offentliga trädgården (»villa») vid hafvet
innehåller tvänne milstenar från Via Trajana, hvilken
gick från Benevento till Brindisi förbi Canosa, Ruvo,
Bari och Egnatia. Staden drifver betydlig handel
med olja och spanmål äfvensom med mandlar, fikon
och ett ypperligt vin (Moscado di Trani). Hamnen,
förr djup och god, är nu igengrundad. T., i äldre
tider Turenum, blef en blomstrande stad först under
normanderna och på korstågens tid.
Trankebar l. Tranquebar, hamnstad på Koromandelkusten
å vestra indiska halfön, presidentskapet Madras,
distriktet Tandjur, vid en af Kaveris mynningsarmar,
anlades 1620 af danskarna på ett från radjan
af Tandjur köpt område samt var hufvudorten i
de danska besittningarna i Indien till 1845, då
Danmark för 20,000 pd sålde dem alla till Ostindiska
kompaniet. Under danska tiden var T. en liflig
hamnstad, men välståndet har sedan dess betydligt
aftagit. Folkmängden uppgår till omkr. 20,000
pers. 1706 upprättade Ziegenbalg och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
