Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettondedag jul ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blef i Vesterlandet dagen uteslutande helgad åt
detta senare minne, hvilket ännu är fallet inom den
romersk-katolska och den lutherska kyrkan, hvarför
dagen der betraktas såsom »missionssöndag» (i Norge
och Danmark firas den likväl ej med gudstjenst). –
På samma gång Trettondagen afslutar den egentliga
julhögtiden, börjar den en särskild afdelning
af kyrkoåret, trettondagstiden l. epifanietiden,
julens efterfirningstid (till fastan), innefattande
utom Trettondagen 6 söndagar efter Trettondagen,
af hvilka dock alla endast då kunna firas, när
påskdagen infaller så sent som på någon af dagarna
22–25 April. – Aftonen före Trettondagen kallas
Trettondagsafton. J. P.
Under medeltiden firades Trettondagens högtid
med ett litet s. k. mysterium, ett skådespel, som
uppfördes i kyrkorna och bestod deri att tre prester,
klädda i kunglig skrud och åtföljda af tjenare,
som buro förut hopsamlade skänker, gingo fram genom
kyrkan, vägledda af den öfver altaret strålande
»betlehemsstjernan». Under denna befunno sig tvänne
män, som frågade dem hvem de sökte; och då de tre
konungarna svarade, att de sökte den nyfödde Jesus,
drogs ett förhänge undan, och ett barn visade sig,
för hvilket de då nedföllo och offrade. Småningom
(vi anföra här i hufvudsak en uppsats för d. 6 Jan. i
J. G. Carléns »Svenska Familjboken») förändrades
detta gamla kyrkobruk derhän att presterna eller deras
underordnade, i stället för att afvakta skänkerna
i templet, gingo omkring med »stjernan» och sökte
erhålla dem direkte i husen. Efter reformationen
öfvergick seden till skolungdomen och slutligen till
de yngre bland det egentliga folket i form af det
lilla skådespel, som under namn af trettondagsstjernan
bibehöll sig ända in i midten af 1800-talet. Liksom
det ofvannämnda mysteriet var det beräknadt på en
gåfva eller almosa och begynte i vissa orter redan
på julaftonen samt fortsattes stundom ända till
tjugondagen. De handlande personerna voro fem gossar
(»stjerngossarna»). Tre föreställde de vise männen
från Österlandet och voro klädda i hvita fotsida
skjortor med rödt bälte. På hufvudet buro de en
pappersmössa eller ett slags hatt utan kull, utsirad
med allahanda glitter. En af dem var vanligtvis
svärtad i ansigtet, emedan han kommit »från Morie
land». Den fjerde föreställde Judas med pungen, klädd
i en afvig skinnpels och med en kägelformig mössa af
svart papper. Den femte gossen var »stjernkungen»,
klädd som de tre förstnämnde, men med en högre
och grannare hufvudbonad. Han bar stjernan, en af
genomskinligt papper förfärdigad sexhörning, inifrån
upplyst med ljus och fäst på en käpp eller stång. Var
icke någon af de vise männen svartmålad i ansigtet,
så tillkom denna färg i stället Judas eller ock en
sjette person, Herodes, som dessutom var försedd med
långt skägg. Så utstyrda, vandrade stjerngossarna
från hus till hus. Först helsades de innevarande
med följande kör:
Goder afton, goder afton båd’ qvinna och man,
Husbonde, matmoder och hvar i sitt stånd !
Vi önska eder alla en fröjdefull jul.
Från olyckor alla bevare er Gud!
Hafven tack, hafven tack för redeligan skänk!
Eder skänk skall vara af Gudi betänkt.
Hafven tack, hafven tack! Goder natt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
