Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettondedag jul ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trias-politiken) se Maximilian e), sp. 1,146, och Tyskland.
Trias-systemet (trias-formationen, ofta endast
trias), geol., det äldsta af de mesozoiska systemen,
har erhållit sitt namn (»det »tredelade systemet»,
af Lat. trias, tretal) deraf att det i mellersta
Tyskland är utbildadt i tre skarpt skilda geologiska
etager, som kallats brokig sandsten, musselkalk och
keuper, och att denna tredelning länge ansågs såsom
för detta system karakteristisk. Trias-systemet är
dock ej ens öfverallt i mellersta Europa utveckladt
på detta sätt. Mot vester försvinner musselkalken,
under det att den mot öster förtränger de båda andra
etagerna. I Östalperna antager detta system så helt
och hållet från det medeltyska utbildningssättet
afvikande karakterer, att man måste hos detsamma
urskilja tvänne olika utbildningssätt, som
kallats det medel-europeiska och det alpina. –
Trias-systemets flora utgöres hufvudsakligen af
skafgräs, tillhörande slägtet Equisetum, ormbunkar,
cykadéer (Pterophyllum, Zamites m. fl.) och barrträd
(Voltzia m. fl.), hvarjämte alger (t. ex. Gyroporella
och Bactryllium) här och der uppträda i stor mängd. I
trias-systemets fauna spela spongier, foraminiferer
och koraller en underordnad rol. Bland echinodermerna
är det nästan endast krinoid-slägtet Encrinus, som
är af geologisk vigt. Bryozoer saknas så godt som helt
och hållet, hvaremot brachiopoder (Terebratula, Retzia
och Spiriferina) lemna vigtiga ledformer. Bland
musslorna må nämnas arter af Pecten, Lima,
Gervillea, Megalodon, Myophoria, Monotis, Halobia
och Daonella. Äfven snäckorna äro representerade af
flere former. Bland cefalopoderna märkas de sista
representanterna för Orthoceras, arter af Nautilus,
såväl ceratiter som äkta ammoniter samt de första
belemnitiderna, tillhörande slägtet Aulacoceras. Af
leddjuren är nästan endast fyllopodslägtet Estheria
af geologisk vigt. Fiskfaunan utgöres dels af
ganoider med föga heterocerkt utbildad stjert
och små fjäll (Gyrolepis, Semionotus), dels af
lungfiskar (Dipnoi), såsom Ceratodus, samt af
broskfiskar, mest kända genom sina tänder, såsom
Acrodus, Hybodus m. fl. Benfiskar saknas helt och
hållet. Bland groddjuren märkas labyrintodonter,
såsom Mastodonsaurus och Chirotherium; bland
kräldjuren: krokodiler (t. ex. Belodon), den
egendomliga ordningen Anomodontia, hafsödlor
(Enaliosauria), såsom Nothosaurus och Placodus,
dinosaurier (t. ex. Zanclodon) samt egentliga
ödlor (t. ex. Telerpeton). De äldsta däggdjuren,
alla tillhörande pungdjuren, träffas i Europa i
gränslagren mellan trias och jura, näml. Microlestes
och Triglyphus. Till ungefär samma tid höra sannolikt
ock de lager i södra Afrika (Stormberg beds), i hvilka
funnits Tritylodon, och de kolförande bildningar i
Amerika (Richmond i Virginia), i hvilka Dromatherium
anträffats. Bergarterna i trias utgöras af sandstenar,
ofta röda eller brokigt färgade, lera, märgel,
kalksten och dolomit. Kol förefinnes endast i högst
ringa mängd, hvaremot trias-systemet är mycket rikt
på bergsalt. Eruptiva bergarter äro sällsynta, dock
finnas lager af diabas i Connecticut och på
Spetsbergen samt diabas, melafyr, augitsyenit och
granit i Tyrolen.
I sin medel-europeiska utvecklingsform består trias,
såsom ofvan nämndes, af tre etager: brokig sandsten,
musselkalk och keuper. Brokiga sandstenens etage
utgöres mest af röda sandstenar, som här och
der innehålla fossil, bland hvilka märkas dels
landtväxter, såsom Equisetum, Voltzia m. fl.,
dels marina djurformer, och den är således dels en
sötvattensbildning, dels en kustbildning. Musselkalken
är en rent marin bildning med en rik fauna, om man
tager hänsyn till individernas mängd, hvaremot de
uppträdande typerna äro få. Så saknas ortoceratiter,
belemnitider, Halobia och Daonella, sjöborrar; äkta
ammoniter, koraller och spongier uppträda ytterligt
sällan. De vigtigaste ledfossilen tillhöra Nautilus,
Ceratites, Pecten, Lima, Gervillea, Myophoria,
Terebratula, Retzia och Encrinus, af hvilka flere
finnas äfven i den alpina trias, sammanbindande
trias-systemets båda utvecklingssätt. Keupern
(se d. o.) är en limnisk bildning med landtväxter
(t. ex. Equisetum, ormbunkar, och Pterophyllum) samt
kräldjur (t. ex. Zanclodon, och Belodon). I keuperns
undre del finnes stundom stenkol (letten-kohle),
och de i den öfre delen uppträdande lerorna äro
ofta bjert rödfärgade. Om keuperns gränslager
mot lias, den s. k. rhätiska etagen eller Avicula
contorta-zonen, som stundom räknas till trias,
stundom till jura, se Jurasystemet. Genom dessa tre
etagers paleontologiska och petrografiska karakterer
ådagaläggas förändringar i de fysisk-geografiska
förhållandena under trias-tiden, i det att den
understa och den öfversta äro sötvattens- eller
kustbildningar, hvaremot den mellersta är marin och
angifver närvaron af ett haf. Detta haf har dock
ej sträckt sig öfver hela mellersta Europa, utan
blott ungefär till Belgiens gräns. Vestligare (såsom
i England) utgöres trias af limniska bildningar,
röda sandstenar och leror, som sammanfattas under
benämningen upper new red sandstone, och som der
representera hela trias-systemet. Mot öster, i
Schlesien och Polen, saknas deremot de limniska
trias-bildningarna så godt som helt och hållet,
och trias utgöres der af marin kalksten. Med sådan
utbildning som den medel-europeiska (d. v. s. en
marin kalksten, liggande emellan två limniska
bildningar) finnes trias äfven i Provence under
egendomliga lagringsförhållanden. – I sin alpina
utvecklingsform utgöres trias hufvudsakligen af
kalksten och dolomit, utan någon i ögonen fallande
geologisk tredelning, men med utomordentligt vexlande
facies- och provins-utveckling. I det stora hela är
den en marin bildning med rik och omvexlande fauna,
bland hvars representanter böra, såsom för densamma
särskildt karakteristiska, framhållas ortoceratiter,
äkta ammoniter i stor mängd, Aulacoceras, Megalodon,
Halobia och Daonella, liksom refbyggande koraller
och kalkalger, hvarjämte Nautilus, Ceratites,
Terebratula, Retzia, Encrinus m. fl. äro gemensamma
med den medel-europeiska. Den alpina trias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
