Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tridentinska mötet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kyrkomötena i slutet af medeltiden hade ej uppfyllt
fordringarna eller nedtystat ropet på kyrkans
reformation till hufvud och lemmar. Både furstar
och folk fordrade allt högljuddare utlysandet af ett
allmänt kyrkomöte, på hvilket de nödiga reformerna
kunde komma till stånd. Påfven, som, af fruktan
för reformer i allmänhet och för reformatoriska
kyrkomöten i synnerhet, länge sökt genom hvarjehanda
undanflykter komma ifrån saken, måste omsider genom
Luthers uppträdande samt genom de protestantiska
riksständernas appellation vid riksdagen i Speier
1529 till ett allmänt fritt koncilium gifva vika
för de katolske furstarnas önskningar. Två år efter
sitt uppstigande på Petrus’ stol utlyste Paul III ett
allmänt kyrkomöte till Mantua, 1537. Men på ett möte
i Schmalkalden s. å. protesterade lutheranerna mot
mötets förläggande till en italiensk stad och yrkade
på ett mera neutralt område. Kejsar Karl V:s tredje
krig mot Frankrikes konung, Frans I, blef derjämte
ett för påfven välkommet hinder. Mötet i Mantua blef
alltså icke af. Efter krigets slut utlyste Paul III
ett nytt möte, till Trident 1542, dertill nödgad af
kejsaren, som vid riksdagsafskedet i Regensburg
1541 lofvat protestanterna att söka förmå påfven
att sammankalla ett allmänt kyrkomöte. Men 1542
utbröt det fjerde kriget mellan Karl V och Frans
I. Mötet måste uppskjutas till det nya krigets slut
och sammankallades först 1545. Intresset för mötet
var emellertid mycket svalt från såväl katolsk som
protestantisk sida. Trident, hufvudstaden i Tyrolen,
kunde betraktas nära nog som en italiensk stad och var
den tiden ett af den romerska hierarkiens hufvudsäten,
der den italienske biskopen och kardinalen Mandruzze
förde regementet. Protestanterna kunde derför ej
anse mötet för något »fritt» koncilium och uteblefvo
af denna orsak, och de reformvänlige katolikerna
förstodo, att inga reformer der skulle komma till
stånd. Den 13 Mars gjorde de påflige legaterna,
kardinalerna Del Monte, Marcellus Cervini och Reginald
Pole, sitt intåg i staden; men de måste vänta tio
månader, innan man lyckats få tillstädes ett så pass
stort antal biskopar och ordensgeneraler (tillsammans
29), att man ansåg sig kunna öppna mötet. Detta
skedde d. 13 Dec. 1545. Ett par månader sysselsatte
man sig nu med förberedelser till mötet. De påflige
legaterna gjorde dervid sin sak väl och åstadkommo en
arbetsordning, som var i hög grad fördelaktig för de
påfliga intressena; denna fördel vanns bl. a. genom
utdelande af större penningsummor till de mindre
rike biskoparna. Enligt nämnda arbetsordning
bestämdes ärendena af de påflige legaterna och
bereddes i af dem tillsatta särskilda utskott,
»kongregationer», samt behandlades och afgjordes sedan
vid plenumsammanträden, »generalkongregationer». Vid
dessa röstades per capita, hvarvid endast biskopar
samt chefer för munkordnarna hade rösträtt. Af
de senare hade hvarje ordensgeneral en röst i
likhet med biskopar; tre abboter tillsammans hade
en röst, och alla röstande måste vara personligen
närvarande. Presterskapet af lägre rang hade endast
yttranderätt. Svårare frågor hänskötos till påfvens
afgörande. Besluten (decreta) rörde dels läran,
hvilka beslut affattades i capita, utförligare
framställningar af de antagna dogmerna, samt i
canones, korta anatem öfver kätterska läror, dels
kyrkoförfattningen, de s. k. »reformdekreten», som
afsågo kyrkans reformerande. Besluten förkunnades
högtidligt i domkyrkan under sammanlagdt 25
»sessioner», af hvilka dock största antalet, nämligen
14, rörde endast sjelfva mötets angelägenheter. De
öfriga sammankomsterna höllos i början också i
domkyrkan, sedan i kyrkan S. Maria Maggiore. I
mötesförhandlingarna skedde två stora afbrott,
1547–51 och 1552–62, så att under de 18 år, som mötet
varade, arbetet pågick sammanlagdt knappt 4 år i tre
perioder, nämligen 1545–47 under påfven Paul III
med 10 sessioner, 1551–52 under påfven Julius III
(f. d. påflige legaten under 1:sta perioden Del
Monte) med sess. 11–16 och 1562–63 under påfven
Pius IV med sess. 17–25. Det första afbrottet
skedde derigenom att påfven af fruktan för kejsarens
genom schmalkaldiska krigets utgång ökade makt och
inflytande, under förevändning att en epidemi utbrutit
i Trident, flyttade mötet trots kejsarens protester
till Bologna, der det dock s. å. upplöstes af brist på
mötesdeltagare, sedan endast två obetydliga sessioner
hållits. Det andra afbrottet föranleddes af kurfursten
Morits’ hastiga tåg mot kejsaren i Innsbruck, hvarvid
församlingen i Trident af förskräckelse upplöste sig
och flydde ur staden. – De ärenden, om hvilka beslut
fattades på de 25 sessionerna, voro följande:
1:sta–3:dje sess. om mötets arbetsordning o. dyl.; 4:de
sess. om den Hel. skrift, hvarvid Gamla testamentets
apokryfiska böcker tillerkändes biblisk auktoritet
lika väl som de kanoniska, vulgata-öfversättningen
förklarades för den enda riktiga och den
s. k. apostoliska traditionen tillerkändes anseende
vid sidan af den Hel. skrift; 5:te sess. om arfsynden,
från hvars allmännelighet Jungfru Maria utgjorde
ett undantag; 6:te sess. om rättfärdiggörelsen,
som i motsats till den lutherska läran förklarades
vara ej endast syndaförlåtelse och tillräknande af
Kristi förtjenst, utan också menniskans heliggörelse
(helgelse); 7:de sess. om sakramenten i allmänhet,
hvarvid sjutalet fastställdes, och särskildt om
dopet och konfirmationen; 8:de sess. om mötets
förflyttande till Bologna; 9:de och 10:de sess. (i
Bologna) om mötets uppskjutande; 11:te–12:te sess. om
förberedande åtgärder till mötets fortsättande; 13:de
sess. om nattvarden, transsubstantiationsläran och
tillbedjande af monstransen; 14:de sess. om biktens
och sista smörjeisens sakrament; 15:de sess. om
prolongering af förhandlingarna för att invänta
ankomsten af protestantiska deputerade; 16:de sess. om
mötets upplösning tills vidare; 17:de–20:de sess. om
förberedande åtgärder till mötets fortsättande,
hvarvid den 18:de sess. beslöt utfärdande af en
inbjudning till protestanterna; 21:sta sess. om
nattvardens utdelande under en gestalt; 22:dra
sess. om mässoffret; 23:dje sess. om prestvigningens
sakrament; 24:de sess. om äktenskapets sakrament;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
