Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tridentinska mötet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Trier (Grek. trieres, »treroddare»), ett forn-grekiskt
krigsfartyg med tre rader af åror och roddare på
hvarje sida. Många olika meningar hafva blifvit
framställda angående dessa fartygs inrättning,
och framstående fackmän inom sjöväsendet hafva
rent af nekat möjligheten att anbringa tre hvarf
af åror öfver hvarandra. Såväl beskrifningar som
afbildningar från forntiden medgifva dock intet
tvifvel. De tekniska svårigheterna försvinna äfven
till god del, så snart man alldeles uppgifver tanken
på däck, genom hvilka de tre hvarfven af roddare
skulle skilts från hvarandra. Långt ifrån att vara
några »tredäckare» hade triererna endast ett däck,
under hvilket samtliga roddare befunno sig, och de
äldre triererna voro t. o. m. blott halfdäckade,
d. v. s. öppna midskepps. Derigenom att roddarna
voro på ett sinnrikt sätt ordnade i sned ställning
öfver hvarandra, kunde det lodräta afståndet mellan
de särskilda hvarfven af åror nedbringas till
omkr. 0,3 m., och skeppens höjd behöfde således
ingalunda blifva stor. De attiska triererna hade
170 eller 174 åror med lika många roddare, och hela
besättningsstyrkan torde hafva uppgått till något
öfver 200 man. Se vidare Trierarki. – Äfven hos
romarna förekommo krigsskepp af liknande inrättning,
kallade triremer (Lat. triremes). Under den senare
grekisk-romerska forntiden byggdes större skepp,
med fyra, fem, sex och ännu flere rader af åror
och roddare (tetrerer: »fyraroddare», penterer:
»femroddare», hexerer: »sexroddare», o. s. v.). Om
detaljerna af dessa »mångroddares» inrättning sakna
vi dock alla upplysningar. Jfr Galér. A. M. A.
Trierarki (Grek. trierarchia) kallades i det forna
Athen den de rikare medborgarna åliggande skyldigheten
att för statens räkning utrusta krigsskepp
(trierer; se Trier) och på dem tjenstgöra såsom
befälhafvare, trierark (Grek. trierarchos). Staten
lemnade skeppsskrofvet i det skick det befanns och i
vanliga fall äfven en del af inventarierna, men den
öfriga utrustningen och kostnaden för expeditionen
drabbade trierarken. Denne kunde naturligtvis i
sitt ställe sätta annan person till befälhafvare,
men var i alla händelser staten ansvarig för skeppet
med åtföljande inventarier. Trierarkien var den
drygaste af de under den allmänna benämningen
leiturgi (se d. o.) förekommande skattetitlarna.
A. M. A.
Trieste (T. Triest, Slav. Trst, Lat. Tergeste),
förnämsta hamn- och handelsstaden i Österrike-Ungern,
sedan 1849 en riksomedelbar stad med ett område af 96
qvkm., säte för ståthållaren, oberlandesgericht och
finansdirektionen för T., Görz, Gradisca och Istrien,
för ett marin- och militärkommando samt för biskopen
af Capo d’Istria. Staden ligger ovanligt vackert
vid nordöstra vinkeln af Adriatiska hafvet, vid
Triestebukten, och foten af de nakna Karstbergen. Den
gamla staden på och omkring en höjd, på hvilken ett
kastell står, har många smala och krokiga gator, i
synnerhet i den forna judestaden. En bred och vacker
corso skiljer den från nya staden, n. om den förra,
vid hafsviken. Nära kastellet (bygdt 1680)
ligger katedralen S. Giusto (från 14:de årh.),
inneslutande fragment af ett romerskt tempel
och äldre kristna kyrkor. Don Carlos i Spanien
(d. 1855) ligger begrafven i kyrkan, Napoleons
polisminister Fouché och arkeologen Winckelmann
utanför densamma. På kyrkogården står ett museum
med romerska fornlemningar, funna i och nära
staden. De mest framstående byggnaderna i nya staden
äro Tergesteo, en ofantlig byggnad, innehållande
börslokaler, butiker samt det österrikiska Lloyds
byråer och läsesal, den gamla börsbyggnaden (nu
lokal för handels- och industrikammaren), Palazzo
Revoltella, framför hvilket står (sedan 1875) en staty
af kejsar Maximilian af Mejico, operahuset och den
stora teatern Politeama Rossetti. Den rymliga hamnen,
som består af två delar, den gamla och den nya,
är skyddad af stora hamnarmar och vågbrytare. Från
densamma går en bred kanal in i nya staden, så att
fartygen kunna lossa direkt vid magasinen. Folkmängden
i staden (6,424 pers. 1758) och dess område var
1880 144,844 pers., deraf 74,544 voro bosatta i den
egentliga staden, 58,475 i förstäderna och 11,825 i
tillhörande landsbygd. 1890 hade antalet växt till
157,466. Hos befolkningen, som är sammansatt af
flere nationaliteter, är det italienska elementet
förherskande (tyskarna och judarna äro omkr. 5,000,
slovenerna omkr. 25,000). T. har ett italienskt
och ett tyskt gymnasium, en italiensk och en tysk
realskola, en akademi (med afdelningar för handel,
navigation och skeppsbyggeri), ett astronomiskt
observatorium, ett offentligt bibliotek, ett
zoologiskt och ett arkeologiskt museum m. m. T. har
liflig industri (bl. a. ett stort rosogliobränneri
samt tvänne skeppsvarf, af hvilka det österrikiska
Lloyds har kolossala dimensioner), men är egentligen
en handelsstad. Frihamn sedan 1719, har det nästan
monopoliserat handeln på Adriatiska hafvet och har
länge fördunklat sin gamla medtäflerska Venezia. Det
förmedlar särskildt sjöhandeln med Italien, Levanten,
de forna Donaufurstendömena, Syd-Ryssland, Grekland
och Egypten, England och Amerika samt landthandeln
öfver Laibach med Wien. Årliga omsättningen
är omkr. 1,000 mill. kr. Hamnen besöktes 1890
af 7,873 fartyg om 1,471,464 tons. Det största
handelsbolaget är österrikisk-ungerska Lloyd (se
Lloyd, 9:de b., sp. 1,576), hvars stora skeppsvarf
och verkstäder ligga i Servolaviken s. om T. Det
egde 1885 84 ångfartyg med 119,000 tons drägtighet
och ett värde af omkr. 30 mill. kr. – Den romerska
kolonien Tergeste anlades sannolikt först under kejsar
Vespasianus. Efter romerska väldets upplösning delade
T. halfön Istriens öden och vexlade ofta egare. Af
kejsar Lothar erhöll det en oberoende ställning
under sina biskopar. 1203 intogs det af Venezia, men
ställde sig 1382 under skydd af Österrike. Detta skydd
utvecklade sig småningom till verklig besittning,
och med undantag af den napoleonska tiden (1797–1805
och 1809–13) har T. förblifvit en integrerande del
af österrikisk-ungerska monarkien. Det bildar med
sitt område sedan 1867 ett eget »kronland», med 4
representanter i österrikiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
