Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tripolit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krenelerad mur, som har formen af en femhörning;
en linie små halfförfallna fort skall försvara
hamnen på ena sidan och guvernörens slott på den
andra. Öcknen nästan vidrör staden på vestra sidan,
medan i ö. ligger den grönskande oasen Mesjija. Det
är en typiskt morisk stad, med smala, smutsiga
gator; något egentligt europeiskt qvarter tinnes
ej. Af fornlemningar från romaretiden förtjenar
nämnas en praktfull triumfbåge till Marcus Aurelius’
och Antoninus Pius’ ära, med marmorskulpturer och
inskrifter. Folkmängden uppgår till omkr. 20,000
pers. T. är landets förnämsta handelsplats och
numera den förnämsta ingångsporten från n. till
det inre Afrika, dit karavanvägen från T. går
öfver Mursuk och Bilma till Bornu. Förbindelsen
med Europa förmedlas via Malta af en fransk
och en engelsk ångbåtslinie. En telegrafkabel är
nedlagd emellan T. och Malta. – 3. (Ital. Tripoli,
Arab. Tarábulus) Stad i Syrien, 67 km. n. om Beirut,
vid foten af Libanon och vid Kadisja l. Abu-Ali, 1,8
km. från dess mynning. Staden skiljes från hafvet
af en strandslätt, som är klädd med vingårdar och
trädplanteringar och vattnas af kanaler från floden,
samt har till följd af sin rika grönska ett behagligt
utseende. Den domineras af ett kastell, hvilket till
en del torde härstamma från korstågens tid. Omkr. 2
km. v. om flodmynningen ligger hamnen El-Mina, som,
ehuru grund och ej alldeles säker, är en af de bästa
på Syriens kust. Staden har omkr. 17,000 innev.,
tillsammans med hamnen 24,000, deraf nära hälften
kristna, öfvervägande maroniter och greker. Den ej
obetydliga handeln, som till större delen ligger i
grekernas händer, består hufvudsakligen i export af
svamp, råsilke, tvål, frukter, tobak och galläpplen. –
Den gamla feniciska staden, som vi känna endast
under dess grekiska namn Tripolis, var under den
persiska tiden säte för städerna Sidons, Tyros’
och Arados’ förbundsråd, och hvart och ett af dessa
hade sitt qvarter i den »tredubbla staden». I 2:dra
och 1:sta årh. f. Kr. slogos der mynt, på hvilka
staden kallas »helig och sjelfständig», och dessa
följdes af kejserliga mynt från 32 f. Kr. till
221 e. Kr. Araberna intogo staden 638 efter en lång
belägring. I midten af 11:te årh. låg staden på halfön
vid nuv. El-Mina och hade omkr. 20,000 innev. Af de
väldiga murarna och tornen från den tiden finnas
ännu betydande lemningar. 1109 intogs den efter 5
års belägring af korsfararna och blef hufvudort
i grefskapet Tripolis, som omfattade kusten mellan
konungariket Jerusalem i s. och furstendömet Antiochia
i n. Under korstågen fortfor staden att blomstra genom
handel och industri (väfverier), men 1289 intogs
och förstördes den af egyptiske sultanen Kalaun,
och en ny stad anlades på den nuvarandes plats. –
4. Se Tripolitsa.
Tripolit, en mer eller mindre lerig, hvit eller
gulhvit jordart eller skifferartad massa, som till
stor del består af kiselskalen efter diatomacéer och
andra mikroskopiskt små organismer. Den har sitt namn
(Nylat. terra tripolitana) af Tripolis i norra Afrika,
hvarest den först torde
hafva uppmärksammats. I handeln förekommer den under
namn af trippel (tripel) och nyttjas till metallers
rengöring och polering. – Stundom hänföras under
benämningen tripolit äfven vanlig infusoriejord eller
kiselgur. Jfr Opal. E. E.
Tripolitsa (officielt Tripolis), hufvudstad i
grekiska nomarkien Arkadia, ligger i sydöstra delen
af den öst-arkadiska, 600 m. höga slätten. 10,698
innev. (1889). Stadens namn hänsyftar på de tre gamla
städerna Mantineia, Pallantion och Tegea, hvilkas
moderna representant den är, sannolikt uppvuxen först
under det turkiska väldet. Efter freden i Posjarevats
(1718) var T. Moreas hufvudstad och säte för en pasja
samt hade omkr. 20,000 innev. Vid början af grekiska
frihetskriget stormades den af turkar och albaneser
försvarade staden af insurgenterna d. 17 Okt. 1821
och lades till stor del i aska, och den lemnades 1828
som en fullständig ruin af Ibrahim pasja.
Trippel. Se Tripolit.
Trippel, Alexander, schweizisk bildhuggare, f. i
Schaffhausen 1747, d. i Rom 1793, kom vid nio års
ålder till London för att blifva instrumentmakare,
men beslöt sig sedan för bildhuggeriet och
studerade 1761 hos Wiedewelt i Köpenhamn. På grund
af fattigdom begaf han sig till Potsdam för att få
arbete, men då detta ej lyckades, kom han tillbaka
till Köpenhamn och studerade der, tills han, efter
att hafva fått flere pris, 1771 kunde resa till
Paris. Han understöddes der af landsmän och fick
understöd äfven från Schweiz, så att han blef i
tillfälle att begifva sig till Rom. Äfven der kämpade
han med nöd, men utförde ett och annat, såsom en
Bacchantinna, en sittande Apollo, en sofvande Diana
m. fl. T. efterlemnade jämväl några för utförandet
berömda monument, såsom öfver grefve Tjernisjev (i
Moskva) och öfver Gessner (i Zürich). Till hans bästa
arbeten höra byster af Göthe och Herder (i Weimar).
C. R. N.
Trippelalliansen (af Lat. triplus, tredubbel)
kallas ett förbund, som, i första rummet till
följd af Sir William Temples (se denne) verksamhet,
England, Holland och Sverige afslöto i Haag d. 23
Jan. 1668 för att hindra Ludvig XIV att eröfra Spanska
Nederländerna. När nämligen Ludvigs svärfader, Filip
IV af Spanien, aflidit, gjorde Ludvig anspråk på
områden i Belgien på grund af en i detta land gällande
privaträttslig lag, den s. k. devolutionsrätten (se
d. o.), och lät sina trupper under Turenne infalla
i Belgien. De tre nämnda makterna gjorde emellertid
denna plan om intet. – En del eröfrade fasta platser
fick Ludvig dock behålla enligt en öfverenskommelse
med England och Nederländerna i S:t Germain-en-Laye
d. 15 April 1668, hvilken sanktionerades genom
freden i Aachen d. 2 Maj s. å. – Trippelalliansen
kallas i våra dagar den 1882 ingångna och i Juni 1891
för sex år förnyade förbindelsen emellan Tyskland,
Österrike och Italien, i fråga om hufvudgrunderna
för utrikespolitiken (en sammanhållning gent emot
Frankrike i v. och Ryssland i ö.). Jfr Tyskland
(Historia). J. Fr. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
