Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Triumfera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sätt, att göra föreställningar och framställa sina åsigter
i ömtåliga frågor. Sitt lärdomsanseende befäste han
genom att utgifva en öfvers. af B. Whitelockes
»Dagbok» (1777) samt Skrifter och handlingar til
uplysning i swenska kyrko- och reformationshistorien
(5 del., 1790–91), ett prof på hans betydande
samlingar i detta ämne. Också blef han 1786
af konungen utnämnd till ledamot af
Vitt. hist. o. ant. akademien, i hvars handlingar
(d. 1, 1789) hans inträdestal trycktes.
Såsom talman för presteståndet spelade
han äfven i politiskt afseende en framskjuten
rol. Han uttalade sig mot säkerhetsakten 1789,
men ansågs för svag att uppenbart göra den
motstånd och anmälde sig sjuk, då beslut om
densamma skulle fattas. 1792 fick han närvara
vid konungens dödsbädd och höll likpredikan
öfver honom. Det följande året inträffade
jubelfesten med anledning af Upsala möte.
T. tog som preses verksamt del i dess förhandlingar,
utfärdade program vid dess öppnande samt
framställde egna och andras önskningsmål
rörande ny bibelöfversättning och nya
församlingsböcker, af hvilka »Förslag till en ny
kyrkohandbok» och »Förslag till kyrkosånger för
svenska församlingen» kort efter mötet utkommo,
hufvudsakligen genom ärkebiskopens bedrifvande.
T. omfattade alltid med nit sitt kalls många
pligter, ej minst frågor rörande
undervisningsväsendet och fattigvården. Under ett
besök vid Sätra brunn afled T. d. 27 Juli 1803.
– Utom ofvan uppgifna skrifter efterlemnade
han i tryck åtskilliga andliga tal och predikningar
vid hvarjehanda tillfällen. Hans storartade
och dyrbara boksamling såldes å auktion i Upsala 1806.
-rn.
2. Troil, Knut von, friherre, militär, ämbetsman,
den föregåendes halfbroder, föddes d. 4 Sept. 1760 i
Upsala, ingick tidigt i krigstjenst samt blef löjtnant
vid Nylands dragoner 1783 och kapten 1785. Han var
en af undertecknarna af Anjala-förbundsskriften af
d. 12 Aug. 1788, kallades med anledning deraf och af
sitt deltagande i öfrigt i Anjala-förbundet inför
krigsrätt och dömdes 1790 till döden, men benådades
af konungen, som t. o. m. gaf honom tillåtelse att
såsom kapten deltaga i samma års fälttåg. Han tog
1796 afsked från krigstjensten med generaladjutants
rang och befordrades 1806 till landshöfding i Åbo
och Björneborgs län, hvilken plats han innehade,
då 1808–09 års krig utbröt. Hans handlingssätt under
kriget har blifvit olika bedömdt. Han gick segrarna
till mötes, manade innevånarna i länet att iakttaga
fullkomligt lugn och emottog i Maj 1808 en rysk
orden. Gustaf IV Adolf afsatte honom d. 29 Aug. 1808
från landshöfdingeämbetet, men denna åtgärd upphäfdes
af den ryske befälhafvaren v. Buxhövden. I fråga om
den Finska deputationens (se d. o.) tillsättande
understödde han i skrifvelse till v. Buxhövden
med eftertryck de af valmännen i Åbo gjorda
invändningarna mot att deputationen skulle anses
såsom en nationalrepresentation. T. kallades 1809,
på grund af samtliga ständers val vid Borgå landtdag,
till medlem af regeringskonseljens ekonomidepartement
och erhöll s. å.
friherrlig värdighet. Efter G. M. Armfelts död utsågs
T. 1814 till ordförande i komitén för finska ärendena
i Petersburg, men hans verksamhet på denna post blef
till följd af sjuklighet föga ingripande. Sedan han
från 1818 gång på gång erhållit tjenstledighet,
tog han afsked 1821. T. afled, under en resa, i
Stockholm d. 4 Okt. 1825. – Från en af hans söner,
Samuel Verner v. T. (f. 1798, d. 1865), guvernör
1856–63 i S:t Michels, sedermera i Tavastehus län,
härstamma de i Finland nu lefvande medlemmarna af
ätten v. T. M. G. S.
3. Troil, Samuel Gustaf von, ämbetsman, militär,
den föregåendes brorson (son af kanslirådet Lars
David von T.), född i Stockholm d. 5 Maj 1804,
blef 1820 kornett vid Lifregementets dragonkår, der
han, som sedan 1830 var ordonnansofficer och 1836
adjutant hos Karl XIV Johan, 1845 utnämndes till
öfverstelöjtnant. T. var en mycket flitig officer,
som med allvar satte sig in i sitt yrkes olika
grenar. Derom vittnar dels det af honom i samråd med
Ling (1832) utarbetade militärgymnastikreglementet
för armén, det första i sitt slag i Sverige, dels
en följd uppsatser i Krigsvet. akad:s handl. under
åren 1833–50. Han deltog äfven rätt verksamt i det
politiska lifvet såsom ledamot af ridderskapet och
adeln (sedan 1829) och bildade emellan 1840 och
1844 års riksmöten jämte Åkerman och W. Tersmeden
m. fl. ett moderat-liberalt centerparti (»de grå») på
riddarhuset. Sitt första egentliga parlamentariska tal
höll han 1844, då han skarpt angrep det hvilande, på
samfällda val stödda representationsförslaget. Såsom
ledamot af statsutskottet 1847–48 och 1850–51
genomdref han räntegarantien för
Köping–Hult-jernvägen och gjorde sig fördelaktigt känd, hos
bl. a. dåv. finansministern Palmstierna, såsom en
administrativ förmåga. När T. derför 1851 begärde
hos konungen landshöfdingeplatsen i Malmö, gaf
Palmstierna kraftig rekommendation. I Nov. 1851
förordnades och i April 1853 utnämndes T. till
landshöfding i Malmöhus län samt var länets styresman
ända till April 1874, då han på egen begäran fick
afsked. Död i Malmö d. 3 Nov. 1880.
Såsom landshöfding intager T. ett bland de utmärktare
rummen i vår förvaltningshistoria. Särskildt må
påpekas hans rastlösa och resultatrika arbete för
kommunikationsväsendets förbättring. Han lärde sina
länsboar (se landshöf. ämb:s kung. d. 30 Juni 1852)
att på ett förträffligt sätt, medelst sönderslagen
sten, laga landsvägarna (»troila» vägarna), som före
hans ankomst till länet befunno sig i ett högst
uselt skick, och han sörjde nitiskt till Skånes
fromma i fråga om jernvägsbyggande icke minst vid
riksdagarna, som han fortfor att bevista, och der
han 1853–54 och 1862–63 var led. af statsutskottet
samt 1856–58 ordf. i bankoutskottet. Så lyckades
han (1860) tvärtemot statsutskottets betänkande
genomdrifva Södra stambanans framdragande genom
Småland till Nässjö. Stor förtjenst inlade han äfven
om inrättandet af Alnarps landtbruksinstitut. Två
gånger (1856 och 1862) erbjöds det T. att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
