Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trolle ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Chapman och T. kommit. De ville derför, att örlogsflottan
skulle bestå dels af linieskepp af denna cert,
dels af en lätt fregatteskader. Örlogsflottan skulle
derigenom lättare kunna samverka med arméns flotta och
landthären, hvilket aldrig kunde ske, om man lade an
på att hafva skepp af 110 kanoner. T. visade, att,
ehuru amiralitetet sedan 1772 erhållit 136 tunnor
guld, eller 17 tunnor årligen, hade dock knappt 3
skepp blifvit byggda; arsenaler och rustkamrar,
som bort vara försedda, vore tomma. T. ådagalade
»genom ojäfaktiga kalkyler, att riket inom sju år
med blott 18 tunnor guld [300,000 rdr sp.] årligt
statsanslag, d. ä. 126 tunnor guld», skulle
hafva till sin disposition 21 linieskepp af 60 à
80 kanoner samt 15 svåra och 6 lätta fregatter,
detta hufvudsakligen genom nybyggnader. Han visade
dessutom, att de gamla flytande sjökastellen, eller
110-kanonskeppen, fordrat större besättningar, än
som var fördelaktigt för ett så folkfattigt land
som Sverige. För en flotta af sådana fartyg fattades
2,000 man, då hela båtsmanshållet var uppbådadt; efter
T:s förslag skulle endast 900 man fattas. T. ansåg,
att flottan borde reformeras och tillstyrkte för den
skull Chapmans skeppscert af skeppet »Wasa», med de
ändringar, som erfarenheten under profseglandet
och manövern öfvertygat honom vara nödiga att
göra. Medlemmarna i certkommissionen voro af
olika meningar om detta förslag, som dock slutligen
tillstyrktes. Några veckor derefter, d. 8 Juni 1780,
utnämndes T. till general-amiral. Med detta ämbete,
som ej varit tillsatt sedan Hans Wachtmeisters död
(1714), följde högsta ledningen af örlogsflottan, om
än hertig Karl var storamiral. T. fortfor dock att
vara chef äfven för arméns flotta. Han uppgjorde sjelf
det förslag till en instruktion för generalamiralen,
som konungen i hufvudsak stadfäste. »Den innehöll
hufvudsakligen, att han ensam skulle vara K. M:t
ansvarig för örlogsflottans bestånd och förkofran,
så i anseende till materialierna som personalen
jämte hushållningen i fred och under krig. Endast
dockebyggnaden och kadettcorpsen blefvo för hans
öfverbefäl undantagne.» Vidare skulle öfverste
af Chapman gå honom tillhanda. T. hade åtagit
sig att på 7 år bygga 16 nya 60-kanonskepp samt
12 svåra och 4 lätta fregatter efter det förslag,
som certkommissionen framställt. Han hann visserligen
aldrig fullgöra denna plan i hela dess omfång, men att
Gustaf III fick en stark flotta var hufvudsakligen T:s
och Chapmans förtjenst. På våren 1783 delgaf konungen
T. sitt projekt att anfalla Danmark. T. ansåg »denna
plan dristig, men icke omöjlig» och framlade ett
förslag att instänga danska flottan i Köpenhamn, innan
hon hunnit armera sig. De politiska förhållandena
tilläto dock ej konungen att företaga detta
anfall. Under sitt vistande uti Italien 1784 skref
konungen i sitt sista bref till T.: »Jag finner med
stor förnöjelse, att med 3 gånger mera penningar,
än jag ger åt min flotta, får konungen af Neapel
endast 7 70-kanonskepp och 10 fregatter. Jag behöfver
ej ha större opinion om Generalamiralens arbete än
jag hade, men detta har ej förminskat den.» Fyra dagar
förr än konungen skref detta, hade T. emellertid
aflidit i Stockholm, d. 12 Mars 1784. En medlem
af konungens närmaste omgifning skref i anledning
af dödsfallet till Reuterholm: »Som K. M:t alltid
uti Martii månad skall hafva någon motgång, så
dog förleden natt kl. 1 generalamiral Trolle utaf
halssjuka, som här är mycket gängse. Det är en
stor förlust för kungen och en saknad för alla, som
stått under hans kommando». Till konungen åter skref
Creutz d. 12 Mars: »Olycksslaget har skett, Trolle har
dukat under för sin sjukdom, och oaktadt alla läkares
omsorger aflidit denna natt. Det är omöjligt att finna
en man, som med de sällsyntaste dygder förenar hans
talanger, nit, mod, rättskaffenshet, ordningssinne,
fasthet och den renaste, oegennyttigaste kärlek
för sin konung». Dessa vackra loford voro nog i
hufvudsak sanna och riktiga. Likväl torde påpekas,
att många anse, att T:s död påskyndats af ett
alltför epikureiskt lefnadssätt. Förlusten var
dock i alla händelser oersättlig för Gustaf III. T:s
efterträdare i ledningen af flottorna, öfveramiralen
C. A. Ehrensvärd, visade sig nämligen snart icke
egentligen vuxen sin uppgift. T. dog djupt skuldsatt,
men Gustaf III sörjde med kunglig frikostighet för
hans familj. – T:s måg, Karl Henrik af T. (f. 1763,
gift 1803), var son af en borgare i Karlskrona och
hette ursprungligen Ekholm, men adlades 1802 med
namnet af T. och adopterades på adliga ätten af T. Han
afled såsom konteramiral, barnlös, i Karlskrona 1819.
A. H-ld.
3. Trolle, Henrik af, sjömilitär, romanförfattare,
den föregåendes sonsons son, född i Karlskrona d. 24
Febr. 1829, blef 1847 sekundlöjtnant vid flottan samt
företog sedermera längre och kortare sjöexpeditioner
med örlogsfartyg eller såsom kofferdiman till flere
verldsdelar. År 1856 lemnade han tjensten. Sedermera
var han landtbrukare samt under flere år medarbetare
i »Carlskrona veckoblad», »Nya Blekingsposten»
och »Blekinge läns tidning». Med stigande förmåga
och slutligen ganska betydande talang egnade han
sig åt romanen, novellen och skissen, ofta med
sjön till skådeplats, och utgaf en mängd sådana,
dels särskildt, dels i kalendrar, tidskrifter och
tidningar. Här må nämnas Rosen i Blekings skärgård
(1856), Skeppet Ölands flagga (1860), Sjöofficeren
(1870, 2:dra uppl. 1876), Kapten Thomas Darell (1772),
Bilder från skolan och lifvet (s. å.), Gustaf III:s
testamente (2 dlr, 1874,2:dra uppl. 1881; öfvers. på
tyska af Jenny Lind-Goldschmidt), Jakob Duwall (2
dlr, 1875), Från land och haf (1876), Bland öarne
och skären (s. å.), Den svenske blokad-brytaren
(s. å.), På en mils omkrets (1877), Östersjöns konung
(2 dlr, 1878), Hvalfångaren (s. å.), Från flottans
hufvudstation (1879), Rojalister och republikaner
(1881), Krona och törne (1882), Bland sjögastar och
upprorsmakare (2 dlr, 1883), »Silfversmedens» son
(1884), Utkastad i verlden (afslutad af sign. Lodbrok,
1885). T. afled i Listerby d. 16 Sept. 1886. Äfven
efter hans död hafva arbeten af honom utkommit,
nämligen Ett ungdomsminne (1886) och Katarina II af
Ryssland (2 dlr, 1888). Flere
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
