Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trolle ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ljungby af Ulrika Lovisa Maria Sparre (d. 1848),
gift med riksdrotset grefve K. A. Trolle-Wachtmeister
till Trolleberg. Under hennes tid öfverflyttades 1830
fideikommissrätten från Trolleberg till Ljungby,
som sedan dess kallats T.-L. Efter hennes son,
excellensen grefve H. G. Trolle-Wachtmeister, ärfdes
T.-L. 1871 af dennes son, den nuv. innehafvaren,
f. d. landshöfdingen grefve A. K. Trolle-Wachtmeister.
Om Ljungby horn och pipa har sägnen mycket att
förtälja. Dryckeshornet, af obekant djurslag,
är nära halfcirkelformigt samt håller längs öfver
8 tum. Dess beslag, af förgyldt silfver, synes, att
döma af siraten, vara förfärdigad t omkr. 1300. Pipan,
4 tum i rakt längdmått, är väl skuren af elfenben,
rund och halfcirkelformig samt kan blåsas från bägge
ändar (jfr C. G. Brunius’ »Konstanteckningar under
en resa år 1849», 1851). Helt nära T.-L. gård reser
sig på slätten ett väldigt stenblock, 6,3 m. högt,
8,9 m. långt, den s. k. Maglestenen. Hvar julafton,
säger sägnen, stod den på pelare, och under den
förlustade sig trollen med dryckeslag och lekar. Fru
Sissela Ulfstand, som satt enka på Ljungby, önskade
gerna veta, hvad trollen hade för sig och förmådde
medelst löfte om belöning en af stallkarlarna att rida
till Magiestenen och se efter. Då han väl framkommit,
räckte honom ett par af bergpysslingarna ett horn och
en pipa, bedjande honom »göra besked», d. v. s. dricka
bergkonungens skål, och sedan blåsa i båda ändarna
af pipan. Men varnad af en qvinna, som mentes vara en
bergtagen kristen flicka, slog karlen i stället ut
hornets innehåll bakom sig, hvarvid några droppar,
som föllo på hästens länd, afsvedde håren, och gaf
hästen sporrarna. Trollen, som satte efter honom
med sådan fart, att vindbryggan med knapp nöd hann
dragas upp efter honom, ropade öfver vallgrafven,
att, om hornet och pipan återlemnades, skulle fru
Sisselas slägt blifva ypperst i Danmark. Då fru
Sissela vägrade att återlemna dem, utforo trollen
i förfärliga hotelser och sade bl. a., att om
någon af fru Sisselas afkomlingar förde hornet
och pipan något längre bort från Ljungby, skulle
han blifva den olyckligaste under solen. Karlen,
som tog klenoderna, dog på tredje dagen, och hästen
störtade den andra dagen. Horn och pipa förvarades
sedan vid Ljungby och voro i syskonbyte lagda till
hofgården för några tunnor hartkorn. Flyttades de
någon gång från gården, börjades alltid spökeri
i det rum, der de förvarades. Sägnen omtalar ock,
att trollen esomoftast gjorde försök att återfå sina
skatter. Sägnen om Ljungby horn och pipa förekommer
först i en disputation »De Willandia» (Lund 1751–52)
af P. Munck. Sedermera hafva flere berättelser om
hornet och pipan utgifvits, t. ex. W. J. Coijets
»Relation om Ljungby gård, dess horn och pipa» (4:de
uppl. 1850), men alla dessa berättelser äro bearbetade
eller öfversatta från »Efterretninger om troldhornet
og troldpiben . . . paa Liungbye gaard i Skaane»
(Köpenh. 1774). Sägnerna om Ljungby horn och pipa
hafva gifvit stoff till Friebergs ballad »Ljungby
horn» (i operetten »Skogsfrun»)
och Bomans operett »Ljungby horn och pipa» (1858).
Trolle-Lowen. Se Löwen, svensk adlig slägt.
Trollenäs, fideikommissegendom i Näs socken,
Onsjö härad, Malmöhus län, med underlydande i
Näs, Gullarps, V. Strö, Bosarps, Stehags och
Bosjöklosters socknar i Onsjö och Frosta härad
af samma län. Godset består af 33 29/210 mtl,
med en areal af 4,328 har, och är taxeradt till
2,961,800 kr. (1889). Slottsbyggnaden uppfördes
1559 af Tage Ottesson Thott. Öfverstelöjtnant
F. Trolle lät tillbygga två flyglar. Invid
herresätet ligger Näs kyrka och på dess egor
Trollenäs jernvägsstation å Eslöf–Landskrona
jernväg. – T. hette ursprungligen Näs efter sin
belägenhet emellan två bäckar. Det tillhörde ätten
Thott antagligen från den tid, då den blef bofast
i Skåne, till 1682, då det genom byte kom till Nils
Trolles enka, Hille Rosenkrands, hvars ättlingar det
sedermera tillhört. Hennes sonson, öfverstelöjtnant
F. Trolle (d. 1770), stiftade af Näs, under namnet
Trollenäs, jämte Fulltofta ett fideikommiss för sin
sonson Fr. Trolle (d. 1775) och dennes närmaste
arfvingar. T. innehafves sedan 1890 af friherre
Nils Trolle. B. S.
Trollesund. Se Trolle (slägtöfvers., sp. 761).
Trolle-Wachtmeister. Se Wachtmeister.
Trollhättan, stor by och fabriksort inom Väne
härad, Elfsborgs län, Vestergötland, ligger på
östra sidan om de berömda Trollhättefallen och på
bägge sidor om Trollhätte kanal. Byn, som utgör
ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl. inom Väne
kontrakt af Skara stift, innefattar 3 1/2 mtl, med
en areal af 1,002 har och 5,295 innev. (1890). Många
handlande och handtverkare, sparbank, bankkontor,
station å Bergslagernas jernväg. Prydlig kyrka i
modern gotisk stil. En liten del af vattenfallens
stora drifkraft har här kommit i industriens
tjenst och redan framkallat ett blomstrande
fabrikslif. Främsta rummet bland fabrikerna intager
den firman Nydqvist & Holm tillhöriga Trollhättans
mekaniska verkstad, med gjuteri och skeppsdocka,
Sveriges första lokomotivverkstad. Vidare
märkas T:s pappersbruk, T:s oljeslageri, Önans
pappersmassefabrik, tre maskinremfabriker,
teknisk fabrik, qvarnar, sågverk m. m.
A. G.
Trollhättefallen, Sveriges mest berömda vattenfall,
bildas af Göta elf ej långt från dess utlopp ur
Vänern, i det att den ansenliga floden på en längd af
omkr. 1 km. i flere afsatser störtar sig utför en höjd
af tillsammans 33 m. Det öfversta vattenfallet är det
7,7 m. höga Gullöfallet, så kalladt efter den midt i
fallet belägna klippan Gullön (den del af fallet, som
ligger v. om Gullön, heter egentl. Nolfallet). Straxt
nedanför följer det största af fallen,
Toppöfallet, der floden, efter att hafva famnat den lilla
Toppön, som erbjuder en förträfflig, af alla besökande
turister känd utsigtsplats, med ett döfvande larm
störtar utför den 13 m. höga hällen, sammanpressad
mellan bergväggarna till endast omkr. 20 m. bredd
(den öfre delen af detta fall v. om Toppön kallas
Tjuf-fallet). Efter det tredje fallet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
