Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trollsländor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tromb (Fr. trombe, Ital. tromba, möjligen af
Lat. turbo, hvirfvelstorm), skydrag (se d. o.).
Tromb (thrombos, thrombus), med., ett blodkoagulum,
som hos den lefvande menniskan bildas inuti
kärlsystemet (sjelfva tromb-bildandet kallas trombos,
thrombosis). Det, som åstadkommer att blodet under
normala förhållanden ej koagulerar, anses vara
beröringen med den lefvande oskadda kärlväggen. Då
denna blir säte för sjukliga förändringar, eller då
blodströmmen af någon anledning blir så långsam, att
kärlväggens nutrition lider, inträda de förhållanden,
som leda till uppkomsten af tromb. Detta tillstånd
medför flere faror. Delar af tromben kunna lösryckas
och följa med blodströmmen, tills de kila fast och
tilltäppa ett kärl (emboli; se Embolus). Personer, som
lida af hjertfel, d. v. s. hos hvilka delar af
hjertväggen eller hjertvalvlerna äro sjukligt förändrade,
äro i synnerhet utsatta för tromb-bildning. Faran af
emboli ökas, då tromben i sitt inre uppmjukas till
en smörjig massa, i synnerhet der denna process är
framkallad genom närvaron af mikro-organismer. En
gynsam förändring är den, då tromben, som kan
sägas utgöra en död massa af fibrin och blodkroppar,
ersattes af organiserad bindväf. Då en större ven
tilltäppes genom tromb-bildning (blodpropp), hämmas
blodafflödet från motsvarande kroppsdel, som ansväller
och hemfaller åt sjukliga förändringar. Blodpropp
i de nedre extremiteternas vener uppstår lätt efter
förlossningar och tyfoidfeber. J. E. J-n.
Tromba marina. Se Trumpetmarin.
Tromlitz, A. von, psevdonym för den tyske
romanförfattaren K. A. Fr. von Witzleben.
Trommsdorff, Johann Bartholomaeus, tysk apotekare
och kemist, föddes 1770 i Erfurt, der hans fader,
Wilhelm Bernhard T. (f. 1738, d. 1792), var
med. professor och apotekare. T. öfvertog faderns
apotek efter dennes död samt blef 1795 professor
i kemi och fysik vid universitetet i Erfurt och
1823 direktör vid derv. vetenskapsakademi. Död i
Erfurt 1837. I sin födelsestad inrättade T. 1796
ett farmacevtiskt institut, från hvilken berömda
anstalt många inom kemien och farmacien ryktbara män
utgått, och hvars arbeten han ledde under trettiotre
år. Hans praktisk-kemiska och analytiska skrifter
äro mönster af noggranhet. Redan 1790 utgaf han en
Kurzes handbuch der apothekerkunst, som rönte stor
framgång. Bland hans många öfriga arbeten må nämnas
Systematisches handbuch der gesammt. chemie (8 bd,
1800–04) och Allgemeines pharmaceut.-chemisches
wörterbuch oder die apothekerkunst in ihrem ganzen
umfang (7 bd, 1805–22). – T:s son, Christian Wilhelm
Herrmann T., f. i Erfurt 1811, d. derst. 1884,
innehade, i tredje led, det trommsdorffska apoteket
i Erfurt och grundlade der den bekanta »Chemische
fabrik H. Trommsdorff», hvars produkter vunnit en
vidsträckt spridning. Han utgaf gedigna undersökningar
om bl. a. santonin, amygdalin, sylvinsyra och
aesculin. O. T. S.
Tromp. 1. Martin Harpertzoon T., holländsk
sjöhjelte. född 1594 i Brielle,
uppfostrades under faderns ledning till en oförvägen
sjöman. År 1617 inträdde han i den nederländska
flottan, hvars befälhafvande amiral han blef
1637. Sina första lagrar skar han 1639, då han
slog den spanska flottan i Kanalen. Under det
engelsk-holländska kriget på 1650-talet kämpade han
med omvexlande lycka. Efter några förluster 1652
vann han under året 1653 flere mindre framgångar,
men dukade slutligen under i det stora sjöslaget
vid Scheveningen d. 8–10 Aug. 1653. Under den
sista dagens strid stupade han. – 2. Cornelis T.,
vanligen kallad T. den yngre, den föregåendes son,
sjöhjelte, född i Rotterdam d. 9 Sept. 1629, gjorde
sina lärospån under sin fader samt utmärkte sig
mycket i kriget mot England 1652–53 och i det senare
kriget mot samma makt 1665, denna gång såsom Ruyters
underbefälhafvare. 1666 råkade han i oenighet med
denne och blef t. o. m. på hans anklagelse afskedad
till följd af insubordinationsbrott. Vilhelm af
Oranien försonade dock snart de båda utmärkte männen,
och T. återinsattes i tjensten samt vann flere segrar
öfver engelsmännen. År 1675 anförde han en flotta,
som sändes till Danmarks hjelp i dess krig med
Sverige, samt bidrog mycket till danskarnas seger vid
Ölands södra udde, d. 1 Juni 1676. Efter Ruyters död
(1676) blef T. öfverbefälhafvare öfver Nederländernas
flotta. Då han i denna egenskap 1691 under kriget med
Frankrike skulle öfvertaga befälet öfver en förenad
engelsk-holländsk flotta, afled han d. 29 Maj 1691.
J. Fr. N.
Tromsö, stad i Tromsö amt, Norge, ligger på den låga,
täcka ön af samma namn vid Tromsö-sundet utanför
inloppet till Balsfjorden. 6,004 innev. (1891). Redan
under medeltiden låg der en kyrka. Handelsplatsen
fick stadsrättigheter 1794, men räknade först år 1845
något öfver 2,000 innev. T. är säte för biskopen
i T. stift och en stiftsamtman, hvilken senare
tillika är amtman i T. amt. Staden har en domkyrka,
en katolsk kyrka, en högre lärdomsskola och ett
lärareseminarium samt ett litet, men intressant
museum (inrättadt 1872; öfvervägande arktiskt), i
förening med hvilket utgifves en liten vetenskaplig
tidskrift. T. idkar något skeppsrederi och har
bl. a. en ansenlig flotta af mindre fångstfartyg,
som äro sysselsatta i Ishafvet, särskildt under
Spetsbergen. Y. N.
Tromsö amt, Norge, omfattar fogderiet Senjen och
Tromsö med en areal af 26,247 qvkm., delad på 22
härad, samt 64,827 innev. (1891). Ända till 1787
hörde amtet under Nordland och lades nämnda år till
Finmarken, men afskildes 1866 derifrån såsom eget
amt. Det utgöres till stor del af öar, deribland en
del af Hindön och Senjen. Fastlandsdelen, som gränsar
till Sverige och Finland, är inskuren af större
och mindre fjordar såsom Gravfjorden, Gratangen,
Lavangen, Salangen, Malangen m. fl., hvilka omgifvas
af storartade fjällandskap. Fjordarna fortsättas inåt
landet af breda dalar, hvilka stå i beqväm förbindelse
med hvarandra genom låga pass. Bland dem må nämnas
Målselvdalen och den tillstötande Bardudalen, som
i slutet af 18:de årh. (från 1791) bebyggdes af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
