Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tronföljd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Polen, har tronföljden gifvit anledning till
krig. De mest bekanta tronföljdskrig äro det
s. k. »hundraårskriget» (1339–1453) emellan
husen Plantagenet och Capet om Frankrikes tron
(se Frankrike, sp. 214), Rosornas krig (1455–85) om
Englands tron (se England, sp. 548–549), Svensk-polska
tronföljdskriget (1598–1660) emellan Johan III:s och
Karl IX:s linier af Vasaätten om svenska tronen,
Spanska tronföljdskriget 1701–14 (se d. o.), Polska
tronföljdskriget 1733–38 (se d. o.), Österrikiska
tronföljdskriget 1740–48 (se d. o.) samt Bajerska
arfföljdskriget 1778–79. Om det sistnämnda, som här
saknar egen artikel, må meddelas följande.
Bajerska arfföljdskriget 1778–79. Då kurfurst Karl
Teodor (se Karl, tyska furstar 9) af Pfalz-Bajern
genom ett fördrag i Wien d. 3 Jan. 1778 (ratificeradt
af honom d. 14 s. m.) åt kejsar Josef II afstod
bästa delen af Bajern, som ockuperades af
österrikiska trupper, uppträdde Fredrik II af
Preussen alldeles bestämdt emot hela företaget
och lyckades förmå Karl Teodors arfvinge, Karl II
af Zweibrücken-Birkenfeld, att opponera sig mot
uppgörelsen med Österrike. Fredrik inryckte med
100,000 man i Böhmen (i Juli 1778), och hans broder
Henrik kom snart efter med en lika stark armé. Några
små skärmytslingar egde äfven rum, men ingendera
parten ville våga ett afgörande slag. Såväl Fredrik
sjelf som Österrikes herskarinna, Maria Teresia,
önskade i verkligheten att bevara freden. Äfven
Frankrike och Ryssland yrkade derpå. I början af
år 1779 inställdes derför krigsrörelserna, och
d. 10 Mars samlades en fredskongress i Teschen,
hvarest freden afslöts d. 13 Maj. Österrike
fick af Bajern behålla det lilla, men fruktbara
området mellan Donau, Inn och Salza (Innviertel),
men afstod från alla andra anspråk. Ehuru kriget
kostat Preussen 10,000 man och 17 mill. thaler,
fick det ej någon ersättning, men Fredrik kunde med
stolthet betrakta sig som Tyska rikets beskyddare.
J. Fr. N.
Tronhimmel, takhimmel af något dyrbart, ofta
rikt broderadt tyg, som upphänges öfver en tron
eller högsätet i ett rum för att framhäfva dess
plats. Till en tronhimmel hör i regeln alltid en
s. k. »ryggvandt», som kläder väggen bakom tronen
och är utförd i samma tyg som »himmelen». Tronhimmeln
utgjorde en väsentlig prydnad i äldre tiders praktrum,
ja ända inemot vår egen tid. Flere praktfulla sådana
förvaras ännu i statens samlingar från både 1500-,
1600- och 1700-talen. Takhimlar funnos jämväl i
enskildas boningar: en sådan från 1600-talet finnes
t. ex. ännu qvar å det gamla Oxenstierna-godset Tidö
i Vestmanland (jfr Baldakin).
Trons artiklar. Se Tro och Trosartikel.
Trontal, det helsningstal, som monarken (eller, å
hans vägnar, en minister eller annan högre ämbetsman)
plägar hålla från sin tron till representationens
församlade medlemmar vid ett riksmötes början, och
som innebär en inledning till representationens
öfverläggningar. Trontalet angifver landets
politiska ställning och är att betrakta såsom ett
program i afseende på den
politik, som regeringen följt, och de frågor, som
på grund deraf förtjena att blifva föremål för
representationens öfverläggningar. Det motsvaras
på sina ställen af en svars-adress (se Adress 3)
från representationens eller hvardera kammarens
sida. Bruket af trontal har till de flesta stater
hemtats från England. Parlamentet plägar der,
enligt ett från äldre tider brukligt ceremoniel, af
monarken sjelf (eller genom honom dertill utsedd
person) i öfverhuset, vid hvars skrank underhusets
medlemmar infinna sig, öppnas genom uppläsning af
ett af kabinettet utarbetadt trontal, ett politiskt
aktstycke, som derpå föredrages i båda husen
och framkallar svarsadresser, i hvilka uttryckas
de känslor, med hvilka, man möter kabinettet. I
främmande lands grundlagar finnes i allmänhet ej
något stadgadt angående förfarande vid riksmötets
öppnande med dertill hörande trontal, men konungens
initiativ innebär rätt att på detta sätt öppna
öfverläggningarna. I Sverige har förfarandet sedan
långt tillbaka varit grundlagsbestämdt. I Sveriges
första riksdagsordning (af 1617) var ceremonielet
vid riksdags öppnande bestämdt, och derstädes
omförmäles, att konungen skulle helsa riksdagen
och dermed öfverantvarda »punkterna ständerna att
berådslå». Från denna föreskrift härstammar den
praxis, som tog form i bestämmelsen uti 1723 års
R. O. § 12, som innehöll detaljerade föreskrifter
om det ceremoniel, hvilket ännu till sina hufvuddrag
gäller. Grundlagen har inskränkt bestämmelsen härom
till att stadga, att på den för riksdagens öppnande
kungjorda tiden riksdagsmännen skola sammankomma på
rikssalen, der konungen eller, då han så för godt
finner, statsministern eller annan statsrådsledamot
för ordet. I öfverensstämmelse härmed hålles ett
helsningstal (trontal), hvilket plägar inledas med
antydan om de vigtigaste angelägenheter, som påkalla
riksdagens uppmärksamhet, och hvilket afslutas dermed
att konungen förklarar riksdagen öppnad. Derjämte
åligger konungen att göra riksdagen vissa meddelanden,
olika alltefter som den samlade riksdagen är lagtima
eller urtima. Vid den förra meddelas berättelse
om hvad sig i rikets styrelse tilldragit, sedan
nästföregående lagtima riksdag sammanträdt, samt
proposition angående statsverkets tillstånd och behof;
via den senare kungöres anledningen till riksdagens
sammankallande jämte de förslag, som skola blifva
föremål för riksdagens öfverläggning. Då konungen
sålunda öppnat riksdagen, hafva, kamrarnas talmän
att vid samma tillfälle framföra till konungen i
kamrarnas namn deras undersåtliga vördnad. Genom
denna bestämmelse i förening med förbudet (R. O. §
53) emot allt slags öfverläggning af riksdag eller
kammare i konungens närvaro är möjlighet afskuren att
tillvägabringa några politiska svarsadresser från
kamrarna. Konungens helsningstal är nämligen redan
besvaradt genom de tal, i hvilka de uttryckt sin
vördnad, och det blir ej ens föredraget i kamrarna. I
Norges grundlag (§ 74), som i detta afseende, likasom
i ej få andra, bildats efter Sveriges, är stadgadt,
att konungen eller den han dertill beskickar, skall, sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
