Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tronföljd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stortinget konstituerats, öppna dess förhandlingar
med ett tal, hvari han underrättar det om rikets
tillstånd och de föremål, på hvilka han i synnerhet
vill fästa stortingets uppmärksamhet. Detta tal
plägar utan diskussion biläggas protokollet.
H. L. R.
Tronto (Lat. Truentus), kustflod i mellersta Italien,
rinner upp i prov. Aquila, flyter först i nordlig,
derefter, från Arquata, i östlig riktning, upptager
från h., vid Ascoli, bifloden Castellana samt
faller ut i Adriatiska hafvet, sedan dess nedre lopp
bildat gräns mellan provinserna Ascoli Piceno och
Teramo. Längd omkr. 90 km. Sedan 12:te årh. utgjorde
floden gräns mellan Kyrkostaten i n. samt konungariket
Neapel i s.
Tro- och huldhetsed, statsr. Se Hyllning. Sedan nu
genom k. kung. af d. 2 Dec. 1887 krigsmannaeden, som
äfven innehöll tro- och huldhetsed, blifvit afskaffad,
kan steget anses vara taget till upphörande af tro-
och huldhetsedens afläggande. På konungen sjelf beror
det, om den ed, som han vid kröningen mottager af
riksdagen i svenska folkets namn, skall bibehållas.
H. L. R.
Troost [tråst], Cornelis, holländsk målare,
f. i Amsterdam 1697, d. derst. 1750, var en
konstnär af betydelse, emedan han med personlig
uppfattning återgaf sin tids och sitt folks
egendomliga lif. Han målade »regentstycken» (se
d. o.) och enskilda porträtt, utmärkta för skarp
uppfattning, otvungen anordning och förträfflig
behandling af luft och ljus. Men derjämte målade han
äfven lifliga genrebilder i gouache och pastell,
således med den teknik, som särskildt tilltalade
samtiden. Hans bästa oljetaflor finnas i Amsterdams
Rijksmuseum, såsom Alexander den store i slaget vid
Granikos (1737), ett par sjelfporträtt samt flere
porträttgrupper: Inspectores Collegii medici (1724),
Professor W. Roëlls förevisning i anatomi (1728),
Hittebarnshusets styrelse (1729) och Kirurggillets
tre föreståndare (1731). Hans bästa gouache-
och pastellmålningar finnas i Haags museum. Der
förvaras 8 scener ur lustspel, Epifanias sångare,
Kloris och Roosjes bröllop samt fem egendomliga,
i pastell utförda genrebilder, kallade »Nelri»
efter de fem begynnelsebokstäfverna i deras
underskrifter. De framställa sex vänner på kalas. De
latinska inskrifterna, som tydligt angifva innehållet,
äro: 1) Nemo loquebatur (»ingen talade»), 2) Erat
sermo inter fratres (»bröderna började spraka»),
3) Loquebantur omnes (»alla pratade»), 4) Rumor
erat in casa (»det var oväsende i huset») och 5)
Ibant qui poterant, qui non potuere cadebant (»den, som
det kunde, han gick; den föll, som icke det kunde»).
C. R. N.
Trop (Grek. tropos, egentl. vändning), bildligt
uttryck, figurligt talesätt, poetisk bild. Tropen gör
begreppet lefvande för fantasien genom att medelbart
eller omedelbart försinliga det andliga, förandliga
det sinliga eller belysa en företeelse genom en
annan. Språket är, äfven i sina abstrakta uttryck,
en samling af »bleknade» bilder, hvilkas ursprung man
glömt, ord, som förlorat sin tidigare konkreta,
sinliga bemärkelse (t. ex. begripa, utveckla). Så snart
menniskan har vändt uppmärksamheten till sin inre
verld och upptäckt nya områden af själslifvet, har
hon ofrivilligt på denna andliga verlds företeelser
öfverfört den reala verldens beteckningar. Och
samma instinkt, som är bestämmande för språket i
dess utvecklingsgång, leder äfven skalden i hans
ingifvelses stund. Bilderna strömma till honom,
han tänker i bilder, och troperna höra derför till
skaldekonsten i kraft af en inre nödvändighet,
ej endast såsom en yttre prydnad. De bringa det
andliga närmare åskådningen och öppna en rikare
stämningsverld. Olika slag af troper äro liknelse,
metafor (den ojämförligt vigtigaste tropen),
personifikation jämte allegori, hyperbol, metonymi,
synekdoke och metalepsis (se dessa ord). – Från
troperna må man väl skilja de retoriska figurerna,
d. ä. sådana från det vanliga språkbruket afvikande
ordställningar och vändningar, som afse att
göra uttrycket (ej åskådligare för fantasien,
men) mera lifligt och inträngande för känslan
och förståndet. Till figurerna höra utropet, den
oratoriska frågan, upprepningen, apostrof, klimax,
antites, paradox, ironi, eufemism, inversion,
anaphora, anakolut, pleonasm, aposiopesis, ellips
m. fl.
Tropaeoleae Juss., bot., en naturlig familj af
saftiga örter med spiralställda, långskaftade,
sköldformiga blad utan stipler, hvilkas bladskaft äro
känsliga och göra tjenst som klätterorgan. Blommorna
äro långskaftade och sitta ensamma i
bladvinklarna. De äro 2-könade och oregelbundna, i det att
det bakersta foderbladet är försedt med en sporre,
som är ett honingsgömme, hvarjämte de särskilda
bladen i blomman hafva olika form alltefter sin
ställning. Blomman sitter dels under, dels något
omkring (bakre delen af) frukten, som är en tredelad
klyffrukt med 3 enfröiga rum. Fodret är 5-bladigt, mer
eller mindre färgadt; kronbladen äro 5 och ståndarna
8. Familjen består af endast 1 slägte: Tropatolum L.,
»skölding», »sköldört». Se Indiansk krasse. O. T. S.
Tropa-syra. Se Atropin.
Trophonius. Se Agamedes.
Tropidurus, zool., ett till familjen leguaner,
Iguanidae, ödlornas och kräldjurens klass, hörande
slägte, har hufvudet och bålen platta, eger
gomtänder samt har rygg och stjert försedda med
kölade fjäll. Två arter, af hvilka den vanligaste
(T. torquatus) uppnår en totallängd af 36 cm., lefva
i Syd-Amerika. De bebo stenhögar, klippspringor
och gamla byggnader samt springa snabbt och klättra
med stor skicklighet upp på de brantaste väggar. På
flere ställen i Brasilien höra de till de allmännaste
ödlorna. L-e.
Tropik (Lat. tropicus, näml. circulus, af
Grek. tropos, vändning), vändkrets, astron. och
geogr., kallas hvardera af de tvänne parallelcirklar,
som tänkas dragna på himmelssferen eller på
jordklotet, och hvilka löpa parallella med eqvatorn på
ett vinkelafstånd söder eller norr om densamma, som
är lika med ekliptikans lutning, eller ungefär 23°
1/2. Under årets lopp når solen sitt högsta eller sitt
lägsta läge öfver eqvatorn och vänder sålunda i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
