- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
811-812

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Print (PDF) - On this page / på denna sida - Truber ... - Trumpet. 1. Ital. tromba, Fr. trompette, T. trompete (Fornhgöt. trumpa, trumba), musikt., urgammalt bleckblåsinstrument - Trumpet. 2. Sjöv., ett slags »stek» (se d. o.) - Trumpetblomma. Se Salpiglossis - Trumpetdjurslägtet, Stentor, zool. - Trumpetfogelslägtet, Psophia. Se Agami och Psophiidæ - Trumpetmarin (Eng. trumpet-marine, Ital. tromba marina, T. trumscheit), primitivt stråkinstrument - Trumpetsnäckan, Tritonium, zool. - Trumpetsvampen. Se Telephoraceæ - Trumpetträdet. Se Cecropia - Trumpp, Ernst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

811

Trumpet-Trumpp.

812

pana). Jfr Puka och Tamburin. - 2. Af-loppstrumma. Se
Klo ak. - 3. Sjöv., »rundhus», d. v. s. klosett ombord
på ett fartyg. 1. A.. L.

Trumpet. 1. Ital. tromba, Fr. trompette, T. trompete
(Fornhögt. trumpa, trumba], musikt., urgammalt
bleckblåsinstrument (se Mässingsinstrument),
förekommande i flere former och ofta förvexladt med
mera hornartade tonverktyg. Om den antika trumpeten se
Tuba. Under medeltiden spelade trumpeten en stor rol i
krigsmusiken, och senare bildade trumpetarna särskilda
skrån, som fingo vissa adliga privilegier. Den
moderna trumpeten är ett metallinstrument, böj dt
till en dubbel ögla, dock ej rund såsom hornets, utan
aflång. Mensuren är trängre och mera cylindrisk än
hornets, hvadan tonen blir mera gäll; munstycket är
skålformigt, såsom på basunen. Trumpetens naturtoner
gå i aliqvoter från C till c3, dock användas ej de
lägsta och de högsta tonerna. Genom tillsats af olika
byglar kunna olika stämningar erhållas. Trumpeten
är ett transponerande instrument och noteras liksom
hornet, hvilket dock klingar en oktav djupare,
så att ett no-teradt c1 klingar för 1-horn såsom /,
för F-trumpet såsom f1. I orkestern nyttjas trumpeten
sällan ensam, utan vanligen i förening än med hornen,
än med basunerna. Oftast förekomma trumpeterna
parvis. Wagner skref dock för tre, för att få full
treklang af samma ton-färg. De på »naturtrumpeten»
(d. v. s. en trumpet utan ventiler eller klaffar)
felande tonerna kunna erhållas, liksom på hornet,
genom handens införande i klockstycket. Då
emellertid dessa »stopptoner» klinga dåligt,
hafva flere andra uppfinningar försökts. Wöggel
konstruerade 1780 »inventionstrumpeten» med drag,
liksom på dragbasunen. Weidinger gjorde 1801
en trumpet med klaffar. Alla dessa uppfinningar
hafva småningom trängts undan genom det af Stölzel
1817 tillämpade ventilsystemet med två ventiler,
till hvilka Muller 1830 fogade en tredje. I England
synes inventionstrumpeten hafva bibehållit sig, och
Bassett konstruerade der 1876 en förening af drag och
ventil. - Clairon kallades under 18:de årh. ett slags
trumpet med trängre mensur. - »Trumpet» är äfven namn
på en rörstämma i orgeln. - 2. Sjöv., ett slags »stek»
(se d. o.). 1. A. L.

Trumpetblomma. Se Salpiglossis.

Trumpetdjurslägtet, Stentor, zool., tillhör familjen
Stentoridce, ordningen Hypotricha och klassen
Infusoria bland urdjuren. Kroppen är långsträckt,
cylindrisk och framtill trattformig (denna kroppsform
har föranledt slägtets svenska namn). För öfrigt har
djuret förmåga att

mycket vexlande gestalt. Sålunda är det under hvila,
då det med den smala änden fäst sig vid något föremål
i vattnet, trattfor-

migt, medan det under simning är kolf- eller
päronformigt, med trubbig framände. De längre
cilierna i den bredare kroppsänden omgifva ock den
excentriskt belägna munöppningen (se fig., a). I
munnens närhet finnes den s. k. analöppningen. Den
hos flertalet infusionsdjur förekommande kontraktila
vakuolen (c] har en cylindrisk form. Kärnan (b)
är långsträckt, perl-bandslik. Af de sex till
detta slägte hörande arterna förekomma somliga
i sött vatten, andra i hafvet. Några tillhöra
de största kända infusionsdjur, i det de blifva
öfver l mm. långa. En i Europa och Amerika allmän
sötvattensart, S. polymorphus. förekommer stundom
i sådana mängder, att den öfverdrager grässtrån,
blad och dylikt såsom med en hvit fjunbeklädnad. k-e-

Trumpetfogelslägtet, Psophia. Se Agami och Psophiidse.

TrumpétmarTn (Eng. trumpet-marine, Ital. tromba
marina, T. trumscheit], primitivt stråkinstrument,
särdeles omtyckt under 14:de-17:de årh., nu användt
endast i några nunnekloster. Det brukades först
i engelska marinen såsom signalinstrumerit,
hvaraf förklaras ena hälften af namnet;
den andra kommer af den trumpetlika tonen,
orsakad genom den enda strängens stall, som
blott med ena foten är fastlimruadt, men med
den andra fritt skallrar mot resonansbottnen.
A. L.

Trumpetsnäckan, Tritonium, zool, slägte, hörande
till familjen Tritoniidce, ordningen Prosobranchia
och klassen Gastropoda bland blötdjuren. Skalet,
som är försedt med knölar och lister, är ägg- eller
klubbformigt, spiral-vridet, undertill utdraget i
en kanal. Djuret eger ett långt andedrägtsrör. De
många arterna, som lefva i de tropiska hafven,
kunna uppnå en ganska betydande storlek (40 cm. och
derutöfver). De användas på vissa ställen som
trumpeter. Tritonerna (se Triton, my-tol.} af bildas
vanligen blåsande i dylika snäckor, och den romerska
signaltrumpeten biteerna (se d. o.) hade en form,
som liknade trumpetsnäckans, men var böjd till en
halfcirkel. L-e.

Trumpetsvampen. Se Telephoracere.

Trumpetträdet. Se Cecropia.

Trumpp, Ernst, tysk orientalist, f. 1828, studerade i
Tubingen och i England teologi och orientaliska språk,
trädde i tjenst hos Church missionary society samt
undersökte på dess uppdrag Indusdalens och Afganistans
språk (1854 -58). Efter några års arabiska studier
i Syrien och Egypten återvände han till Stuttgart
1861. Tio år derefter begaf han sig på uppdrag
af engelska regeringen till Lahore för att der med
sikhpresters tillhjelp göra en öfversättning af denna
sekts heliga skrifter. Han återkom till Europa 1872
och blef professor i orientaliska språk i Mimenen
1874. Död derst. 1885. T:s förnämsta arbeten äro
Gr ammar of the sindhi language (1872), Gramm. of
the pashto or language of the afghans (1875), The
Adi Gronth or the holy scriptwres of the sikhs,
transl. from the or ig. Gurmukhi (1877), Der kamp f
Adams öder das christl. Adamsbuch des Morgenlandes
(1880), Gramm. untersuch. uber d. sprache der brähuis
(1881). Die religion der

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 20 10:28:28 2012 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfap/0412.html

Valid HTML 4.0!