- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
817-818

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tryckfrihet inbegriper rätt att med tryckpressens tillhjelp utbreda sina tankar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

verkan fordrar, att staten vidtager kraftigare
och mera omfattande mått och steg för att kunna i
bestraffningsväg förekomma missbruken. Dertill
fordras särskilda lagstiftningsåtgärder. Det
ingår nämligen flere handlingar i en skrifts
offentliggörande i tryck än uti det talade och
skrifna ordet. Först bestämmes innehållet af den
skrift, som skall offentliggöras, derefter vidtagas
åtgärder för dess tryckning och spridning, hvarvid
anlitas särskilda yrkesidkare, nämligen boktryckare,
bokhandlare och förläggare. Lagstiftaren har
derför skyldighet att noga öfverväga, huruledes
vid utkräfvande af straff för ett genom tryckt
skrifts utgifning begånget tryckfrihetsbrott rätte
gerningsmannen må med straff träffas och huruledes,
så snart brottet blifvit styrkt, skriftens vidare
spridning och dermed förenade skadegörande verkan
må hindras. För att vinna detta mål åligga dem,
som hafva till yrkesverksamhet befattning med
utgifning, tryckning och spridning af skrifter,
vissa skyldigheter, hvilka dock med afseende på det
gagneliga inflytande, som pressen utöfvar, ej må vara
af beskaffenhet att lägga hinder i vägen för pressens
vigtiga uppgift att främja sann upplysning. Detta
förhållande har gifvit upphof i de flesta land till
särskilda lagar angående pressen och, der sådana ej
finnas, till särskilda stadganden angående straff och
ansvar för pressförbrytelser samt politieföreskrifter
för de näringar, som för skriftens tryckning och
försäljning behöfva anlitas.

Det dröjde lång tid efter boktryckerikonstens
uppfinning, innan man lyckades träffa riktiga
ledande principer för denna lagstiftning, sådan den
bör vara, nämligen att bevara allmänt lugn utan
att återhålla allmän upplysning. Och det dröjde
länge, innan sjelfva tryckfriheten såsom sådan vann
erkännande. Som tryckfrihetens makt består i den
snabba och vidsträckta spridningen af tryckpressens
alster, sökte man till en början vinna målet genom
tillsyn att ej andra än allmännyttiga skrifter
utspredos. Man anordnade en särskild uppsigt af
offentlig myndighet öfver pressen. Dervid begagnades
först det medel, som kyrkan användt för att hindra
religionsfientliga skrifters spridning, nämligen
censur (se d. o.), innan skriftens tryckning tilläts,
i samband hvarmed för utöfning af boktryckeri- och
bokhandelsyrkena fordrades särskildt tillstånd af
offentlig myndighet. De bojor, med hvilka pressen
sålunda fjättrades, bibehöllos i de flesta land
långt in på 1800-talet. England var det första
land, som afskaffade censuren (1694), och der
gjordes gällande den grundsatsen att hvar och en är
berättigad att trycka skrifter med ansvar för den,
som gifver skriften något slags offentlighet, samt
att detta ansvar kan utkräfvas blott efter allmän lag
och inför domstol, sedan åtal i laga ordning skett
och jury yttrat sig i saken. Censurens upphäfvande
hade till påföljd, att tillståndsbref såsom vilkor
för anläggning af boktryckeri borttogs, men vissa
föreskrifters iakttagande förbands med yrkets
utöfning. I Nord-Amerikas Förenta stater gjorde sig
liknande grundsatser gällande och fingo sitt uttryck
uti en till konstitutionen
i Dec. 1791 fogad tilläggsartikel, hvilken förbjöd
kongressen att stifta någon lag, hvarigenom
tal- eller tryckfriheten inskränkes. I Sverige blef
redan dessförinnan, d. 2 Dec. 1766, en särskild
tryckfrihetsförordning utgifven och fastställd
såsom grundlag. Genom densamma blefvo i afseende på
rättigheten att utgifva skrifter samma grundsatser
som i Englands lagstiftning antagna. Först och främst
afskaffades censorsämbetet och censuren, utom hvad
angick manuskript i teologiska ämnen, hvilka skulle
öfverses af vederbörande domkapitel; vidare blef,
med iakttagande af hvad som medelst uttryckliga
stadganden i samma lag blifvit såsom tryckfrihetens
missbruk belagdt med straff, allt annat lofgifvet att
skrifva och trycka på hvad språk och i hvad skrifart
det kunde vara författadt, i alla ämnen, som kunde
lända till allmänhetens upplysning. Derjämte medgafs
den vidsträckta nu gällande granskningsrätt med
dertill hörande rätt att taga kännedom om officiella
skrifter och handlingar. Det ansvar, som kunde komma
i fråga för tryckfrihetens missbruk, och som förut
gjorts gällande af administrativ myndighet, skulle
utkräfvas på ordentligt sätt vid vederbörlig domstol
efter föregången laga stämning, hvarvid parterna
egde åtnjuta laga rättegångsförmåner. Ansvaret
ålåg författaren, och boktryckaren kunde freda
sig från ansvar, om han kunde bevisligen uppgifva
författaren. Denna frihet led dock intrång genom de
inskränkande band, som skråväsende och privilegier
lade på boktryckeri- och bokhandelsyrkenas idkande. I
Danmark blef d. 14 Sept. 1770 på Struensees tillskyndan
en oinskränkt tryckfrihet påbjuden i förening med
censurens afskaffande, dock endast för en kort tid. I
Tyskland sökte samtidigt en och annan furste lossa på
trycktvånget, såsom Fredrik II af Preussen och Josef
II af Österrike. I Frankrike kom genom revolutionen
tryckfriheten såsom allmängiltig grundsats till
erkännande, i det den upptogs i art. 11 af Déclaration
des droits de l’homme bland de allmänna medborgerliga
rättigheterna och ytterligare garanterades uti
tit. I. af 1791 års konstitution, hvarigenom hvar och
en berättigades att genom tryck offentliggöra sina
tankar, utan att hans skrifter kunde undergå någon
censur eller inspektion före deras offentliggörande,
samt under ansvar för tryckfrihetens missbruk
endast i de uti lag bestämda fall. Den tryckfrihet,
som sålunda i lagstiftningen erkändes, slog ej för
tillfället någon kraftig rot på Europas fastland,
icke en gång i Frankrike. Dels saknades för dess
vidmakthållande vissa förutsättningar i afseende på
rättigheten att utöfva de yrken, af hvilkas medverkan
tryckfriheten betingades (dessa yrken stodo under
offentlig myndighets särskilda öfvervakning), dels
blef pressen tagen i den herskande maktens hand,
vare sig att den var republikansk eller monarkisk,
för att leda den allmänna meningen i en riktning, som
gynnade de maktegandes intressen. Censur blef åter
anlitad. Den försvarades af statsrättsliga författare
såsom ett värn för pressens sanna frihet och en
betryggande garanti för dem, som hade befattning med skrifters

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfap/0415.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free