Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tryckfrihet inbegriper rätt att med tryckpressens tillhjelp utbreda sina tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Belgiens tryckfrihetsförordning d. 20 Juli 1831,
har fått sin tillämpning äfven i 1842 års norska
strafflag; och det är samma system, som ligger till
grund för franska lagstiftningen och i vissa delar
gifvit sig tillkänna i Sveriges lagstiftning. Det
andra systemet, som blifvit följdt i den 1874 utgifna
tyska rikslagen angående pressen, sammanfaller med
det belgiska i fråga om den eventuella ansvarigheten
för hvar och en af dem, som i ofvannämnda egenskaper
medverkat vid skriftens utgifning, men detta ansvar
drabbar ingen annan än författaren eller utgifvaren
såsom upphofsman till den brottsliga skriftens
offentliggörande; hvar och en af de öfrige ålägges
straff af lindrigare art för bristande omtanke,
»fahrlässigkeit», när icke tillräcklig vägledning
af honom erhålles för den verklige gemingsmannens
inställelse inför domstol. Bristfälligheten i alla
tre systemen är, att till följd af anonymitetsrätten
gerningsmannen icke alltid träffas i den, som
uppgifves såsom utgifvare, utan denne är en »bulvan»,
i Tyskland kallad »strohmann», hvilken falskeligen
uppgifves såsom utgifvare. Tryckfriheten är dermed
tillgodosedd, men ej rättvisans kraf på den skyldiges
bestraffning. Huruledes man skall kunna komma till
på en gång principielt riktiga och praktiskt dugliga
regler för att kunna, utan men för sjelfva friheten,
med lagens arm åtkomma gerningsmän och deltagare i
tryckfrihetsförbrytelser är frågan för dagen inom
tryckfrihetslagstiftningen, icke minst i Sverige.
Hvad beträffar tryckfriheten i Sverige erinras om
den i 1809 års R.F. § 86 innehållna deklaration om
tryckfrihet såsom innefattande rättighet för hvarje
svensk man att utan några af den offentliga makten
i förväg lagda hinder utgifva skrifter. Detta
förbud mot alla slags preventiva åtgärder har
blifvit utfyldt genom Tryckfrihetsförordningens
(se d. o.) bestämmelser i § 1, 2°, att någon
tryckningen föregående granskning af skrift eller
förbud mot tryckning ej må ega rum, icke må någon
skrift före sitt utgifvande affordras boktryckare,
utgifvare eller författare, ej häller må något för
tryckningen eller utgifningen hinderligt inseende
öfver boktryckeri och bokhandel, öfver författare och
utgifvare tillåtas. Privilegiisystemet afskaffades
såväl för skrifters utgifning som för boktryckeri
och bokhandel, och der privilegium å skrifts
utgifning kunde till skydd för enskild rätt eller
till understöd åt allmän inrättning erfordras, blef
det betydligt inskränkt (efter grundlagsändringen
1876 qvarstår blott rättigheten att på högst 20 år i
sänder förnya Vetenskapsakademiens rätt att utgifva
almanacken). Enligt T. F. § 1, 5° står det hvar och
en fritt att efter en enkel anmälan hos offentlig
myndighet anlägga tryckeri i stad eller på en half
mils afstånd derifrån, och boktryckare är i afseende
på yrkets utöfning, med undantag af åliggandet att
till det kungliga och universitetsbiblioteken aflemna
friexemplar (s. k. arkivexemplar), ej underkastad
andra förpligtelser än att låta å tryckt skrift
utsätta boktryckarens namn, tryckningsort och årtal
samt att (§ 4, 2°) i samma stund, ej senare än en
skrift till försäljning
eller spridande utgifves, låta aflemna ett exemplar i
Stockholm till chefen för Justitiedepartementet och
i annan ort till hans ombud, hvarjämte han har att
fullgöra vissa föreskrifter, som äro gifna dels till
vägledning för att kunna vid förbrytelser utkräfva
ansvar af gerningsman, dels till hans eget fredande
för det ansvar, som eljest skulle kunna drabba honom,
som genom skriftens tryckning så väsentligt bidragit
till förbrytelsens möjliggörande. Intet hinder
finnes för bokhandels idkande eller för föryttrande
af en skrift, som ej är belagd med qvarstad eller
konfiskerad; efter grundlagsändringen 1870 behöfves
icke en gång anmälan hos offentlig myndighet. Hvarje
författare eller förläggare står det fritt att
sjelf eller genom andra föryttra honom i sådan
egenskap tillhörig skrift, med iakttagande deraf att
han ej föryttrar skrift, hvarå boktryckarens namn,
tryckningsort och årtal saknas. Huruvida och i hvilken
mån kolportering på öppna platser, anbringande af
tryckta plakat å byggnader vid allmän gata, äfvensom
inträngande i enskilda bostäder för afyttring af
skrifter är fritt eller kan af offentlig myndighet
ordnas, derom lemnar tryckfrihetsförordningen ej
någon upplysning. Dock förutsättes, att boktryckeri-
och bokhandelsreglementen må kunna utgifvas, som
reglera sättet för dessa yrkens utöfning i enlighet
med hvad allmän ordning och säkerhet fordra (4 §,
4°). Sedan sålunda garanti gifvits för de yrkens
fria utöfning, af hvilka skrifters utgifning beror,
utvecklas de rättigheter, hvilka inbegripas under den
i R. F. § 86 svensk man tillförsäkrade rätt att utgifva
skrifter. Hvarje författare förklaras berättigad
att genom tryck kungöra sina tankar öfver allt, som
är eller kan blifva föremål för mensklig kunskap,
under det ansvar, som lagen bestämmer, ifall den
såsom skändlig eller smädlig sig utmärker. Likaså
eger hvar och en frihet att under samma ansvar
utgifva skrifter, som annan man författat, såväl
utländsk mans arbete eller öfversättning deraf som
inländsk mans, med det enda vilkor af helgd för andras
eganderätt, hvarom stadgas i särskild lag, stiftad
i den ordning, som för civillag är föreskrifven (jfr
Lag ang. eganderätt till skrift, d. 10 Aug. 1877 med
ändringar enl. k. för. d. 10 Jan. 1883). Likasom i
1766 års T. F. äro (§ 2, 4°) officiella protokoll och
handlingar gjorda tillgängliga för dem, som vilja taga
kännedom om eller utgifva sådana. Författare åtnjuter
anonymitetsrätt och kan under diktadt namn utgifva
skrifter. Den, som utgifver utländsk mans arbete
eller öfversättning deraf eller inländsk mans, som
sitt namn ej angifvit, eger enahanda rättigheter,
pligter och ansvarighet som författare, om ej
annorlunda i särskilda fall är stadgadt. Boktryckare
eger derför, vid äfventyr af straff, ej utan tillstånd
å titelbladet utsätta någonderas namn och ej häller
röja hans namn eller hemvist, utan att sådant honom
af domaren ålägges. Denna rätt att utgifva skrifter
betingas af ansvar för skriftens innehåll. Till följd
häraf åligger författare äfvensom utgifvare af en
icke periodisk skrift att, ehvad han okänd vara vill
eller ej, tillställa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
