Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tryckfrihetsförordningen är en af Sveriges grundlagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förordning med undantag af några få §§, bland
hvilka bör märkas § 2, hvarest stadgades, att ingen
må, vid äfventyr att straffas såsom för högmålsbrott
(d. v. s. med döden), skrifva eller låta trycka
något, som strider mot arfföreningarna, ej häller
något, som rörer eller qväljer regeringsformen och
konungaförsäkran af d. 21 Aug. 1772 jämte konungens
och rikets majestät, höghet och rätt. Dermed
var ett strängt band lagdt på behandlingen af
politiska ämnen, hvartill kom såsom ytterligare
tvångsband på dylika ämnens behandling bestämmelsen
om gerningsmanna-ansvar för boktryckaren jämte
författaren. Anonymitetsrätten inskränktes genom
bestämmelsen om boktryckarens skyldighet att,
när han blef behörigen tillfrågad, uppgifva auktors
namn. Under Gustaf III:s egen och hans efterträdares
regering utfärdades vidare bestämmelser, hvilka
gjorde skrifters utgifvare fullständigt beroende
af regeringsmakten, som äfven begynte utsträcka
censuren till andra arbeten än teologiska (se
vidare Censur och Indragningmakt). 1809 blef det
en af grundlagstiftarnas förnämsta omsorger att
med säkra värn omgärda tryckfriheten. Uti 1809
års R. F. § 85 uppräknades derför förordning om
allmän tryckfrihet bland de lagar, hvilka skulle
såsom grundlagar anses och vid samma riksdag
komma att af Riksens ständer och konungen gemensamt
fastställas. I § 86 blef derför tryckfriheten i den
omfattning, som dess väsende fordrar, uttryckligen
försäkrad. Vigten af en ändamålsenlig lagstiftning
ang. tryckfriheten hade före ständernas sammanträde
blifvit af styrelsen insedd och föranledt
nedsättande af en komité till utarbetande af
förslag till tryckfrihetsförordning. Det af
denna komité afgifna förslag synes hafva varit
en bearbetning och sammansmältning af föregående
tryckfrihetsförordningar samt den för hofkansleren –
hvilken efter Kanslikollegiets indragning fick
befattning med uppsigten öfver boktryckeri
och bokhandel – 1802 utfärdade instruktion
till borttagande af de mest tryckande band på
tryckfriheten, som tillhörde tiden före 1809. Detta
till K. M:t ingifna förslag öfverlemnades d. 21
Sept. 1809 till riksståndens pröfning, hvarefter,
med ledning af de anmärkningar, som deremot gjordes,
konstitutionsutskottet inkom med ett eget förslag
d. 28 Nov., som utgjorde en genomgående omarbetning af
komitérades förslag. Sedan utskottet med anledning af
återremiss afgifvit nytt betänkande d. 20 Jan. 1810,
godkändes detta af riksstånden, men med förbehåll
af presteståndet att såväl de anmärkningar, som
vid antagande af R. F. § 86 blifvit gjorda, som de
nu till protokollet anförda betänkligheter måtte
anses väckta för att vid nästa lagtima riksdag till
öfvervägande och afgörande förekomma. Förslaget
blef genom kungl. stadfästelse lag d. 9 Mars
1810. Genom denna T. F. var tryckfriheten till
fullo garanterad. Rättigheten att i stad eller dess
närhet anlägga boktryckeri lemnades fri, likasom ock
rättigheten att föryttra skrifter. I fråga om ansvars
utkräfvande må påpekas, att boktryckaren befriades
från ansvar, derest han ställt sig till efterrättelse
de åligganden i afseende på
anmälan, utsättande å titelblad af namn, tryckningsort
och årtal samt förskaffande af namnsedel, som
T. F. bestämt, på samma gång som utgifvaren,
derest han tillställt boktryckaren namnsedel
(som ej fick brytas, förrän domstol förordnat),
tillerkändes fullständig anonymitetsrätt. Man
ansåg sig emellertid snart af förhållandena manad
att vidtaga särskilda åtgärder emot den periodiska
pressen. Redan vid urtima riksdagen s. å. antogs
ett af konstit. utsk. d. 10 Okt. 1810 afgifvet
förslag till preventiva åtgärder emot den periodiska
pressen samt om införande af en permanent jury i
tryckfrihetsmål att hvila till följande riksdag. Vid
1812 års riksdag förekommo till pröfning dels de
från 1809–10 års riksdag hvilande anmärkningar,
dels det till att hvila antagna nyssnämnda förslag
af konstitut. utsk., hvartill kom en af K. M:t
aflåten proposition med föreslagna ändringar med
afseende på den periodiska pressen, bland hvilka
märkas återupplifvandet af indragningsmakten och
ändringar uti 1809 års T. F. angående författares
och utgifvares inställelse inför domstol. Enligt då
gällande R.F. §§ 56 och 81 voro ständerna vid den
riksdag, då ett hvilande förslag skulle afgöras,
ej förhindrade att uppå konstit. utsk:s förslag
göra jämkningar. Sålunda blef med ledning af den
kungl. propositionen och de hvilande anmärkningarna
ett förslag till ny tryckfrihetsförordning
utarbetadt af konstitutionsutsk. och till riksstånden
afgifvet. Det blef af ständerna antaget i alla delar,
med undantag af hvad som då föreslogs rörande
juryn. Det af ständerna antagna förslaget blef
af konungen stadfäst d. 16 Juli 1812 såsom en ny
T. F. Efter det vid 1815 års riksdag nu gällande
bestämmelser angående jury blifvit antagna, var den
T. F. färdig, som med få förändringar ännu gäller,
och under hvilken en sjelfständig press uppspirat
och förvärfvat sig allt större betydelse. T. F.,
som fullständigt skyddat tryckfriheten, har ej
visat sig ega samma makt, då fråga varit att med
lämpligt straff träffa den verklige förbrytaren,
hälst indragningsmakten visade sig alldeles olämplig
för det dermed afsedda ändamålet. De processuella
stadgandena äro ej affattade så, att juryinstitutionen
kan motsvara sitt ändamål. Uppställningen och
affattandet af de särskilda stadgandena bära alltför
mycket spår af hastverk, till följd hvaraf lagen
lider af en mängd fel, motsägelser och inadvertenser,
hvilka vid de omarbetningar, som den ursprungliga
1810 års T. F. undergått vid 1812 och 1815 års
riksdagar, ökats genom bristande uppmärksamhet på
de förändringar åtskilliga gamla stadganden bort
undergå i sammanhang med de nyas införande. Detta
har föranledt försök att få lagen förbättrad. De mest
omfattande förändringsförslag, som blifvit framlagda,
hafva varit de af konstit. utsk. vid 1828–30, 1871
och 1872 års riksdagar afgifna förslag till ny
T. F. samt de af K. M:t aflåtna propositioner till
riksdagen 1853–54 ang. upphäfvandet af T. F:s egenskap
af grundlag och stadgande att fråga om dess förändring
skall behandlas lika med fråga om stiftande af allmän
civil och kriminal lag enl. R. F. § 87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
