Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trä ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
elfvarna). Hvarje stock stämplas i storänden med
egarens »krönyx»-märke. Skall timret ej användas
såsom rundtimmer för att sedan sågas, uppskrädas
(fyrhuggas) vanligen stammarna till bjelkar eller
spärrar. Samtidigt med dessa arbeten försiggår
timmerdrifningen (körningen till flottleden), i det
att timret medelst kedjor fastgöres på stöttingar
(kälkar) eller s. k. bogslädar, ofta i ofantliga
lass, och det bär af i svindlande fart utför berg
och backar, på provisoriska vägar – stundom ett
lifsfärligt arbete för körsvennen och hästen. Det vid
eller på flottleden lagda virket »tummas» l. mätes
(se Tumning). För virkets transport (sommartiden)
utför eländiga bergssluttningar har man flerestädes
anlagt stuprännor af trä, i hvilka stockarna få löpa
med storänden främst och nedstörta i elfven. Vid
landtransport af virke uppgår hvarje mils forlön
till minst 10 proc. af inköpspriset, ja kan stiga
ända till 50 proc. deraf. Betydligt billigare är
vattentransporten, som, när den sker i sammanbundna
flottar, är 20–40 gånger billigare än forsling till
lands. »Flyttet» (flottningen till sågverken eller
lastageplatserna) börjar i islossningen. Flottleden
är ett system af bäckar, upprensade mindre vattendrag,
timmerrännor (öfver fast mark eller förbi forsar,
som lägga hinder i vägen), sjöar, dammbyggnader samt
elfven (»ån») med sina »sel» (spakvattnet mellan
forsarna) och »edor» (strandinskärningar, hvarest
vattnet har hvirfvelrörelse). I strida vattendrag
få timmerstockarna hvar för sig följa strömmen,
men måste, då de fastna i en eda, mellan stenar
eller dyl., åter stötas ut på djupare vatten. På en
i forsen fastnad stock upptornar sig ej sällan en
bråte af ända till 50,000 timmer, hvars lösgörande är
ett lifsfarligt arbete. Stockarna stanna slutligen
i s. k. »länsor» (af stockar formade hamnar, som
äro öppna uppåt elfven, men tillstängda nedåt), i
hvilka de åtskiljas efter sina märken och för vidare
transport hopläggas i flottar. Arbetarna äro indelade
i lag; dessa stå under förmän, dessa i sin ordning
under flottchefer, hvilka (liksom ock dammvaktarna)
sortera under direktören för den af sågverksegare
sammansatta flottningsföreningen. – När virket har
mindre stridt vatten att passera, byggas flottar,
sammanbundna med vidjor eller trossar. I strömdrag
behöfva sådana flottar endast styras med väldiga
åror, men i sjöar fortskaffas de genom varpning
(medelst ett utkastadt ankare), bogsering, stakning
o. s. v. Timmer- och brädflottar, som skola gå utför
vattenfall, sammansättas så, att flotten får en viss
böjlighet. – Om byggnadsvirke se Timmer. Om virkes
förarbetning i ramsågar vid sågverken se Sågning,
sp. 1,197. Af sågblock (nedre delen af trädstammar)
sågas plank (5–15 cm. tjocka, 15–30 cm. breda), bräder
(5–1 cm. tjocka, 15–22 cm. breda), spikreglar (7,5
cm. tjocka, 7,5–10 cm. breda), läkter (4–5 cm. tjocka,
5–6 cm. breda) samt, om plankorna sönderskäras
finare, staketspjälor och nåtlister. Plankor under
7,6 cm. tjocklek kallas »battens» med 18 cm. bredd,
»deals» [dils] med 23 cm. bredd och »planks» med 28
cm. bredd.
Fanér utgöres af myckt tunna (högst 3 mm. tjocka)
afskärningar af hårda, dyrbarare träslag. Bräder
och plank förekomma i handeln i sorterna prima
(bästa helrena, d. v. s. qvistfria och sprickfria,
fullkantiga och fyrsågade), sekunda (goda helrena),
mixed (goda helrena jämte en och annan af bästa
sort), tertia (bästa halfrena, utan längre sprickor),
qvarta (halfrena) och qvinta (utskott). Fullkantigt
kallas virket, när kanterna bilda raka linier,
uppkomna genom sidoytornas skärningar; vankantigt, när
stammens ursprungliga yta på flere ställen afbryter
de raka linierna. Allt gröfre virke uppmätes och
betalas efter kubikmeter, sågadt virke äfven efter
längdmeter eller tolft. Då det gäller mindre stycken,
är klufvet virke bättre än sågadt, ty det klufna får
fibrerna oskadade samt är mindre utsatt för svällning
och kastning. Af klufvet virke tagas tunnstäfver
(mest af ek) och laggvirke, spån (till olika ändamål),
tändstickor m. m. Slöjdträ (för snickare, svarfvare,
vagnmakare, till maskindelar m. m.) tages i allmänhet
af ek, bok, björk, ask, lönn, asp m. fl. löfträd.
Trävarorna bilda visserligen icke för verldshandeln
ett omsättningsföremål af allra första rang (sådant
som hvete, socker eller jern), men för skeppsfarten
utgöra de afgjordt en första-rangs-artikel. Årliga
totalomsättningen har beräknats till 28 millioner
kbm., med ett värde af 600 mill. kr. Af
denna varumängd exporteras 2/3 sjöledes,
och transportarbetet tager i anspråk 500,000
registerton ångfartyg samt 2,200,000 registerton
segelfartyg. Främst bland trävaruexporterande
land står Sverige, tack vare förnämligast de rika
skogstillgångarna i Norrland (furu och gran). Det
är egentligen sedan 1850-talets början, som Sveriges
träutförsel utvecklat sig så öfvermåttan starkt. 1889
omfattade den nära 5,7 mill. kbm. (= 1/5 af jordens
totalomsättning). Bland öfriga exportland för
trävaror kommer Dominion of Canada närmast, med
något öfver 5 mill. kbm., dernäst Österrike-Ungern,
med omkr. 3 1/2 mill., Nord-Amerikas Förenta stater,
med öfver 3 mill., Ryssland, med närmare 3 mill.,
Finland, med 2 mill. (hvaraf 1/2 utgöres af ved), och
Norge, med nära 2 mill. kbm. (deraf en relativt stor
del hyflade varor). Det land, som importerar mest af
totalutförseln, är England (ungefär 8 1/2 mill. kbm.);
betydande qvantiteter införas äfven till Tyskland
(öfver 5 1/2 mill.), Frankrike (3 mill.), Förenta
staterna (öfver 2 mill.) samt till Italien, Holland,
Belgien, Danmark, Australien och Argentina. Kinas
stora träförbrukning fylles hufvudsakligen från dess
egna skogar. De mäktiga skogssträckorna i Sibirien
ligga stängda för verldshandeln. – Holland var
förr i tiden verldens vigtigaste trälastmarknad, i
det att holländarna på sina fartyg hemtade trä från
de nordiska landens (i synnerhet Norges) skogar,
sågade detsamma med tillhjelp af vindsågar och
utskeppade det. – Ek utskeppas till stor myckenhet
från Ryssland, Polen och Österrike. Valnöt tages
hufvudsakligen från Italien och södra Tyskland. Från
Indien komma bl. a. tekträ (40,000 kbm. årligen),
ebenholz och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
