- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
851-852

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trä ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att de suga ut jorden, skräpa ned omgifningen
samt lemna ett alltför godt tillhåll åt bärätande
foglar. Jordmånen i trädgården bör vara bearbetad
till betydligt djup, ren, lucker, fullständigt fri
från grundvatten och starkt uppgödslad. Bäst
är svartmylla eller sandblandad lerjord; eljest
bättrar man på genom lämplig jordblandning. En lätt
jord låter förbättra sig med mindre svårighet än
en tung lerjord. Sorgfälligt anlagda grusgångar
mellan qvarteren höra till en ordentligt inrättad
trädgård. Vatten borde i alla delar af densamma finnas
lätt tillgängligt. Bäst är regnvatten, i anseende
till renhet och halt af mekaniskt inblandad luft,
dernäst insjö-, flod-, å- och damm-vatten. Deremot är
kall- och brunnsvatten olämpligt genom sin kalkhalt,
och det salta hafsvattnet är skadligt för de flesta
växter. Gödningsämnen, som visat sig bäst motsvara
trädgårdens behof, äro kompost och brunnen gödsel. På
ett soligt ställe beredes plats för drifbänkar
med godt skydd mot norr. Om trädgården omgärdas
med murar eller plank, lemnas tillfälle att invid
dessa, der solvärmen drifver, anlägga rabatter för
ömtåliga plantor och spalierer för finare fruktträd. –
Olika slag af trädgårdar anläggas för nyttan, för
skönhetsbehof eller för vetenskapliga ändamål. Till
det förstnämnda slaget höra köksträdgården,
fruktträdgården, handelsträdgården, trädskolan,
försöksträdgården och skolträdgården. Köksträdgården
företer alltför ofta ett otrefligt omhvartannat af
matväxter, blommor, bärbuskar och fruktträd, till föga
fromma för de olika slagens rätta skötsel. Trädens
skugga skadar nämligen matväxterna, och den rikliga
vattning, som de senare kräfva, kan blifva allt
annat än gagnelig för fruktträden. Derjämte förstör
gräfningen trädrötterna och drifver dem från
närheten af jordytan, hvarest de böra få utbreda
sig. (»Hvarje slag för sig», denna grundsats vore
nog bäst att följa vid trädgårdsanläggningar, men
den kan svårligen genomföras der utrymmet är knappt
tillmätt.) Hvart sjette år företages djupgräfning
i cirkulation landen emellan, hälst om hösten,
i hvilket fall den verkar som half gödning. Jorden
uppluckras, rensas omsorgsullt från ogräs och vattnas
i enlighet med de olika växternas behof. Anlagd på
plan mark och till formen vanligen rektangulär,
indelas köksträdgården i regelmässiga rutor, med
vinkelrätt korsande gångar emellan. Ändamålsenligt är
att inrätta åtminstone fyra skilda afdelningar: den
första för starkt tärande växter, hvilka fordra fet,
nygödslad jord (kål-växter, spenat, sallat, selleri,
pepparrot), den andra för de medelmåttigt tärande,
som fordra fet jord, men ej tåla vid nygödslad (de
flesta rotväxter, lökväxter m. fl.), den tredje för
svagt tärande, hvilka trifvas bäst i mindre fet, något
sandblandad jord (ärter, bönor, potates), och den
fjerde för drifbänkar samt frö- och plantuppdragning
(jfr Drifbänkar). Och dervid bör vexelbruk tillämpas,
så att t. ex. kål-qvarteret upptager andra året
rotväxter, tredje året skidväxter. (Dock kunna
ärtskockor, sparris m. m. odlas åratal igenom på samma
säng.) Följande slag af odlade mat- eller kryddväxter
äro de vanligaste i vårt klimat: blomkål, grönkål,
blåkål, brysselkål, savojkål, sockertoppskål,
hvitkål, rödkål; kålrot, rofva, potates,
jordärtskocka, morot, palsternacka, selleri,
pepparrot, rättika, rädisa, rödbeta, sockerrötter
(Sium), scorzonerrötter, hafrerötter (Tragopogon)
hvitlök, rödlök, schalottenlök, purjolök, gräslök;
turkiska bönor (krypböna, störböna), välska bönor
(bondbönor); sallat, spenat, rabarber, krasse,
dill, persilja, mejram, senap; olika slags gurkor (på
särskildt anlagda lister), sparris, kron-ärtskocka,
jordgubbar. Mera sällan förekomma timjan, fenkol,
anis och champignoner. Bland fruktträd kunna utan
olägenhet trädgårdssmultron planteras, ty de tåla
skugga. – Fruktträdgårdens mark kan vara gräsbetäckt,
hvilket skyddar den för uttorkning, men kring träden
måste grästorfven borttagas till en vid s. k. kupa,
höjd öfver marken. På kontinenten äro fruktträd ofta
planterade på åkerfälten, med säd eller andra växter
sådda omkring. I Tyskland ser man utmed landsvägarna
milslånga alléer af fruktträd, som ej der antastas
af okynnet. Det lönar sig väl att plantera härdiga
sorter på sluttande jernvägs-nedskärningar, så ock
på backsluttningar, ty der finnes olika jordmån att
välja för olika trädsorter, jorden uppvärmes der mera
af solen, och träden skugga icke hvarandra så mycket
som på jämn mark. En mera tung, mergelhaltig, men
ej bottensur eller torfblandad jordmån, med en älf,
som är rik på mineralämnen (i synnerhet fosforsyra),
är lämplig för fruktträden. Dessa trifvas icke, om
de stå för tätt (för äppleträd beräknas ett inbördes
afstånd af 4–5 m., för plommon- och körsbärsträd
2–3 m.). På den högsta och torraste delen planteras
körsbärsträd, på den bättre, djupare jorden päron-,
plommon- och äppleträd. Spalierträden uppdragas
vid väggar, murar och plank. I nordliga land gå
lågstammiga fruktträd bäst, ty de lida ej så mycket
af kölden som de högstammiga. Af vigt för trädens
ans är beskärningen, d. v. s. borttagandet af
öfverflödiga, hvarandra berörande och qväfvande
qvistar, hvarigenom kronans naturliga form utbildas
vackrare och fullständigare eller trädet ombildas till
en annan form. Äpple- och päronträd uppdragas genom
sådan beskärning i flere slags konstmässiga former:
kronform, med åt alla håll utbredda grenar i stammens
topp; pyramidform; spalierform, då grenarna utbreda
sig i ett enda, vertikalt plan (solfjäderform m. fl.);
kordongform, med endast en eller några grenar,
som gå rätlinigt åt ett håll; kandelaber-, vasform
o. s. v. Konsten att dana träden i sådana former
är högt uppdrifven i mellersta och södra Europa,
i synnerhet i Frankrike. Dvärgträd, förädlade på
svagväxande grundstam (qvitten, doucin), gifva
tidig och fin frukt; de lämpa sig väl för hårda
klimat. Stor omsorg erfordrar omplanteringen af
ungträd. Trädgårdsmästaren låter vidare sig angeläget
vara att utrota insektlarver, gnagare och andra djur,
som skada träden. Till skydd bestryker han barken
om hösten med kalkmjölk, omgifver trädet med ringar
af tjäradt papper samt rensar barken från mossa och
lafvar. I omnejden uppsättas hålkar åt insektätande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:47 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfap/0432.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free